Nu är det väl ändå slut?

Började arbetsdagen med att rolla av stolen i arbetsrummet.
Det gula luddet är bra envist.

Alldeles nyss hos Librarybeth

Efter jobbet blev det måla.
Måla, måla, måla.
Snart blir det sova, sova, sova.

Höstlov! - den veckan gick fort!

Orkar du lyssna? För nu försjunker jag i snack om vår resa....
Vi drog alltså till Frankrike på höstlovet - närmare bestämt till den vackra trakten kring staden Perpignan i regionen Languedoc-Roussillon och då bor vi i en liten by precis på kanten av Pyrenéerna. Obligatoriskt är att ta en tur till den mycket fina lilla staden Collioure, det gör vi varje gång när vi besöker denna trakt. Collioure ligger precis vid kusten och andas historia, tempot här är inte lika högt som i kuststäderna i Provence, visst är det tryck på sommaren men ändå inte riktigt samma trängsel. Att åka så här off season är fint med få turister men fortfarande behagligt väder. Det kan vara lite blåsigt men temperaturen ligger på 15-18 grader mitt på dagen - perfekt för att vandra i bergen. Denna gång hade vi det varmare, riktigt gott att få lite, lite sommarkänsla. På sommaren blir det oftast för varmt för fotvandrin - vi har testat det också.
Vandringsleder finns det gott om, ibland kan det vara lite svårt att få tag på bra info men vi har köpt på oss en liten skrift som vi hittade i en turistbyrå för några år sedan.
Jag gillar att vandra i kulturlandskapet, där ytorna är öppna och man får gå bland vinodlingarna. Men turer högre upp i bergen är också fina för att inte tala om lövskogarna som vi hamnat i några gånger.

Vill man inte vandra i bergen finns det gott om borgar, kloster och vackra städer att besöka. Carcassonne med sin välbevarade medeltidsstad och ringmur är roligt att besöka, den fick utgå den här resan. En riktig liten pärla är den lilla staden mitt bland bergen; Villefranche-de-Conflent. Det känns som om riddare ska dyka upp bakom varje hörn...
Att köra den vackra kustvägen utmed Côte Vermeille är inget för den med anlag för åksjuka. Vägen slingrar sig fram och sträckan går in i norra Spanien och är mycket vacker.
Att bila runt och/eller vandra genom de respektingivande gorgerna, ravinerna är maffigt. På en del ställen har man byggt ramper inne i bergsklyftorna så att man med lätthet kan promenera längst ner i ravinen med bergsväggarna tätt inpå och vatten som strömmar intill eller under rampen. Vill man se bergen från insidan går det med fördel att besöka de imponerande grottor som finns som besöksmål. Detta har vi testat på när vi var på sommarresa. Då behövdes varma kläder för längst ner i gorgen eller inne i berget var det svalt, inte så dumt när temperaturen sommartid klättrar upp mot 30 grader.

Som alltid ägnar vi oss åt matlagning och lata stunder med läsning. Badar gör vi inte så här års men åker gärna en sväng till stranden för att bara vara där, uppleva lite strandliv på hösten och få lyssna på de salta vågorna. Man brukar se en och annan hurtig höst-badare som lögar sig i Medelhavet men det är inget för oss.
Vill du kika på ett urval av bilder från vår höstvecka kan du titta in på mitt album på Flicker, länk finns här intill. Ett urval får det bli för kameran gick varm, lite blandad kompott och kvalité...
Bäst jag stoppar där, resesuget blir för stort annars!

I'm counting

Nedräkningen har börjat.
Jobbar helg och nu kan jag inte låta bli att räkna ned till stängningsdags.
Nedräkning för att få åka hem och kvistlacka!
Hurra!

