När jag kommer hem efter en rätt lång vecka

Pjuuuuh.
Vilken vecka! Det är så mycket just nu att jag riktigt känner hur högt varvtal jag har.
Och så klev jag på för ett eftermiddags/kvällspass denna fredag och det blev glädjande nog ett par trevliga timmar även om jag hade behövt klona mig själv för att räcka till och hjälpa alla. Märkligt nog var det fullt tryck hela eftermiddagen från tre till sex.
Lite bra där att det var ett sådant bra, roligt och stimulerande jobbpass även om det bitvis var stressigt... jag behövde den sortens jobbpepp just nu med tanke på att jag av och till går runt och funderar mycket på dels bibliotekets funktion och syfte men också min funktion.
Jag får sådana funderingar emellanåt: är jag nyttig?
Gör jag nytta här? Är det det här jag ska hålla på med? Räcker jag till?
Vart är biblioteket på väg? Och vart är liksom bibliotekssverige på väg?

Ibland känns det så komplext, det är så mycket som ändrat sig i biblioteksvardagen, med vad vi som jobbar där sysslar med, på gott och ont. Ibland känns det som att vi kommer längre och längre bort från kärnverksamheten. Ibland känns det som vi faktiskt gör skillnad.
Hallå, vi gör skillnad. Bibliotek är superviktiga.

Är egentligen för trött för att tänka på det nu men jag kanske kan återkomma till det någon dag.
Jag måste ladda om batterierna.
Jag ska jobba helg.

Torsdagkväll, det är grejer det

Idag sprang jag inte utan gick istället på föräldrarmöte.
Jodå, jag är inte Bad Mama jämt och ständigt, nej. Eftersom en tös ska gå ut nian tänkte jag att just det föräldramötet kanske jag ska ta och prioritera så man har lite span på vad som är på gång, både i skolan och vad gäller ev skolresa.

Sedan fick man i alla fall info som jag fått så många gånger tidigare... med det sagt vill jag också säga att det är självfallet bra, för några föräldrar är det ju säkert första gången det här med vettig info ang alkohol och sånt... men jag är väl lite utnött oh well föräldramötet var bra.
När jag kom hem var jag så hungrig och tacksam att Mannen vevat ihop kvällsvarden.
Och efter maten öppnade jag orangea kuvertet och det var väl för väl att jag inte gjorde det på fastande mage, för då kändes som att det skulle vara mest passande att dra en filt över huvudet.
Suck alltså, det måste vara något fel på den där deppiga prognosen.

Men sedan roade vi oss med att kolla in Mannens målgång i Mora och då blev man ju lite muntrare i sinnet.
Men fasen alltså. Med den där prognosen räknar jag kallt med att jobba till jag når 67 års ålder och jag bör nog spara ännu mer om jag ska råd att åka runt och springa seniorlopp....
Håhåjaja.

Måndag och jag var en av de flitigare i kommunens tjänst

Sådärja.
Nu äntligen får man väl lov att säga att kommunen fick lite för pengarna.
Minsann om jag inte levererade idag, jag klev in på arbetsrummet i morse och sedan bara köööörde jag och dammade iväg det ena dokumentet efter det andra, jag gick fram i 150 knyck i mejlen och jag ringde, fixade och hade mig.
Vilken himla tur att det ändå finns massor kvar att göra i morgon också.

Nä. Men allvarligt. Det kändes riktigt bra att få undan lite som skräpat (eftersom jag varit så sjuk) och dessutom orka hela arbetsdagen.... som förvisso inte var görlång eftersom jag måste avvika tidigare för att hinna till stallet.
Och tro det eller ej men där fortsatte detta märkliga segertåg denna måndag och lilltjejen och jag riggade stallets tjurigaste sto (också känd som Bella, hon är världens bitch och inte alls samarbetsvänlig förrän hon kommer in i ridhuset och blir värsta cowboy-hästen, det var för övrigt den hästen jag sög tag i luggen och väste till - fast det var som i en annan tid, vet inte var jag fick den feelingen ifrån).

