Da girls

På grund av anledning fick minsta klara igenridning av lektion alldeles på egen hand igår.
Nu är hon ju inte 3 år men hon är ju yngst och betraktas som lilla lilla syster.
Vi har stora storasyster, lilla storasyster, stora lillasyster och lilla lillasyster.
Hängde du med?

Nåja, hon skulle i alla fall få rodda hela det där med åka dit, rigga häst (med hjälp av stalltjejer där) och hoppla hejsan, tja, the whole schäbang so to speak.
Då ska man veta att ha koll på tider inte är hennes starka sida.
När hennes ömma moder och fader instruerade och förmanade samt coachade inför detta event vid middagen i tisdags (den extremsena) så fick vi ta emot ett visst mått av kritik från äldre systrar i stil med:
"meeeh... hon är ju inte pytteliten, hallå, när jag var så gammal fick ju jag greja det här och det här själv...." osv.
Jag kontrar alltid med att när de var yngre och fick ta mer och mer eget ansvar så kunde de inte se situationen utifrån som nu när de är mycket äldre och sas iakttar en yngre systers väg till eget ansvar.

Och att det beror mycket på hur man är som person när det gäller ansvarstagande, det varierar ju trots allt från en individ till en annan vilket sorts ansvar man får ta, hur mycket och hur ung man kan vara.

Och så tror jag att de äldre systrarna har rätt också. En del saker tror jag styrs lite av var man hamnar i syskonskaran! Jag har alltid varit lite fascinerad av det där, hur mycket präglar det en om man är storasyster eller lillebror? Jag inbillar mig att det gör mer med en än vad man tror.
Ett är dock säkert att man kan vara aldrig så rättvis som förälder och självfallet älska alla sina ungar precis lika mycket, de präglas ändå av var i skaran de är eftersom man får mer och fler erfarenheter som förälder och att man omedvetet styrs av mekanismer beroende på om de är äldst/yngst.
Och det märker ju syrrorna själva; vilken syrra sötgullar de bort mest?
Yngsta.

Då kanske någon undrar hur det gick med uppdraget; ta sig till ridskolan och klara ut allt som har med en ridlektion att göra.
Det gick alldeles utmärkt! Hon kom dit i god tid, extremt god tid, fick nog vänta en halvtimme. I övrigt fungerade allt så bra.
Nu tänker jag inte rationalisera bort mig själv från måndagarnas ridlektion, inte än, men snart.
Liten blir stor, så är det.

TorsdagsTrappan

Efter en natt med delvis sömn, delvis ältande jobbsaker och lite sms:ande med äldsta som var ute på galej så känner jag mig nu mycket redo för en ledig dag imorgon.
Nej, jag arbetar inte halvdag.
Nej, jag kommer inte hinna med allt idag som jag skulle ha gjort under veckan.
Men fira lite Valborg ska jag göra.

dagens skjorta från HM, brallorna av lite vaxad karaktär, är från Lindex

och för övrigt

vill jag protestera mot att tiden går för fort nu.
April är en favoritmånad och den har gått alldeles för snabbt.
Och Maj då?
Kommer väl rusa förbi.

Vida

Växlar över till små prickar och fortsatt pyjamaskänsla vad gäller brallor och nu snackar vi riktigt vida brallor här. De här byxorna dissar inte mina vader om man säger så.
Det är en vanlig jobbajobbetdag, hoppas hinna lägga in en lunchjogg också.


dagens byxor från Zara, tröja Lindex, skor Vagabond

Sena middagar

Tjenamors, vilka sena vanor vi har.
Jobbajobbet tar ju sin tid och så måste man hem och sedan vill man ut och springa.
Egentligen var motivationen på låg nivå men jag vet, verkligen VET att bara jag kommer ut och så fixar det sig på något vis och på tisdagarna brukar jag behöva springa av mig.
Så på med löparskorna och ut och efter 3 kilometer tyckte benen att nu stannar vi och stretchar lite; vi känner oss lite tunga idag.
Alright sa pannbenet, en liten stretch kan ni få, sedan kör vi.
Och då gjorde vi det, me, myself and I.

