Söndagsrundan eller Jag springer långt och gör upp med mig själv

- Alltså Överjaget, jag måste sluta tänka att farten är fel, att jag inte duger. Det blir liksom fel inställning. Jag är ju faktiskt en medelålders glad motionär.
- Ja, jo.... men å andra sidan så måste du ju hålla med om att den där önskan och drivet om att bli om aldrig så liiiite bättre fungerar ju faktiskt också som en slags motor... och ibland morot!
- Hm... ja, så kan det väl vara men kan vi inte komma överens om att det här är okej åtminstone, jag klämmer ju för höge farao 5 mil i veckan nu, idag blir det 23, 5 km och just nu är det faktiskt motvind.....förresten så måste jag tänka på att inte slarva med mina små styrkeövningar.
Det var faktiskt när jag växlade upp ytterligare i mängd som jag drog på mig Surbenet förra året.
- Stopp! Don't mention the Surben!  Vi pratar inte om det, okej.
Förresten är jag inte så säker på att det var just mängden löpning så fortsätt du och spring.
Det kanske var mängdökningen eller så var det de där dumma dynamiska övningarna som var boven - liksom varför skulle jag hålla på med dem.... eller så var det att jag körde backe för mycket eller...
- Ja, men jag måste börja lägga tid på rehabövningarna...!
- Meh! Älta! Kör rehabövningarna då istället för att tjata om dem.
- Jag vet, sluta tjata. Soligt idag förresten.
- Jag vet. Det var jag som kom på att det var bra att ta cykelsolbrillorna.
- Men jag ser lite knäpp ut i dem till löparmössan.
- Äh, vem bryr sig, se så nu svänger vi in här, nu är det bara 7 km kvar, det här går ju fint.