Lilltjejen fick till det där med ansiktssnörena och remmar och allt vad det är, nästan på ett kick och den ömma modern langade upp sadeln men något som nästan kan uppfattas som en van rörelse (jag sa nästan) och spände och fixade fast SurHästen försökte spänna ut magen det värsta hon kunde (det är sant - vissa hästar gör det! På ren jäkelskap!).
Och vi var klara först - fast det spelar verkligen ingen roll, bara det att vi alltid är så himla sena (läs: sist) och jag kämpar så jag är högröd i ansiktet och så blir vi skitstressade och då går det självfallet ännu sämre när man inte är en äkta hästmorsa.
Men idag, nästan så att vi fick lite hybris.

Ridlektionen var också så där guuuuld och lilltjejen bara strålade (hon kan också vara lite av en humörspelare om jag säger så).
Inte så pjåkigt för en måndag om du frågar mig.

Znark

Jag var på universitetet idag (jobb), intressant möte och i vanlig ordning går man därifrån med fler arbetsuppgifter... oh well it's part of the game helt enkelt men på eftermiddagen kroknade jag alldeles på möte nr 2.
Det var då en himla tur att det var mer av ett informationsmöte och jag satt långt bak i salen för attan jag vet inte om jag somnade där en microstund. Attans.
Jag är liksom inte van att sitta still så där och jag var dessutom så trött att jag var tvungen att skaka på ena foten för att hålla mig vaken... Kändes som att all min kraft gick till att fokusera på skakandet av foten så att jag för herrans namn inte skulle slockna.
Det gick med andra ord sådär, men jag tog mig i alla fall igenom mötet och sedan var det spånkan hem direkt.

Har ni somnat på något möte någon gång? Verkligen somnat? Snarkat? (hjäääälp)
Jag har nickat till vid något tillfälle (som idag) så där så att huvudet verkligen knixar till och då blir man ju supergenerad och sitter och hoppashoppas att ingen såg att man somnade.
Pinsamt. Känns ju inte helt juste mot den som pratar men ibland.... eeeh så bara går det inte att hålla emot.
Det är en lite obehaglig känsla att man inte vet, inte kan säga med säkerhet om det bara rörde sig om en millesekund eller har man sovit liksom?

Och hur grejade jag kvällen, trött som jag var? Bästa sättet så klart.
Jag tjurrusade direkt och hämtade löparkläderna, snabbaste superhjälteomklädningshastigheten och så ut på stört.

ps det var snö- och mameluckfritt, värsta vårkänslorna ju.

Här sitter jag och peppar igång måndagen

Det är ju synd och skam att helgerna försvinner så fort.
Söndagförmiddag känns det ok att det är måndag nästa dag, söndagkväll inte riktigt samma känsla längre...
Men nu är det måndagmorgon, man har fått sin gröt och sippar kaffe och försöker ännu en gång att omfamna detta kompakta mörker utanför fönstret.
Det är sista veckan i januari, vänner. Det tickar på och det är faktiskt inte becksvart vid halv fem på eftermiddagen, vilket jag noterade i förra veckan.

Vanlig tisdag - inget att skriva hem om

Tackar för den tisdagen, en annan fick mycket gjort på jobbajobbet, tänk att jag allt som oftast vill få ännu mera gjort.
I morgon måste jag stänga in mig på kammaren, jag har en del skrivjobb och administrativt pyssel som jag ligger efter med och att ligga efter den där inre planeringskalender...  om det tycker jag inte.

Annars var det en rätt ok tisdag, bäst var ju löprundan. Det var magiskt vackert ute och skönt nu när det inte är så där galet kallt. Lite dimmigt och det var frostigt med glitter i luften och när jag stannade klockan och fötterna utanför grinden hemma ångade det om mig i januarikvällen.
Och jag kan inte låta bli att jämföra dessa rundor med dobbar, toppluva och kall luft med de ljuva ljusa sommarkvällarna....
Jag ser fram emot våren, det gör jag.
Vintern är vacker så det är inte det men jag tycker trots allt att när dygnet har fler ljusa timmar, då mår jag nog lite bättre.

