Tisdag och jag gör inget särskilt

Jösses vad märkligt det är när jag inte ska löpträna, jag har plötsligt oceaaaaner av tid.
Idag kändes det som att jag kunde spankulera omkring här hemma efter jobbet och bara slå dank innan jag drog igång med maten som då också inte behövde bli så där knasigt sen.
Inte får jag något vettigt gjort men det kanske är nyttigt att bara slå dank emellanåt.

Och så är jag konstant hungrig, jag hoppas att det planar ut snart för det här börjar bli löjligt.
Imorgon är det nog som vanligt igen.
Hoppas hinna springa på torsdag, det kan bli tajt med tid - det är ju Fjärrvärmehögtiden då så vi får se.
Annars var det en rätt lugn arbetsdag, möte/studiebesök på förmiddagen. Ett sådant där najs möte där man (jag) fick input utan att ligga i själv, det kan vara rätt skönt ibland att inte behöva rodda med allt utan åka med och få ta in info och samtidigt få bonusen att träffa trevliga kollegor på ett annat bibliotek.

Gårdagens

Gårdagens ränder från Lindex, byxor HM. 

Kolla hur septembersolen speeeglar sig i mina av proffs putsade fönster. 

Kort stallrapport

Länge sedan vi hade en stallrapport här, det är nästan så att man kan tro att jag inte åker med till stallet längre.
Nu är så icke fallet, jag har minsann varit lilla V:s sidekick varje gång sedan starten i augusti men så snart ridlektionen drar igång har jag tagit tillfället i akt och sprungit en sväng på löpspåret i närheten. Tänkte jag kunde fortsätta och göra det så länge det inte är allt för mörkt, springa i mörk skog... njaaaae, det känns inte aktullt.
Jag brukar komma lagom till lektionsslut och så kan man vara lite lagom behjälplig vid ev sadelavlyft och annat.
Lilla V har blivit så mycket mer van vid hästbestyren så jag kan lugnt stå utanför hästlådan och mest titta på, idag hade hon med sig sin egen stallväska med borstar och kammar och fixade till Sessan (häst) och småpratade och pysslade.
Jag bläddrade i Runners world.

Jag sprang i skogen i lördags

Jag tror jag har varit hungrig hela dagen idag.
Och det har varit lite afterrun-feeling i kroppen hela dagen, jag har kommit på mig själv med att flina upp mig när jag tänker på Lidingöloppet i lördags.
Himla fint.
Inte trodde väl jag att jag skulle komma att tycka att det var typ... eeeh roligt med tanke på alla de där backarna.
Jag som inte gillar terräng... eller?
Himla sköj var det i alla fall, hela konceptet. Bilresa med Mannen, ladda innan loppet, snacka en massa och hänga i bajamajakön.
Jag var lagom pirrig den här gången och det kändes bara kul i startfållan. Jag hade bestämt mig för att satsa på ett jämt fint lopp, jobba på i backarna med tillstånd att gå i både Aborrebacken och Karins backe.
När väl startskottet gick blev jag emellertid överraskad över att det faktiskt är skapligt kuperat rätt så snart efter start, det hade jag visst glömt alternativt förträngt.
Solen kom fram och jag undrade om jag inte skulle ha tagit linnet i alla fall, nu sprang jag där med Amsterdamtröjan men äh, det kändes helt okej, det blir ju lite svalt inne i skogen och vid vattnet. Faktum är att jag blev förvånad över att så många löpare har så mycket kläder på sig och efter några kilometrar är jag rejält varm och svettas i vanlig ordning som attan.

