Sena middagar

Tjenamors, vilka sena vanor vi har.
Jobbajobbet tar ju sin tid och så måste man hem och sedan vill man ut och springa.
Egentligen var motivationen på låg nivå men jag vet, verkligen VET att bara jag kommer ut och så fixar det sig på något vis och på tisdagarna brukar jag behöva springa av mig.
Så på med löparskorna och ut och efter 3 kilometer tyckte benen att nu stannar vi och stretchar lite; vi känner oss lite tunga idag.
Alright sa pannbenet, en liten stretch kan ni få, sedan kör vi.
Och då gjorde vi det, me, myself and I.

14,5 km i kvällsolen. Jag sprang en slinga runt och på varv 1 hejade några snubbar som fixade ett utedäck till en servering, hejaheja, varv 2 då flinade de åt mig glatt och varv 3 hade de satt sig ner för att röka och då hojtade jag att nu blir det inga fler varv, nu ska jag hem.
Allt detta lubbande genererar förstås extrem-sen kvällsmat eftersom Mannen var ute och cyklade med sin räserhoj.
Innan middagen är undanstökad och diskbänken är så där blank och fin som jag vill ha den hinner klockan bli mycket.
Men kidsen, de där kidsen har vant sig vid det här laget. Det tror kanske att det ska vara så här.
Äh, vem säger hur det SKA vara.
Det är så här vi vill ha det.

Att tälta

Två unga damer, närmare bestämt Lilla och hennes kompis ville tälta i trädgården.
Tror tältpeppet kom från Lillas ömma fader. Sedan åkte fadern till Almedalen och den tältointresserade modern fick istället ta över.
Jag har lärt mig delegera och en av storasystrarna satte upp tältet medan jag förvärvsarbetade, mycket proffsigt gjort var det också.
Igår regnade det nästan hela dagen och jag tänkte att det där tältet blir inte kul att krypa in i. Men tältintresserad ungdom bäddade och sent igår kväll sa jag god natt till dem där ute.
Jag är själv inte så förtjust i att krypa in i tält och jag hade svårt att somna med två små ute i trädgården faktiskt. Jag är lite nojjig av mig, jag tar det inte här. Det är mer något för en terapeut om jag hade någon.
Efter femtio minuter tyckte emellertid tältarna att det räckte gott och väl. De frös inte men det var obekvämt med liggunderlag (tell me about it) och så hör man allt men ser inget (spot on! - något för min terapeut).
Därför kom de istället in och sov inne istället.
Att tälta - fett överskattat.

Det sågas

Förändringens vindar blåser och det sågas av spinkiga körsbärsträd i trädgården (buhuuuuuhu).
De där träden har varit föremål för diskussion kan man lugnt säga.
 Mannen (han får heta Skidkungen några dagar till sedan räcker det) har drivit frågan såga ner - såga ner i åratal. Träden ger inga bär, de liksom växer inne i häcken (tufft ju!) och framför allt; de skuggar hans älskade trädgårdsland.
Libby tycker att de där kanske inte sååå himla snygga träden ändå ger en viss charm eftersom de är en skön motvikt till allt blir så där ordnat och fyrkantigt i en villaträdgård, de ger en viss oregelbundet som gillas och sedan är blommorna i de förvisso något buskiga trädkronorna vita och fina och fåglarna ska väl också ha bär att äta?
Diskussionen har pågått flera år, fram och tillbaka och fram tills idag har träden klarat sig.
Redan i somras (höstas?) så fick Libby dock vika sig, argumentet för trädgårdslandets bästa är ett rätt tungt argument även om de landen är rätt små och tja, kanske inte precis livsavgörande för vårt hushåll.
Men okej då.
I förhandlingen kastade Libby då in att träden bort = snyggsnygga möbler till Lilla Provence.
Så det är väl dags att man börjar surfa fina trädgårdsmöbler nu då.

Hemmavid

Mmmm.
Det är bra att vara hemma också.
Man har;
sitt eget badrum
egen säng
äntligen NÄT som funkar som det ska.

För att riktigt mota bort eventuella post-rese-känslor sprang Mannen och jag en mil runt omkring i staden tidigare i kväll.
Bästa, bästa för staden var så fin, upplyst och kändes så hemma.
Visst det var åtta plus (backade cirka 12 grader där i ett enda skutt) men så fint.

Så där - klart!

