Ett fönster åt gatan

Då vaknar man i London och här är klockan halv sju när jag vaknar i min vandrarhemssäng i hörnet.
På det här vandrarhemmet har vi bott flera gånger och jag tror baske mig att alla familjemedlemmar tog "sin" gamla vanliga säng bland våningssängarna.
Snacka om att vi är enformiga.
Och heltäckningsmattan är kvar liksom de äppelgröna vandrarhemslakanen, badrummet ser uppfräschat ut faktiskt och nätet! Yiiha - det är numera gratis för vandrarhemsmedlemmar vilket vi självfallet är. Och undan går det också.
Den unge mannen i receptionen fick lite att göra igår då samtliga familjemedlemmar langade upp sina vandrarhemskort för att få en kod till nätet (han var tvungen att knacka in medlemsnumret, det är långa nummer på korten...).
Utanför fönstret blir det aldrig någonsin helt tyst men jag somnade så gott till sirentjut och trafikbrus igår kväll.
Efter vår rosbonanza i Regents park och fina parkhäng i solstolorna (som kostade 15 spänn att hyra - bra att veta) har vi nu en lös plan över våra dagar här i London. På onsdag tänkte vi dra vidare, då hyr vi bil.
Och var käkade vi igår? Jo, vi gjorde några fruktlösa försök att hitta något annat än vårt vanliga ställe men... tja, var hamnade vi till sist i alla fall?
Just det, Carliccios inne på S:t Pancrasstationen. Där åt vi god italiensk mat innan vi traskade tillbaka till logementsrummet.
Vad då resa och upptäcka nya saker liksom?! Vi gör samma likadana som förra gången.
Och gångerna före det.