La Grande Finale: Oxvecka nr 15 är här! Det har gått femton veckor på detta året och nu är de sk oxveckorna på upphällningen. Tid och att räkna den hör definitivt till avdelning märkligt.
Tid gör en nostaligisk över det som varit och samtidigt förväntansfull på det som ska komma. Och så kan man tycka att det går så skrämmande fort.... eller långsamt. Ändå är denna vecka lika lång eller kort som den som passerat. Man kan längta så vansinnigt mycket efter att tid ska gå och egentligen är tiden det man bör vara rädd om. Ni vet det där om att ta vara på dagen (yada yada), så vad har man gjort de här oxveckorna som passerat? Bara vardag och jobb? Eller små eller stora ögonblick av fröjd, kanske lycka!
Jag ska dricka mitt morgonkaffe i andakt, lyssna på de morgonpigga fåglarna och fundera.
Så får min femtonde oxvecka börja.
5 kommentarer:
Vad härligt att de där sega veckorna snart är över. Nu blir det påsk - och vår :)
Kram.
Mycket tänkvärt, jag funderar ofta på det där med att ta vara på tiden/önska att den ska gå fort.
Kanske är det så att den tid vi tar tillvara väger upp den tid vi bara vill få att gå? Hm, bra tanke att ägna dagen åt!
Tänk att vi har överlevt! Nu börjar en njutningsfull period då jag vill stoppa tiden!
En av många saker som är riktigt bra med att blogga är ju att man kan se tillbaka på de femton och minnas vad som hände (och därmed leva de där stunderna igen). Tid är verkligen något man kan diskutera timmavis...
Husfrun: ja!
Omentjej: ta tillvara är dagens paroll!
Fliselin: ja, nu kan det gå lite lagom långsamt....
k: mmm!
Skicka en kommentar