Trångt förstås, loppet går på stigar som inte är överdrivet breda. Jag fick passa mig lite i början då jag hamnade i en grupp som så att säga saktade ned mig. Men det är svårt att springa om, men vid några tillfällen dockade jag ut från någon löpartrupp och hamnade i en ny. Lite roligt att läsa alla klubbtröjor, det kan man ju roa sig med av och till. Jag spelade lite musik förstås men drog inte igång det förrän efter någon mil och jag hann inte njuta av utsikten allt för mycket, backarna tar så att säga all ens uppmärksamhet.
Det är fanken inte lätt att bromsa på rätt sätt i en del av de där backarna...
Att springa ett lopp med vätskebältet gick över förväntan, fasen vad jag sparade tid genom att inte stanna på vätskestationerna. Jag knep en bulle och en banan vid någon av energistationerna och jag kom in så där skitbra utan trängsel så jag bara nappade åt mig och rullade vidare på ett supersmidigt sätt, sedan sprang jag där och moffade i mig av bullen, lite i taget.
Den här gången blev jag också lite överraskad över att kilometerskyltarna rann undan så "snabbt".
Ja, alltså att det tickade på smidigt (för så snabb är jag verkligen inte, haha).

30 km med sig själv som sällskap och ja, för all del en himla massa andra löpare är roligt men
visst var det en välsignelse att se Grönsta gärde där målgången är, ja kära nån. Jag har väl aldrig älgat så glatt mot målet, trött men nöjd och med ännu en rolig löpupplevelse i bagaget.
Och aldrig smakar väl blåbärssoppa och kaffe så gott som när man gått i mål med en fet medalj runt halsen.
Tja, sedan struttade jag iväg till Mannen och vår mötesplats och minsann, där stod han och drog i sig lite öl och när jag väl fått lite torra kläder gjorde jag det också. Alkoholfri öl efter målgång är också helt okej.

Så idag har jag bara vilat, nu blir det ingen löpning på ett par dagar och sedan måste det bli några långa löprundor de närmaste helgerna.
Dags att ladda om - det är 34 dagar kvar till NY marathon!

Det gick en hel vecka och nu är det hej Fredag!

En ovanlig syn numera, Libby blogging. Det här är när vi var i Köpenhamn i våras.

Well.
Hello.
Det var värst vad Librarybeth håller låg profil.
Ursäkta, det är inte utan att jag undrar om det är några timmar av dygnet som jag har förlagt någonstans. Jag hinner ju inte kludda här!
Och så tycker jag att det vore synd att kasta in handduken alldeles.... men sant är att jag inte lika flitig som förr och inte i närheten av lika underhållande höhö.
Lite olika orsaker till det men nu ältar vi inte det istället kan vi grotta i att det är fredag, det är nylackat och löparbrallorna framlagda, matsäck så gott som färdig och jag velar om jag ska springa i linne eller tischan från Amsterdam.
Japp, det är lopp på gång och jag tummar på tischan från Amsterdam.
Ack, det var ett skitlopp i Amsterdam (oktober förra året) men stan var ju kalas, sällskapet likaså och den finishertröjan* en av mina absoluta favoriter. Perfekt storlek och tunn och fin.
Nej, du kan ju inte ta den, sa Mannen. Den ska ju jag ha (han menar sin egen alltså).
Men hallå, vi kommer ju inte precis springa bredvid varandra (han startar ju i en grupp före mig).
Nä, men vi hänger ju ihop innan loppet!

Hm, jo ja. Det är ju sant förstås men det kan inte hjälpas, Amsterdamtröjan får det lov att bli om jag inte väljer linne.
Haha, for your information - jag har också packat ned min Berlintröja - precis som Mannen, att ha efter loppet. Den är så tät och varm, det är därför den åkte med inte för att härmas men jag antar att vi har kommit upp i sådan ålder att vi snart kommer ha likadana träningsoveraller när vi är ute och promenerar....

Oh well.... och så tänker jag för första gången på ett lopp ha mitt vätskebälte. Jag ska testa det, då kan jag fördela vätskeintaget på mitt vis och antagligen lite jämnare och så tappar jag inte en massa tid vid stationerna. Jag har kommit så pass långt nu i vätskebältebärandet att jag inte låter mig irriteras av bältet.
Vi testar så får vi se.
Och som sagt, vi får se hur det går. Jag vet ju att backar (banan är kuperad) är lite av min akilleshäl men ni vet;
det är som alltid Libby vs Libby.
May the best chick win.