Greetings från igloon

Så har en helg, en trevlig om än kall så väl inne som ute, avverkats i raketfart.
Stora ungen har varit en hel vecka i France och det går ju bra det här!
Jag känner ju längtet men ungtrollet har det bra och roligt och det liksom.... funkar!

Och jag gick på bio med Mannen, det var ett tag sedan.
Himlars vad najs det är med film på stor skärm, lätt att man glömmer bort det i dessa skärmtider där man tankar ned film till tv och dator. Nu har inte vi en sån där BAMSEstor tv utan mer normalstor så att gå på bio har samma trevliga effekt på mig som när jag såg Grease 1978 (ja, jag har varit på bio dess emellan).

Den här gången såg vi Carol med u.n.d.e.r.b.a.r.a Cate Blanchett (är det ens lagligt att vara så där underbar som hon? hon betalar säkert extra skatt för det).
Dji, vilken bra film, allt var bra - tur jag inte jobbar som filmkritiker. Jag kan knappt formulera vad som var bra, jag gör ett försök; snyggt filmat, skönt med ett litet långsammare berättartempo, bra story och så u.n.d.e.... okej ni fattar.
Eftersom det var så kallt hemma gick vi ut (höhö) och åt på restaurang och då kom förstås kidsen med. Det blev ett rätt tidigt restaurangbesök så vi var ju hemma tidigt och orkade således se många, många avsnitt av Mad Men som vi har börjat knarka igen.
Shit vad bra den serien är... med u.n.d.e.... nej Blanchett är visst inte med där.

Bara man såg till att vira in sig i en filt och inte ha fötterna på golvet så gick det bra, det gick åt rätt mycket skållhett te också men lördagskvällen tog vi oss igenom.
Om vi eldade i kakelugnen? You bet.

Löpning? Jorå, jag hann med en 14 kilometersrunda på lördagen och en 13 kilometers på söndagen så på den fronten kan jag inte klaga.

Och ska vi hålla oss till sanningen... så is igloon no more - nu har en man från Eon varit här och plötsligt är det mer normal temperatur inomhus, Gud ske pris.
När vi ändå hade det så kallt i köket i helgen passade vi på att frosta av frysen så nu känner man ju sig som en ny människa.

Är det torsdag? Okej, då kommer torsdagsgnället här

Planen var att jag skulle plocka bort adventsstjärnor ur alla fönster här nu i afton (sist i kvarteret??) och baxa upp dem till deras off season-förvaring på vinden.....men alltså.... det är så sabla kallt på den är vinden i vanliga fall och nu med den här iskylan.... nä, jag fixar inte det.
Stjärnorna får lysa vidare en kväll till...
Förresten så orkar jag inte, jag fattar inte att jag är så trött.
Nu har jag köpt Blutsaft och hoppas på mirakel. Det funkade en gång för länge när jag väntade barn, då blev jag lite piggare av det.
Och dagens motion blev min stapplande gång från Ica (glashalt och svintrött, najs kombo).
När näshåren krullar ihop sig av kylan då vet man att det kommer bli obehagligt att dra in stora mängder kall luft vid löpning så för första gången på  e.v.i.g.h.e.t.e.r.  valde jag bort löpningen när jag egentligen behöver den som mest.
Det får bli filt+soffa+mästerkocken istället.

Oja, nu är det VERKLIGEN som vanligt

Japp.
Januari suger.
Varför ändra ett sådant ehum vinnande koncept liksom. Jag och januari är inte kompatibla, men gudarna ska veta att jag försöker. Det skulle gå lättare om januari var ljus och mer våraktig, då skulle januari och jag funka ihop.

Men annars då?

• Jag har sjungit upp mig så sakteliga och börjar komma in i jobberiet igen, fast det tar liksom längre tid tycker jag, det där uppsjungandet. Kan det vara åldern tro?
  