Se där! Plasten och geggan är borta och nu är den klar!! Hurra, vad fin den blev!! Besiktigad och klar fast det dröjer innan man kan elda men nu väntar ju en skön sommar så nu kan den bo in sig i lugn och ro hos oss.

Toppar "dagens kakelugn" med två bilder från var sin vinkel - håll till godo. Vilken grej! Känns som en fin pjäs i vårt kök, känner mig kakelugnsglad idag!

Nu räcker det inte med geggahinkar längre

Så har det blivit dags för en titt på dagens kakelugn.
Nu är den snart, snart i takhöjd, hål har gjorts i taket för att lättare komma åt skorstenen.
Och geggabaljorna är en ny inredningsdetalj också.

Och här kommer dagens kakelugn

Vi får ju inte glömma att titta in i matrummet... eller geggarummet kanske vi ska kalla det istället.

Eder kakelugnsfotograf är på plats.

Idag visar vi bygget från ett annat håll. Notera att det nu börjar behövas en pall för att mura och bygga!

Och för dig som alltid undrat hur det ser ut inuti en kakelugn kan jag nu avslöja;
så här!

Lite krusiduller måste vi ha också. Här ligger krusidullerna och väntar på sin tur.

Vi tar oss en titt i matrummet

Och här har vi dagens kakelugn.
Oj. Gegga.
Nu börjar det bli lite rörigt i matrummet men ser ni så fint den växer fram!
Det är verkligen en kakelugn på gång, något som vi önskat oss de senaste 15 åren.

Dagens

Just nu, ingen idé att fota dagens. Den är bedrövlig. Dessutom ska jag snart se till att dra på mig löparskorna och köra ev lite terräng, 15 km.

Istället tycker jag att vi tar en titt på dagens kakelugn!

Se så fint, ett första varv av plattor är på plats.

Hemma hos

Där i banankartongerna är vår kakelugn.

Och här är kakelugnens hörna.

Så ska huset äntligen få bli med kakelugn igen. Som huset har längtat!
En gång i tiden fanns här fyra stycken utplacerade, kanske tog man bort dem på 70-talet? I några rum finns stenskivan som kakelugnen stått på kvar som vittnesmål. Typiskt nog inte här i matrummet där vi tycker det är högst prioritet att bli med kakelugn igen...
Nu är kakelugnsmakarna igång, det ska bli spännande att få följa deras arbete.

Tårta UTAN naglar

Vi firar lite.
Har man en tösabit som är född precis mitt i sommaren så blir hon allt som oftast firad på bortaplan, än här än där. Damen i fråga är van, hon har funderat och tror sig ha firat sin 3:e födelsedag på hemmaplan, möjligen 4:e också men det är inte säkert. Annars har det blivit på annan ort, i Sverige eller Europa. Det finns vissa fördelar med det, både kända och okända brukar ju passa på att gratulera med sång, gratulationer, presenter, choklad eller varför inte sprakande tomtebloss i spontant ihopsvängda glassefterrätter på restaurang.
Men idag firar vi som sagt lite på hemmaplan därav tårtuppdraget.
Och det är Pinocchiotårtan som är beställd - passar ju bra, jag börjar ju få upp en viss rutin för den nu och tycker fortfarande att det är roligt att jag fått ett namn på den. Det ska enligt receptet vara mandelflarn på tårtan men det ser ju ut som naglar så det går fetbort tycker kidsen. Och jag opponerar mig inte, bara jordgubbarna och grädde är på plats så är jag med.
Solen har hittat hit också, Mannen storhandlar (YES!) och jag går och sjavar runt i sunkkläder. Ingen idé att byta om när man ändå ska dra på sig löparkläderna så snart tårtan är fixad.
Lördag och jag ska jobba på måndag.

Kvällsfunderingar

Och när det blir kväll sitter jag ute och filosoferar, tittar på släpljuset då solen glider sakta ned mot horisonten. Yngsta barnen tittar på Harry Potter och roar sig med att ha svenskt tal (hihi - va' roligt de låter!!!! fnissar de förtjust och menar alla skådespelarna....) ett stort barn sitter vid en dator, ett annat är på fina pizzarestaurangen på stan (himmel - vad vuxet, nåja, ungvuxet nöjer vi oss med..) och Mannen, ja han springer en lång runda.
Och jag sitter där och dricker mitt te, ända tills det blir lite för kallt för tårna.