*alltså tröjan man får när man går i mål

Fredagmorgon

8:45 var fönstren nyputsade.
Nu har jag två små sniglar på ett fönster och jag kan inte fatta hur
a) de kom dit?
och
b) varför i helskotta de måste moja runt på mina rena fönsterrutor?

jag måste pilla bort dem på något vis.

Annars då?
Torsdagseftermiddagen känns lätt surrealistisk så här i backspegeln.
Jag dockade äntligen efter 11 arbetsdagar ut från jobbet vid ett, halv två vilket var senare än vad jag tänkt mig men de där halvdagarna innan veckovila har en tendens att bli overloaded och det är alltid någon arbetsuppgift som ramlar ned och gör att man inte hinner som man ska.
Väl hemma drog jag mig undan med en bok, All inclusive av Gunnarsson (bokcirkelboken) och läste.
Försökte verkligen vila. Gjorde det så bra att jag somnade.
Knock out.
När jag vaknade var det full fart i trädgården då Mannen hade arbetskamraterna här på trädgårdsfest.
Jag blev superförvirrad och hjärnan mixade ihop allt möjligt;  jobbprylar, karaktärerna i boken och yttre ljud till en enda intressant röra.
Jag kände mig så där som man gör som febrig; inkapslad och frånkopplad.
Väldigt märkligt.
Sedan var jag lite lätt borta och distanserad resten av kvällen.
Nu måste jag samla mig lite och få ordning på huset efter fönsterputsandet (i vilket jag inte deltog, det lejer jag som ju bekant bort till proffs).
Och det är vid dessa tillfällen jag är så glad att jag har minimalt med kollijox i fönstren och inte så många gardiner heller faktiskt.

Måndag

Jag har uppenbarligen någon rest av sommarkänsla i kroppen. 

Nej, jag tänker inte på att jag kör med barbent. Det är mer det här att jag fortfarande tror att kvällarna är långa och ljusa och att jag har massor av tid och ork. Jag tror hela tiden att jag ska hinna med så mycket efter jobbet. 

Löprundan hanns med och sedan var det läxcoachning. Det är yngsta som jag ser till coacha, peppa och plugga med. Då har det hunnit bli mörkt för länge sedan och jag är trött. 

Nåväl, snart fattar jag väl också att det får duga så där.

Dagens idag: jag grävde fram en brun blus från det förgångna och blev lite kär i brunt igen. Från Lindex (nähä?!) och kjol & Other Stories. 

Man samlar ihop sig och gör kväll

Härmed delar jag ut veckans bragdmedalj till mig själv. Här har roddats en lång arbetsvecka med tillhörande läxläsning/koll, storhandling (igår lördag!) och städning (idag). Lägg till att jag jobbat varje dag.
När jag kom hem idag efter jobbet så visade jag klart och tydligt att alla ska vara med och hjälpa till med städet och fixandet av käk.
Tydlighet i sitt ledarskap. Det är bra grejer det.

Och nu så! Snart blir det mat och huset är tillsnyggat.
Vi har också passat på att riva ost till pizzan* och.... ehum slänga ostkanter vi inte står ut med eftersom familjens Ostpolis aka AlpMannen är på väg hem.
Det ska bli riktigt trevligt att få tillbaka Mannen igen.

*det enda som är dåligt med kvällens val av mat är att det får mig att tro att det är fredag.
For the record, det är inte fredag

Och det där var söndagens

Verkar ha varit en ännu en fin dag i september. 

Tröja Åhléns, kjol Lindex, kappa Asos

Det blev söndag och man jobbade lite till.

Fredagsnöje

Fredagkväll och man landar till slut i soffan.

Surfar inte på kläder men gärna skor.

Känns som att jag kaaanske behöver ett par till.