Librarybeth läste Oates

Jag har nyssens haft nöjet att läsa Joyce Carol Oates, denna produktiva kvinna.
Lilla himlafågel var så mycket Oates, där hon i likhet med förra boken Dödgrävarens dotter bygger upp berättelsen kring några människoöden som man följer under flera år.
Berättarrösten är framför allt Krista, hon ger sin bild av allt det som hände, både från barnets utgångspunkt och senare också som ung kvinna. Det är 1980-talets USA, en liten småstad där Kristas far blir anklagad för ett mord på en kvinna Zoe som han har en kärleksaffär med.
Misstänkt blir också Zoes exmake och denna tragedi som snurrar runt i den amerikanska småstaden i form av skvaller och ständiga förstsidesreportage i den lokala tidningen bryter sakta men säkert ner Kristas far. Tragedin är total och Kristas familj och relation med mamma och bror faller snart helt i bitar. Hon bor och lever med sin mor men hennes lojalitet ligger hos pappan på ett sätt som hon nästan inte kan förklara för sig själv och hennes uppväxt präglas fullständigt av faderns öde. Zoe vars son Aaron, som också är den som finner sin mördade mamma drabbas självfallet också hårt. Han lever i ett utanförskap då hans far är indian och mamman vit och familjen lever under knappa förhållanden. Med en mördad mor och mordmisstänkt far faller tillvaron samman. Samtidigt dras Krista och Aaron underligt till varandra, de kommer att kretsa kring varandra likt förlorade satelliter i ett bottenlöst mörker under uppväxtåren för att till sist korsa varandras väg i tonåren. Oates är suverän på att fläta sina mäktiga berättelser där erotiken, våldet och den märkliga besattheten spelar en så central roll. Och så denna önskan om bot och om att få upprättelse.
Bra, bra, bra på Oatesvis. Fortfarande har jag inte läst alla hennes böcker, en del av dem är bara för otäcks-mörka så de tänker jag fortsätta att undvika. Den här var dock den Oates jag gillar att läsa.
Och kanske är det fortfarande så titeln Djur en är av mina absoluta Oatesfavoriter.
Jo, så är det nog.

bilden kommer från Adlibris

Färdig fredag

Nu är det färdigspelat och färdigluddat för idag.
Musikkvällen med den underjordiska rörelsen musikgruppen är över för denna gång. Luddandet för idag går också mot sitt slut. Finalen blev att ludda ned en fd arbetskamrats vita fina soffa.
Luddet är inte slut...
men det är jag.

Torr i munnen

Det här är baske mig inte klokt! Luddet är överallt.
Nu är jag snart luddig på insidan också, jag sväljer ju för fasen luddet!
HM - snälla, ta bort denna halsduk ur sortimentet - den löper ju amok!

This is what we in Sweden call a klädvårdsrulle

Dagens bästa köp?
En klädvårdsrulle.
Nu ska luddet BORT.

Hilfe

Ameh!
Jag har liksom ludd i näsan vid det här laget.
VAD är det med den här halsduken?

Fredagsludd

Men sweet t-shirt vad halsduken luddar! Jag blir tokig!
Benen är ju för höge farao inte lila längre utan senapsgulluddiga. Jag lämnar spår efter mig överallt.
Lite gult ludd nyss i rektorns rum (!) på dotterns skola (utvecklingssamtal), gatorna till jobbet (jag försökte avludda mig - det gick sådär) och nu stolen på arbetsrummet. Stolen har sådant där ulltyg och halsduksluddet formligen älskar det tydligen.
Nu ska jag ludda av mig strax i soffan vid kaffet.
Tror jag tar en luddtur förbi magasinet också.
Satsar på att ludda ner hela biblioteket idag.

101112

Coolt datum idag! Händer det något extra roligt kanske?
Javisst, det gör det. Möte med de coola kompisarna från förra jobbet.
Musikgruppen ska sammanstråla och det bäddar för en trevlig fredagkväll.
Inga tacos idag med andra ord. God pizza, lite rött, mycket snack och massor av bra musik.
Ska bara jobba lite först.

Maken tycker jag är nördig med min datumfixering (och jag förstår honom).
- Hörrö, du får kolla på klockan 13:14 också för att skruva till det ytterligare.
Guu, att jag inte har tänkt på det tidigare!!!