Muller

Jag tänker mig en cykeltur.
Ja, till jobbet så klart.
Men det var attans, det mullrar lite oroväckande i fjärran.
- Det där är inte åska va? frågar jag Mannen.
- Vad tycker du att det är då?
- Någon som drar en trasig skottkärra?!
Mannen ler och vänder åter till morgontidningen.
Det mullrar igen, klockan är strax före halv sju och vem vill egentligen dra en trasig skottkärra någon gång på dygnet egentligen?
Muller.
- Nä, det är visst åska. Fasen, bara det inte börjar regna snart.

Halleluja

En glädjens dag. Nu är värmen här igen!

I vanlig ordning övervakade vi tjejer att det inte fuskas med temperaturen.

Mor ropar

En av favoritsysslorna när jag har hemmamorgon är definitivt att få stå i trappan och med hög stämma ropa "Grööööten e klaaaar".
Och så väntar man och hör fyra stämmor i olika pigghetsgrad ropa/mumla okeeej.
...
Oj, de är trötta idag - gullisarna.
Imorgon ska de få sovmorgon!
Jag med!

Najs try

Mannen försöker finta mig.
- Ähum, är det inte 1 november som vi brukar knäppa på värmen....?
- VA?
Don't even think about it, 1 oktober är det dags!

Det här med skolfoton

Det är också den tiden på året då det väller in skolfoton.
Klart man gillar foton på sina kids men varje år försöker jag knäcka systemet och lura ut den billigaste versionen av skolfotopaketen. Jag vet ju att det inte går så man kan ju undra varför jag med en dåres envishet försöker, det är ju redan uttänkta paket som skall styra dig så att du för enkelhetens skull ska köpa rubbet. Helst utan att reflektera. Det är något i det där som gör mig smågrinig för det blir ju så herrans många foton och man kanske inte känner för att täcka väggarna med skolfoton hur fina kidsen än är. Och även om jag ser till att alla i den äldre generationen får sin del av fotopaketen så blir det till sist placering i byrålådan. Dumt.
Så nu sitter jag där och lurar igen, till ingen nytta.

Så blev det måndagkväll

Urk, vilken soppig bloggerska Libby har varit idag!
Hon gick in på en bibbla för att gallra och uppslukades fullkomligt, kom ut vid halv femhugget lite lätt snurrig. Det blir lätt så, man fastnar i röjandet liksom. Ja, sedan kom den rafflande fortsättningen; stuvade makaroner och packa gympapåsar - tack och lov var för sig.
Nu är kvällens sista engelska glosa tränad och diskbänken är åter blank. Man lever ju inget rockstjärneliv direkt och inte är Libby ledsen för det.
Och istället för skivinspelning imorgon har man ännu ett ja, just det, föräldrarmöte att se fram emot!

Redan kväll???!

Men hej bloggen!
Nu känns det som det flimrar framför ögonen... har jobbat hårt hela dagen. Det har varit gallring på schemat. Japp. Man gallrar, alltså tar bort gamla, uttjänta, inaktuella böcker och kastar dem, kiss kiss goodbye - en del bibliotekarier går igång på det, Libby t ex. Och idag fick hon sitt lystmäte I tell you.
Nu måste jag stärka mig med en grönsakssoppa - hela familjen är samlad. Gött!

Oh maj godd

Det är baske mig ingen sinekur att rodda Aktiebolaget Tjejligan på egen hand när Far/Mannen är iväg. Bara för att tjejerna är "stora" så är det ändå plenty av saker att fixa.
Sure, visst går det bra - jag har t o m kört hela rasket själv när tjejerna var pyttesmå och Mannen jobbade på annan ort (sweet Lord, när sov jag då?) - MEN man behöver inte skrika sig trött på kvällen om jag säger så.
Jobbajobba och så köra hela rejset med aktiviteter, läxor och papper, laga mat, fixa hemmet utan min partner in crime - ja, det tar på krafterna. Tur jag har löpningen, då får jag vara lite själv och återhämta mig lite. Ofta är jag så uppe i fart att jag har svårt att landa när jag äntligen kan inta soffan...
jag vill sätta igång med nya projekt - inte bra! Då kan man alltid lacka med ny färg.

Efter nästan en hel vecka med en beigerosa kulör från OPI (hmmm, har inte riktigt klickat bra med den...) så är det sannerligen dags att byta.
Få se... vilket ska jag ta....