14,5 km i kvällsolen. Jag sprang en slinga runt och på varv 1 hejade några snubbar som fixade ett utedäck till en servering, hejaheja, varv 2 då flinade de åt mig glatt och varv 3 hade de satt sig ner för att röka och då hojtade jag att nu blir det inga fler varv, nu ska jag hem.
Allt detta lubbande genererar förstås extrem-sen kvällsmat eftersom Mannen var ute och cyklade med sin räserhoj.
Innan middagen är undanstökad och diskbänken är så där blank och fin som jag vill ha den hinner klockan bli mycket.
Men kidsen, de där kidsen har vant sig vid det här laget. Det tror kanske att det ska vara så här.
Äh, vem säger hur det SKA vara.
Det är så här vi vill ha det.

Tisdagens

Tisdag och precis som vanligt blir det raka spåret till grannstaden för möte hela dagen.
Kör på prickar idag.


dagens prickar från HM, brallorna likaså, dessa favoriter som jag nöter på allt som oftast

Ränder att tycka om

Söt som socker, denna kjol. Påminner i modellen tycker jag om min favoritkjol från i somras.

Inte utan att jag blir lite nyfiken på denna randiga fining, hmmm får vi lov att fundera lite på, det tycker jag allt.

Och bilden är från Lindex online shop

Hittade den gamla kameran

Så vidare värst färgglad är jag inte men humöret är det inget fel på. För dagen bästa sköna vida brallorna (trevligt nära pyjamaskänsla) så det ska nog gå att ta tag i den här måndagen också - även om det har legat något semesterledigt över den här helgen, oklart varför.


dagens helt oplanerade besök i Trappan; byxa Lindex, tröja & Other stories, skor Vagabond

21,1 - då kan man väl säga att loppsäsongen är inledd

Skutt! Istället för medalj får man ett smycke på WHHM.

Jag var på ett trivsamt lopp igår lördag, det var väl en 3000 tjejer i olika åldrar som anmält sig till Womens health halvmaraton i Stockholm, vet inte hur många som kom till start men det var ett arrangemang som inte var så där bamsestort. Nu hindrar ju inte det mig från att bli knasigt nervös i alla fall men mitt i allt det där nerviga så är det så  h.i.m.l.a.  kul med lopp.

Jag vet inte vad det är, men det roar mig löjligt mycket, minsann om det inte är dags för en liten löparrapport. 

Mannen hängde med upp, vi åkte bara till Sthlm över dagen, han var Coach och Support, hålla väskan behövde han ju inte göra för den slängde jag in i väskinlämningen.... och där blev det lite stressigt kan man väl säga eftersom man inte riktigt hann med att ta emot alla tjejers väskor. 

Det behöver filas liiite på rutinerna där, bortåt 3000 chicks genererar ändå rätt många väskor.

Blåste lite snålt gjorde det emellanåt även om solen tittade fram då och då, jag huttrade lite där jag tog plats i startfältet och flaxade med armar och ben i uppvärmningen... men man vet ju att det blir snart varmare bara man väl får komma igång och springa.

Och det gjorde jag, sprang alltså. 

Loppet gjorde en liten lov in på Östermalm och sedan består loppet av en tvåvarvsbana på Djurgården. Himla fin bana måste jag säga, här har man ju haft möjlighet att nöta asfalten några gånger i samband med andra lopp, både Tjejmilen och Sthlm marathon utnyttjar ju Djurgården för sina bansträckor.

Svängen in i Östermalm var helt ok, lite småläskigt tycker jag allt, man var lite väl nära ute i trafiken för min smak, det blev ju trångt med alla brudar och arrangörerna hade bara stängt av ett körfält. 

Nåja, snart svängde vi ut på Djurgården och där häpp! stod Mannen och såg glad ut. 

Sedan vet jag att han efter hejandet gick och satte sig och tog en kopp kaffe och smörgås i solen, själv malde jag vidare förbi Skansen och ända ut på Djurgården för att vips (nåja, vips och vips) komma tillbaka till Sjöhistoriska museet varpå man klämt 12 km och där var Mannen igen; heja frugan, tumme upp och sedan drällde han in på ett museum och jag, jag malde vidare och var nu plötsligt inne på varv två.