• Jag har börjat vänja mig vid att ha äldsta nere i Frankrike. Hon har plusgrader hon och halkar inte omkring i snö och is. Dessutom har skolan börjat där nu, hon har acklimatiserat sig så bra, så bra (och jag är så glad för det!!) och verkar trivas i sitt franska rum och börjat hänga med sina klasskamrater och hitta i sin nya stad.
  
• Yngsta slipper kryckorna och foten som opererades före jul är nu bra även om hon inte kan sporta och rida än.
  
• Broddarna fick komma på löparskorna igår (hear this, hear this) och jag piskade mig ut på tråktisdagen och kom hem som en ny människa.

Och så har ju Mästerkocken börjat igen! Halleluja.

Well hello

Jag var rätt matt när jag kom hem från jobbet i söndags. Jag höll ångan uppe så länge jag var på jobbet men sen.... voj voj.
Nu har jag ändrat mitt schema så hädanefter ska jag testa att vara ledig på måndagar - direkt efter jobbhelg och jag tror att det kommer bli bra. Senaste jobbhelgerna har jag varit så ausgepumpt att jag behövt hela helgen för att återhämta mig och det är det baske mig inte värt. Med en ledig direkt efter 7 dagars jobb kommer jag nog snabbare upp på banan igen istället för att som förut jobba 11.....

Hur som helst, direkt pigg var jag väl inte idag och ett behov av att göra allt långsamt infann sig efter den här rätt tuffa veckan.
Intressant att det tar så mycket på en att jobba med service, det kräver verkligen av en, det kan jag försäkra.
Och då var det på alla sätt en rolig helg med roliga besökare och fint flow.... men man kan bli helt dränerad på energi.

Måndagmorgon och jag väckte yngsta vid kvart över fem (vad härligt att jag slapp sovmorgon denna lediga dag) - hon skulle på sånguppdrag med sin klass.
Mitt uppdrag idag var bilprovningen.
Persson (vår bil heter så) skötte sig exemplariskt och vi kunde snart susa vidare till ICA Maxi (hurra) - som jag avskyr att handla mat.
Jag förstår inte vad det är. Vore det inte så dyrbart med terapi kanske jag skulle undersöka varför jag känner så inför mathandling.
Jag menar, jag tycker ju inte att det är trist när vi är t ex utomlands och går i sakta mak med en liten vagn för att kika vad vi vill ha?!
Det måste vara det där med att gå i sakta mak. Jag har testar ständigt att försöka handla långsamt när jag är i stora mataffärer för att så att säga lura huvudet men det fungerar inget vidare.
Jag kanske måste ha ett par sommarskor på fötterna för att det ska funka?
Ett av problemen är att det blir blankt i skallen fast jag har en inköpslista och jag kan bli fast om jag inte rör mig med en jämn hastighet mellan hyllorna. Sedan har jag en tendens att fastna vid "erbjudanden" - får jag bara en bra start och har god styrfart kan jag ta mig förbi fallgropar och inte ta evighetslång tid på mig.
Det märkliga är att det här tillståndet bara infinner sig när jag är i stora mataffärer, aldrig i närmaste Ica:n där har jag en inre snitslad bana, tur är väl det.

Efter shopping - fort hem och på med löparskorna och ut i dagsljuset.
Sedan har jag hunnit snyfta lite åt sista avsnittet med Downton Abbey, ack så bittert att det är slut.
Tror, men jag säger tror, att jag är redo för denna arbetsvecka nu.

Måndagkväll och nu tar november slut

Imorse dröjde det kvar en svag doft av pepparkakor och saffran i köket efter söndagskvällens pyssel.
Det var fint att mötas av det när sista novembers kompakta mörker låg utanför fönstret.
Vi bakade igår och med vi menar vi da girls - jag skötte kringsysslorna.
Vi hade barnglögg (som vi kallar't) förstås och så äldstas julspellista på halvhög volym -
en sådan där underbart fin stund.
Man jazzar och skriksjunger till jullåtar och plåtarna fylls med finfint bakade lussekatter och peppisar.
Sådant som kan få mig lite bölig för nu har man ju så stora barn.... kan man typ tvinga dem att bo hemma till de är 25?
Nävars, allt har sin tid, jag vet jag veeeet.
Stora ska till Sydfrankrike efter jul och hon håller som bäst på med att fixa bostad, där ska hon plugga till det blir försommar.
Man är både glad för hennes skull och lite lipig för sin egen. Och så lite orolig förstås.

