James Joyce skulle bli grön av avundsjuka

Nu har jag vankat runt och funderat hela söndagsförmiddagen. I Libbys medvetandeström virvlar;
Naturkatastrofer - inbillning eller känns det inte som att de förkommer oftare och oftare? Människor i nöd. Sweet lord! vad man vill att världen ska se annorlunda ut...  Kan inte alla bara vara snälla typ? Alla underliga måsten som kommer till mig om dagen inte är uppbokad - hallå den är uppbokad - du ska göra ärenden på stadens gator och torg... nej, shit - vad osugen jag är på att göra det. Och vinterjackorna då? Kan man hänga undan dem, fy vad underligt klumpig min känns... äh, då kommer säkert vintern tillbaka med full styrka. Ska jag klicka hem dots-clogsen? Och? Vem bryr sig. Och så det här med kärnkraft, hur otäckt får det bli.... hur ska det gå? Ska vi ha semester de här veckorna, hinner man både vila och hitta på saker... när ska jag löpträna härnäst i veckan....


en liten litterär fotnot här då; Joyce var flitig med medvetandeströmmen i sitt verk Odysseus, Libby är proppfull av medvetandeström ständigt - precis som du