Jag tycker det är mycket psykologiskt att lägga banan så att varv två innebär 8 km kvar till mål eftersom man så att säga redan matat extra kilometrar på Östermalm i början av loppet - dessa "slapp" man nu och kunde börja räkna ned.

Vilket jag förstås gjorde, det dammade om grusvägarna där alla brudar dundrade fram och vid 15 km tänkte jag "haha, nu är det bara 5 km kvar... eller 5 km och så... eeeh lite till". 

Snart passerades 17 och då känns det som att målet var inom något så när räckhåll.

Jag slarvar med att dricka under lopp, jag jobbar på att få ordning på det men mitt problem är att jag så lätt får håll så jag fegar ofta med drickat varpå jag kroknar lite onödigt tidigt. Och så tror jag aldrig att jag ska räcka in i mål om jag tar i för mycket vilket gör att jag larvar med att lägga i den extra växeln på slutet.

Men som sagt, jag jobbar på det. 

Det är verkligen en finfin slinga att springa, det måste jag säga en gång till och jag var perfekt klädd, frös inte och var inte heller för varm. Allt var med andra ord underbart, fast jag blev extremt sugen på läsk någonstans vid 18-19 km vilket jag ofta blir på långlopp, mycket underligt eftersom jag inte är särdeles intresserad av läsk annars. 

Vid 18 stod det en bunt småtjejer och langade drickat så jag saktade in och var duktig och drack, det var så rara tjejer, de peppade alla vuxna som frustande slängde muggar åt alla håll.

Och nu var man ju snart.... typ klar! och vilken tur för läsklängtet att man fick cider i mål - för i mål kom jag och minsann, där stod Mannen IGEN och hejade, så klart!

Jag hann preciiiis in i mål under 2 timmar, haha, det var med nöd och näppe men dji, vad glad jag blev av det. Jag har lyckats pressa mig till en något bättre tid på en halvmara sommaren 2013 i värstingvärme men inför det här loppet hade jag rätt lågt ställda förväntningar på mig själv så jag är på det hela taget nöjd med min insats, det är ju som alltid Libby vs Libby.

Underligt dock att bara under promenaden till bilen rätt snart efter loppet så funderade jag högt om jag inte skulle ha kunnat kanske springa liiiite snabbare ändå, där på slutet. 

Aldrig nöjd, håhåjaja.

Såg bilder idag på min målgång och som vanligt vevar jag så förfärligt på armarna att jag blir tokig på mig själv.

Idag har jag bara glassat runt och tänkt lite på loppet och när Mannen skulle köra många varv i skogen hängde jag med och sprang en mil bland alla vitsipporna. Perfa avrundning på helgen.

Minsann, Libby på väg ut ur bild.
Knyckt bild från loppet.

Men bloggen då

Hallå? lå lå lå lå

voj voj här inne ekar det ju!

Det har rått Fullständig Bloggtorka.
En hel vecka har gått och sedan sist har den där sunkiga soffan återkommit in i yogarum... jag menar tv-rummet. Fasen också.
En bokhylla har också flyttat in.... eller snarare ett bokskåp. Ingenting fancy men himla bra blev det i alla fall. Inga böcker än.
Jag driver linjen att vi ska gallragallragallra bland böckerna innan vi börjar fylla hyllorna igen.
The so called soff-issue måste jag hugga tag i, det finns en överhängande risk att det kommer prioriteras bort. Jag är bara så lat. Och kanske lite snål, jag vill hellre lägga cash på sommaraktiviteter.
Annars då?
Har varit på kurs i dagarna två.
Varför känns det som att det är en vecka sedan jag var hemma sist? Snacka om att gå fullständigt upp i kurseriet, nu måste jag landa och tänka ett par varv. Med andra ord var kursen bra.
Jag var lika delar spänd som förväntansfull inför kursen, nu är jag duktigt fredagstrött.
Det måste bli tidigt i säng, jag har ett lopp som väntar i morgon. Och precis som vanligt har jag nerverna utanpå kroppen.