Istället för knastlak

Nämen, det var en trevlig lackbekantskap - indeed.
Take the stage var namnet.
O.P.I äger.

Om jag hade...

knastlak dobedobedobedobedej.... skulle jag lacka taket i köket, jaa väggen också.
Men nu har jag inte det för det tog slut i burken igår. Så synd.
Då får man hitta på något annat att lacka.
Fick tips om den här läckra kulören hos Sötsur.
Den blir bäst på nagel och inte i taket.

På morgonen

I morgonmörkret får man glädjas åt det lilla.
Att gröten blir god, kaffet varmt och att vackra Vera är parkerad i källaren.
Lååååångt från kyla, fukt och snö.
Jag har gått och blivit en skötsam cykelägare.

Taskigt läge

Åt håglöst en macka framför väderrapporteringen i nyheterna och gnällde över vädret.
Sedan var det ett program om klimatförändringarna och hur vansinnigt hårt de slår mot världens utvecklingsländer.
Då skämdes jag.

Och så infann sig känslan av Totalt Hopplöst Läge.
Det brukar kännas så när klimat och förändringar diskuteras.
Jag kommer inte att börja gilla skruttväder men något uppgiven och fundersam drar jag täcket över huvudet. Det kan inte hjälpas.
Jag är trött.

Knastlak

Ska vi se vad Librarybeth förgyller sin onsdagsmorgon med när det nu inte blir löpning i snömodden?
Ser man på - hon kvistlackar i köket. Och hon är precis så trött som hon ser ut, lata människan, hon har ju för fasiken haft semester!

 

Knastlak det är inget annat än kvistlack på danska det! Och det är dejligt!

Tofflor - ett underskattat skodon

Vad ska man blogga om när man sitter och värmer sig med laptopen i knät? När det blåser utanför husknuten och det är väldigt långt till våren? När det är så stökigt i hemmet att man vill skrika? När man borde gå och lägga sig men inte orkar?
Jo, man kan berätta för världen att man har ett par underbara franska tofflor! Dessa fantastiska tofflor är inköpta på en medelstor mataffär, utvalda från den rejält tilltagna toffelavdelningen. Tofflor, det tycks vara stort i Frankrike (tror jag det, med de kalla golven anpassade för solvarma dagar). Skitfränt att det finns så många olika modeller att välja på i en helt vanlig mataffär. Förvisso välsorterad affär men ändock - en mataffär! De år vi åker till "vår" by i södra Frankrike brukar det bli toffelinköp till flickorna och här visar jag mina. Årets snyggingar är varma, bekväma och funkar nog till de flesta outfits....

Utsikter inför tisdagen

Jag har nät! Jag har nät! Och jag har det kallt också!
Vilken omställning! Vi har haft så fina sköna dagar och jag får lov att återkomma till det för just nu försöker jag bara acklimatisera mig till dagens väderlek och min arbetsvecka som drar igång idag.
Vi kom hem sent igår, till piskande snö och minusgrader. Borta var Pyrenéernas vackra linje, borta var baguetterna (tur var nog det...), borta var 20 sköna milda grader.
Trots kyla blåst, rörigt kök, utkylt hus så är det märkligt gott att vara hemma!
 

Sydfrankrike nästa

Hej, nu drar vi snart! 

Ses igen!

Höstlov! November!

Måndagmorgon och jag ska inte till jobbet - ovant!
Istället ska jag packa lite, posta mitt bokpaket till min hemliga bokvän samt mata mina små husdjur så att de inte blir hungriga på ett tag.
Och så har det blivit november också; en månad det är liiite synd om, alla skäller på den.
Den är så tråkigt, mörk, lite mitt emellan höst och vinter, blir liksom inget av den mer än begynnande julstress kanske.
Jag säger bara januari.
Där har ni det jobbiga.
Festerna slut, pengarna likaså. Kanske svinkallt och man är på väg mot vår men det är toklångt kvar.
Så jag tröstar november, jag tycker du är rätt ok. Du är vilsam.
Men det kanske är lätt för mig att säga eftersom november inleds med lite ledigt?!