Och med denna saffransdoft tog jag avstamp för den här veckan, jag hoppas hinna lägga ut en adventstävling här på bloggen för jag har insett att jag tappade bort det alldeles i veckan som gick.
Man kan säga att jag just nu springer i ett fett snabbt rullande hamsterhjul.
Men ingen fara - jag är ju van att springa...

På tal om att springa;
nu har jag bokat Berlin halvmaraton åt mig och Mannen! Den sortens löpning är ju helt i min smak.

Sen sist

har det hunnit bli om möjligt ännu läskigare i världen.

Och tittar man på den lilla vardagen så har jag
a) hunnit bli med soffa - och den är snygg, man sitter bättre i den här nya och allt känns bortskämt och fint
b) blivit så uppåt av soffans ankomst att jag i rena yran köpte en fåtölj också, men inte en i samma stuk som soffan utan en helt egen
c) på tal om egen, borde inte fåtöljen bli Mors fåtölj (obs jag ger inte upp sjukhörnet, hörnet är mitt fortfarande)
d) varit på bokcirkel och haft trevligt samt pratat mycket om världsläget (och bok)
e) jobbat rätt mycket, det är inte klokt vad jag mejlar på mitt jobb (gör ni det också?) jag mejlar sjuuuhukt mycket, undrar vad jag gjorde på den (forn)tiden då mejlen ännu inte var uppfunnen??
f) undrat om inte soffyran också kan räcka till att jag faktiskt orkar skaffa ett nytt bord av mer luftig modell till snyggsoffan? Jag klarade t ex av att spontanköpa en bra matta till hallen bara så där

och sedan har jag förstås löptränat - men det var väl ingen överraskning direkt.

Skolstartat

Så, nu är skolorna igång och då fick också familjens gymnasist trassla sig ur sommarlovssjoket och bege sig in i vardagen.
Och så har man en unge på universitetet också.
Ja, säger då det.
En något surrealistisk känsla, nej jag tänker inte säga att det känns som igår som jag själv studerade på universitetet för det gör det inte men nog känns det liite märkligt att man nu själv har så stora barn som gör det.
Och med skolstart också stallstart.
I vanlig ordning känner jag mig lite grinig och olustig inför uppdraget (ja, jag följer fortfarande med) och när jag väl ser tösen i sadeln så blir jag glad. Igen.

Sena middagar

Tjenamors, vilka sena vanor vi har.
Jobbajobbet tar ju sin tid och så måste man hem och sedan vill man ut och springa.
Egentligen var motivationen på låg nivå men jag vet, verkligen VET att bara jag kommer ut och så fixar det sig på något vis och på tisdagarna brukar jag behöva springa av mig.
Så på med löparskorna och ut och efter 3 kilometer tyckte benen att nu stannar vi och stretchar lite; vi känner oss lite tunga idag.
Alright sa pannbenet, en liten stretch kan ni få, sedan kör vi.
Och då gjorde vi det, me, myself and I.

14,5 km i kvällsolen. Jag sprang en slinga runt och på varv 1 hejade några snubbar som fixade ett utedäck till en servering, hejaheja, varv 2 då flinade de åt mig glatt och varv 3 hade de satt sig ner för att röka och då hojtade jag att nu blir det inga fler varv, nu ska jag hem.
Allt detta lubbande genererar förstås extrem-sen kvällsmat eftersom Mannen var ute och cyklade med sin räserhoj.
Innan middagen är undanstökad och diskbänken är så där blank och fin som jag vill ha den hinner klockan bli mycket.
Men kidsen, de där kidsen har vant sig vid det här laget. Det tror kanske att det ska vara så här.
Äh, vem säger hur det SKA vara.
Det är så här vi vill ha det.

