Vem har sagt att det ska vara roligt hela tiden

Hallelujamoments - det strösslas det inte med just nu - när det gäller löpningen.
Det fick bli en mil - mer pallar jag inte just nu. Ärligt talat känns det helt overkligt att jag någonsin har sprungit längre än så.
Libby som sprang Lidingö och marathon irrar uppenbarligen runt någon annanstans.
Det är ju min blogg så jag kan ju älta lite om hur tungt och segt det var idag.... också. Sista 2-3 km fick jag i sanningens namn  k ä m p a.
Så trött och tung, jag börjar undra om jag gått och blivit tyngre (gud förbjude). Och det kan ju knappast vara muskler av någon styrketräning för i så fall ska jag be att få ta patent på Libby-träningen om den ger ett sådant snabbt resultat. Nä, det är nog annat som tynger i så fall. Isch.
Men nu är det så här och att jag måste landa i det. Nu gäller det att konservera formen lite, springa för att få ro, vänta och härda ut. Nu gäller det att inte pressa sig själv för mycket, jag upplever det lite segare att komma ut så här års och snart blir det än mer segare när det börjar bli mörkt tidigt.
Ja, jag har redan dragit det där, jag ältar det här och så ältar jag och Mannen också.
Kanske är det en formsvacka efter Lidingö, jag är "bara" en glad motionär och långa lopp, tja - de sliter ju lite även om man faktiskt tränar ordentligt inför dem.
Och när jag ändå tänker löpning så behöver jag faktiskt nya skor - även om nya skor inte kommer lyfta formen så lyfter det fötterna och det är inte fy skam.