tv-rummet som blev yoga-rummet

Eftersom vi fick golven slipade efter påsk har det varit lite smårörigt.
Eller nej förresten.
Det har det inte.
Allt har ju stuvats tillbaka - så när som på den sunkiga tv-soffan.
Ja! Mitt älskade sjukhörn måste nu ersättas. Det går inte, jag betonar, inte att baxa in den där tv-soffan nu, golvet är för snyggt liksom. Tv-soffan är hårt åtgången, schleten är dess mellannamn. Ärligt talat ser det ut som någon har fått upp middagen där... men jag tror inte det har hänt även om den fått vara med om fyra små barn.
Okej, så nu står soffan i den lilla hallen framför Trappan och väntar på den sista resan.
Under tiden har tv-rummet istället tagit formen av yoga-rum.
Vi sitter helt sonika på golvet, förvisso på sunksoffans kuddar men utan soffa är det.
Jag ska säga att det är himla spatiöst men jädrar vad lättstädat det är.

Det har visat sig vara väldigt opraktiskt med en soffa framför en dörr och trappa men
man vänjer sig vid så mycket konstigt.

Ni ser - inte behöver vi en soffa....? 

God morgon

Vad bra det är nu när man går upp och det är ljust, säger jag.

Ännu bättre att ligga kvar, säger Mannen.

Hej måndag!

Tvättstugan 23:56

Om man nu absolut måste hänga tvätt runt midnatt är det ändå bra att det är ett lass med löparkläder det handlar om.

Svinsmidiga att hänga upp och de torkar kanonsnabbt.

Och så har man torrt till morgondagen.

So, what's up?

Ja, vad gör hon, Libby?

Jag har inte bloggat på flera timmar, nej dagar är det men det har varit mest same same but different day om man ska vara ärlig.

Tänkte bespara er det gamla vanliga jobbajobbet-gu-va-trött-jag-är.
Sedan kan man ju förstås prata om vädret men shit jag blir ju folkilsken av blåst och det har det gjort precis hela veckan. Motvind till jobbet och motvind hem, sådant gör mig lätt ilsken, ja.
Bokcirklat med vänner - check på det och sprungit förstås - men det tjatar ju jämt om annars men visst jag kan lägga ut texten om dagens 31 km långa runda....

Eller näe. Här tröttkollapsade både Mannen och jag efter varsin lång runda idag så det blir inte mycket gjort här idag inte.

Istället surfar jag på resor och håller som bäst på med att fnula på en båtluff.
Rätt vad det är får vi ett infall och slänger in någon annan typ av resa och annat resmål och så petar jag lite med det bara för att ramla tillbaka till båtluff i Grekland.
Vi får se hur det går med det.

Och så kollade Mannen och jag på filmen Interstellar igår. Jag gillar rymdfilm och gärna om det innebär logiska vurpor där man laborerar med tid och rum.
I nämnda film fick jag maxat av det, tjöt en skvätt också förstås och ältade just problematiken kring hur man kan resa tillbaka till något i tid för att rätta till något som redan hänt.
Men... men hur kan man göra det? Det har ju redan hänt och om man var den som försökte rubba något i det som redan hänt så börjar ju liksom allt om igen fast med en ny utgång, varför hände inte det med en gång om man var där "förra gången" också och försökte.... och här någonstans brukar Mannen upplysa mig om att det var en film vi såg, det var på låtsas frugan.
Älsk på logiska vurpor och ännu mera älsk på Mannen som drar tillbaka mig till rätt tid och rum.

Tja, lite sisådär har jag det just nu.

Spinoza.

Jag är inte riktigt klar med Budapest än så här kommer ytterligare verklighetsflykt.

Om du besöker nämnda stad; se till att ta dig tid att strosa runt i de judiska kvarteren!

Så fina!

Här ramlade jag över förutom vackra byggnader, Stora synagogan (Europas största?), utmärkta restauranger också tidernas bästa skäggspaning.

På en smal gata fanns nämligen en alldeles underbar och riktig barber shop där man skyltade med att fotografering var förbjuden och inga kvinnor (!). 

Nu kan man ju 1) blir sur över att man som kvinna diskriminerades men jag har inget skägg så äh, va tusan eller 2) förbittras över att man inte fick fota.