TGIF - då blir det en långrunda

Fredag! Najs även om en annan ska jobba jobbet hela helgen, fredag är ändå fredag liksom.
Och eftersom jag ska jobba hela helgen blir det svårt att hinna med ett långpass.
Hm. Så kan vi ju inte ha det.
Jag vet att jag brukar vara rätt mör trots att jag inte jobbar åtta timmar, jag blir ändå jobbtrött så jag brukar ha svårt att orka och hinna med längre turer..... Kanske beror det på...
a) jag är inte av rätta virket
b) jag har redan fem arbetsdagar i kroppen
c) de intensiva partynätterna som är en dålig kombo med jobb (yeah, you bet)

välj alternativ själv.

Men för att hinna med ett långpass tänker jag därför strax svida om till löparoutfiten med tillhörande vätskebälte och kuta till jobbet. Ja, med en rejäl omväg då annars blir det inte mycket till långrunda.
Ser ut att bli en fin dag, lite småkyligt just nu men det får bli kortärmat och kortbyxor så klart.

Spontananmälan

Torsdagkvällen tog en riktning jag inte hade trott.
När jag cyklade hem från jobbet genom parken och såg att det var ett löplopp på gång tänkte jag; visst ja, det hade jag ju hört. Jag trampade vidare hem och tänkte... tja, varför inte? Jag hade ju ändå tänkt springa en sväng, ett 5 km-lopp skulle sitta fint.
Kidsen hemma peppade, klart du ska springa, vi tar matshopping, hämtning av lillasyster och matlagning.
Perrrrfect.
Så jag anmälde mig till loppet med blott 40 minuter kvar till start, bytte om och hoppade upp på hojen igen och trampade tillbaka till parken.
Plockade ut min nummerlapp och vimlade runt i höstsolen innan det var dags för lite hurtig uppvärmning av Friskis (gud vad jag har legat av mig, jag har ingen koordinationsförmåga längre) och strax därpå start.
Vilket fint lopp det var och vad kul det var, supernajs!
Och det var bra investerade pengar i den anmälningsavgiften, rubbet går oavkortat till Barncancerfonden.

Och jag gjorde ett bra lopp,  så nöjd med min insats kunde jag sedan cykla hem till torsdagsmiddagen och tv-soffan.
Tjena mors, vilken torsdag.

Tisdagens

Lite lagom tisdagstrött och opepp på att fixa käk.

Men det grejade sig det också. 

Dagens lager på lager skjorta Gina Tricot, tröja Lindex, brallor Monki, kappa Asos, scarf Lindex, skor & Other Stories.

Lite svalt om nästippen eller Lägesrapport från andra veckan i september

Jaha, då är vi en bit så här in i september och ja, nu börjar det ju kännas lite... ja, att värmen inte är på liksom.
Det är främst på morgonen det märks, då är det tydligt att det inte är några temperaturer om nätterna. Annars går det bra, det är fina septemberdagar och så länge det inte tokblåser så står den gamla kåken pall. Och än så länge är det här ingen match för en fjärrvärmehögtidsfirare.

Vi hinner en måndagens innan det blir tisdag

Snart är det tisdag och då vet man inte om man hinner måndagens.

Ack ja, ett sånt bestyr. Mellan jobb och stall/löpning. 

Jeansskjorta Asos, jeans Monki, jacka minns jag inte. Notera kombon dunjacka & träskor.. Perfa i september.

