Analyze this

Okej så här drömde jag nu tidigt på morgonen; jag ska till en liten fest hemma hos någon jag inte känner. Hela bokcirkelgänget är där och kanske är det så att någon av dem känner tjejen som har festen. Jag är för tidig och vankar lite håglöst i kvarteret för att bränna lite tid. Det är ett område med lite Dallas-liknande villor, ranchvarning liksom. Stora gräsplättsträdgårdar med lååånga uppfarter till entrén fast ändå inte så stora hus. Redan här känner jag hur obekväm jag känner mig. Alright, jag plingar på i rätt hus och för mig helt okända människor öppnar. Jag inser att det pågår någon slags familjefest - det är gamla och unga om vartannat och jag känner att jag stör. Festen jag ska till är i ett mindre hus intill på deras gård, värdinnan tycks ha igång två fester samtidigt. På den festen finner jag mina bokcirkeltjejer och det känns liiite bättre. Men då inser jag att alla på festen utom jag är uppklädda till tänderna och har tjusiga gåvor med sig eller enorma blomsterbuketter. Inte jag. Jag är nu så generad att jag överväger att smita så snart tillfälle ges men det liksom bara snurrar på. Jag måste hälsa på folk och vi ska snart äta något. Jag står där känner mig så fel, vill bara gå hem. Någon okänd tjej har dragit i sig för mycket starkt och är gråtmild. Hon berättar något om värdinnan som det känns som att det behöver inte jag veta... minns inte vad det är när jag vaknar för här vaknar jag äntligen! Pjuuh. Jösses är du med så här långt? Drömmen kändes väldigt verkligen... Bäst jag får i mig lite kaffe.