...eller egentligen nu på morgonen, när den lilla signalen om uppstigning ljöd, då slog mitt lata alter ego till. Jag drömde att jag fick somna om hela tiden, vilket jag självfallet också gjorde.
Aldrig sover man så gott som då - känns det som. Jag var också övertygad om att jag redan hade stigit upp och gjort allt jag förväntas göra innan avfärd mot jobb, och så somnade jag om. Till slut var jag helt förvirrad av att jag tycktes stiga upp hela tiden men ändå låg kvar i sängen.
Nu är jag i alla fall i köket, det måste betyda att jag är vaken va?
Det är nog bäst att jag får lite kaffe här nu!
1 kommentar:
Håller med om att man alltid sover som bäst när man måste gå upp!
Skicka en kommentar