Dagens känsla

stavas t.r.ö.t.t.
och lite lätt förvirrad. Jag fattade inte riktigt var jag var när jag vaknade, vilken dag är det?
Nu vet jag precis men det kommer bli virrigare eftersom jag ska jobba helg, då brukar jag tappa bort mig igen.
Gårdagen kändes som flera dagar på något sätt. Skum känsla det där, behövs uppenbarligen inte mycket från vardagstrallen för att jag ska känna mig lite lagom tillsnurrad.
Kursen, snabbt till jobbet, snabbt till utvecklingssamtal, springa en runda (inte så lång som jag tänkt mig men bättre än ingenting) och så till bokcirkeln. Det gjorde att det kändes som flera dagar.
Och bokcirkelkvällar... aldrig går väl en kväll så snabbt förbi! Nu har vi våra träffar inbokade och det känns bra.
Efter bokcirkeln traskade jag iväg och mötte stortösen som jobbat extra. Så nu är jag lite trött.

Ambitionen är nu att vända detta.
Nu ställer jag in siktet på att komma ut på en skaplig långrunda innan jobbet och sedan gäller det att hålla sig otrött resten av dagen.
Kan bli spännande.

Ledig fredag jajamänsan

Ligga på latsidan?
Vore fint. Men igår gjorde jag något så ovanligt som att storhandla (ja, det är en spännande blogg det här).
Ja, ibland blir man lite mer än tokig, jag måste ha fått en släng av storhetsvansinne efter den arbetsveckan för jag tyckte tydligen att jag var så himla lämpad för uppgiften.
Lilla yngstas kommentar jag kom hem;
- Guu va länge du var borta och handlade, det tog ju världens tid.
Och då var ändå en av superassistenterna med, äldsta dottern.
Ligga på latsidan idag då?
Nja, jag ska ta en runda på 30 km tänkte jag och det kommer väl ta en stund det med.

Tv-soffan hej!

Tittar på tv-nyheterna, det vet jag inte när jag gjorde senast!
Känns ju nästan lite festligt.
Är det vardag på riktigt nu?

Bläddrar i almanackan

Jahupp.
Det ser ut att blir både det ena och det andra fram över.
Jobb, lopp och happenings. September är det nya maj i vår familj, typ.
Och så noterar jag att jag har ett lopp inom snar framtid som ska springas.
Tja, jag får väl satsa på PS den här gången. PS som i PersonSämsta.
Tränat har jag gjort men inte för fart och kanske inte så medvetet som förra sommaren.
Well well cykelställ (mycket cyklar i den här bloggen just nu) - det får väl bli som det vill med det.
Sedan matar det på fint med lopp och så väntar ju marathon i Amsterdam där framme.
Amsterdam har börjat komma vääääldigt nära i almanackan tycker jag.

Skolavslutningar comin' right up

Imorgon är det dags för skolavslutningar.
Förra året tror jag att jag jobbade istället, kändes ju himla konstigt att inte gå på en enda skolavslutning när man är så intrimmad efter alla man hunnit med under åren!
Men vi har liksom inte samma press, Mannen och jag, att vi ska hinna vara med på alla avslutningar, med tjejerna som är större, det är inte något man tycker känns viktigt att mor och far är med.

Men! När man passerar viktiga milstolpar, som låt oss säga avsluta grundskolan - då vill vi ju alla vara med.
Och i år har vi en tjej som går ut nian, lämnar grundskolan så då vill man ju haka på det här med skolavslutning! Ska fixa till en liten sluta-nian-lunch för morgondagen - det blir finemang det.
Tänk - i höst har jag två girls i gymnasiet och två små kvar på grundskolan.
wow!

Så blir det tisdagkväll

Ja hör ni.
Denna afton har jag istället hjälpt till med och korrekturläst en text om kristendomen.
Det är inte utan att man återigen ser fram emot sommarlovet ;D
Meeeen man har ju också fått vara på teateravslutning och sprungit.
Därför trallar man och är glad.