När jag vallar min flock

Så klart att det inte är samma likadant som när barnen var små, jag tänker på att det här med att rodda hela biten själv när käraste Mannen inte är hemma.
Verkligen inte.
Meeeen, det är ändå ett litet styrande och fixande trots att kidsen är stora och klarar skivan på egen hand. Man måste ändå har den där helikopterblicken över det hela, kanske inte med äldsta, där checkar man bara av men det är något i mammaskapet som gör att man hovrar över barnaskaran och stämmer av alla sinnesstämningar, to-dos, logistikfrågor och annat.
Jag märker att jag blir (om möjligt) ännu mera fokuserad på att "ha en plan" i förväg, ett ex är maten som jag planerar mycket noggrannare när jag kör solo än när vi är två om det.
Intressant.
Man får också lov att planera sin träning ännu mera nitiskt för att man ska hinna när man även ska kontrollera att studier har gjorts, laga käk och kolla att allt rullar som det ska.
Och märkligt nog, samma nöjda känsla som när da girls var små, små tjejer och man stoppade om dem, samma känsla infinner sig när man släcker sin lampa om kvällen och känner att man har dragit hela lasset själv och fått in alla sina små i deras fållor.

Den här måndagen

.....så har Mannen sms:at på förmiddagen och verkade på det hela taget nöjd och jag trodde det skulle råda total radiotystnad... ovant och lite konstigt... då sms:ar han igen nu i kväll och kan berätta att de har haft otur med de där övernattningsstugorna och hamnat på ett hotell.
Sicken otur, de blir väl tvungna att ta en öl och ta nya friska tag i morgon.

....och så står jag här med mina säckar av kläder som jag ville skänka och då har man stängt insamlingen!
Jag förstår om det blev för mycket att ta hand om.... men lite snopet känns det allt.

....har jag sprungit i skogen. Inte dumt alls det där att få sig en terrängrunda på måndagar. Denna veckodag som förut var min vilodag har nu blivit något annat. Skogsdag kanske. Jag kör på tills det blir för mörkt men jag måste ladda med varmare överdragskläder, det var baske mig ingen sommarvärme efter rundan.

Måndag

Vardagsrummet har senaste veckan varit belamrad av friluftsprylar. Det har varit ryggsäck och tunna fina ulltröjor, kartor och någon slags bälte med hakar och en... hjälm. Bland annat.
Nu är alltsammans nedpackat och har rest iväg tillsammans med Mannen.
Det är dags igen för lite vandring, ja för Mannen och hans vänner alltså.
Jag sitter hellre här och luktar på blommorna faktiskt. Jag menar förstås jobba jobbet men jag är glad för Mannens skull för denna gång blir det vandring de luxe har jag förstått.
Denna gång nöjer de sig inte med de svenska fjällen utan nu ska man upp och kliva och typ gå/krypklättra (inte platt utmed en bergsvägg) bland de slovenska bergstopparna, de julianska alperna är ett namn som fart omkring här sedan i somras.
Där får man vandra mellan vissa sovstugor och det finns så att säga inga telemaster eller wifi. Men det bjuds säkert på enastående utsikter som tar andan ur en och det lär vara gott om sten och berg.

Själv blir jag som sagt hemma och tar själv lite sats, ååååhej, inför en jobbajobbet-i-11-dagar-period.

Ur garderobens djup

Jag trodde att jag skulle sitta i soffan och läsa idag.
Så fel jag hade.
När jag vaknade fick jag garderobsflow! Dags att flytta sommarkläderna in i stora garderoben och baxa fram lite stickat.
Och se till att samla ihop vad vi kan skänka vidare.
Sagt och gjort, flickorna mina och jag gjorde gemensam sak, det tog oss så gott som hela dagen men fram emot kvällen gick vi i mål med uppgiften.
Delar av sommargarderoben är nu undanstuvad men bäst av allt; två säckar med kläder som ska hjälpa andra.

Garderobsrensning ger en också en tankeställare. Visst rensar vi bort det som är urvuxet men det ryker ju också en hel del som man bara har tröttnat på.
Jag mår bokstavligen illa att det faktiskt är så.
Och jag vet inte vilket som är värst; kicken jag får av att rensa (för det känns ju som någon slags katarsis att få städa ur garderoben) eller det faktum att jag inte kan vara riktigt säker på att jag lär mig något av dessa felköp eller för den delen; överkonsumtion.
Pjuk, skämsmössa på.