Jag vågade inte fota. 

Så här i efterhand önskar jag att jag gjort det för ute på gatan stod skäggiga män i olika åldrar och olika skägg, de språkade, rökte och väntade på sin tur - det såg så himla fränt ut.

De var allesammans försedda med olika sorters skäggprydnad och inne i lokalen (litet, litet) såg det ut som det ska i en riktig barber shop, vi gick förbi den som ligger på Dob u. 11 - de har generösa öppettider, kolla in deras hemsida om du eller någon du känner behöver lite putsning av skägg och/eller frisyr.

Men tillbaka till de judiska kvarteren! 

Avsätt tid för ett besök i synagogan - se till att få gå med en guide, det ger så mycket, det finns guider som erbjuder rundvisning på engelska.

Synagogans vackra fasad.

Japp. Lampor i synagogan.

Finns second hand-butiker också förstås och hela området präglas av lite bohemian chic.
Och så ett restaurangtips - ät gott på Spinoza som ligger på Dob utca 15, bara några minuters promenad från synagogan. Ungerskt kök med lite extra touch av judisk matlagning och läcker inredning och musikunderhållning. Kommer man tidigt som vi gjorde får man bord - annars får man nog boka. Vi snackade lite med ägaren som var en trevlig prick.

Vi finfikade på Szamos

Den där dagen när vi hade tagit oss igenom mörk och hemsk ungersk historia presenterat på Terrorns hus som ligger på Andrássy út.60 behövde vi sannerligen en andningspaus.

Ni blir säkert inte överraskade över att vi valde att gå till ett café. 

Nej, jag tänkte väl det.

Här hade vi lite planer på att det skulle bli Café New York men tänkte om. 

Varför välja ännu ett tokdyrt ställe bara för att det finns med i guideböckerna när det finns så otroligt många andra ställen att välja på?

Vi gick förbi New York och tryckte näsan mot fönsterglaset - mycket vacker miljö men nej.

Istället gick vi till Szamos Grand Hotel Royal (jaaa... lite Grand Budapest hotel över det där, inte sant?) som du hittar på Erzsébet krt 43-49.

Ett mindre ställe, färre turister (häpp, häpp) och ett bra urval bakverk. 

Som alltid en fantastisk inredning och taklampan har jag förstås sett till att sprida via instagram.

Retes och det ska vara med äpple

Vi tog en spårvagn för att gå ett varv i Gamla stan igen och besöka Mattiaskyrkan.

Efter väl utfört uppdrag letade vi oss bort från gatan där Hilton hotell ligger och precis i ena "ingången" till gamla stan såg vi en intressant väg som vek av och via trappsteg och gångstigar ledde nedåt.

På väg upp till Gamla stan. Många trappor blir det.

Gamla stan, igen.

Visst är det vår i luften, tro inte annat.

Här syns trapporna vi kom gåendes nedför. 

Och så blir det nedför istället.

Vi kom ned till vad som på svenska blir Maria torget eller Mariá tér på ungerska, rätt ned i en helt vanlig stadsdel, vi fick lite vibbar av Söder i Sthlm faktiskt.
Och där fick vi ett infall och slank in på Pillók Cukrászda ett fint bageri som låg i hörnet av Batthyány och Málna ut.
Det var dags att äta lite retes!

Olika smaker; från vänster till höger; keso, körsbär, äpple och vallmo.

Prassel, prassel.

Retes, en slags sprödbakad frasig strudelliknande sak med vilken det finns visst släktskap med wienerbröd och jag vill betona, ändå inte. Jag är t ex inte särdeles intresserad av wienerbröd men det här är något annat.
Retes kommer i olika varianter och min absoluta favorit är äpple tätt följd av vallmo. Då är den lilla godsaken helt maxad med massor av vallmofrön, tror inte vi har något som liknar det hemmavid.
Det går alldeles utmärkt att mumsa sådär direkt från sin pappersinslagning medan man strosar vidare.
Ibland är de där spontana, vad ska vi kalla dem, "gå-fika-stunderna" de som sätter absolut guldkant på tillvaron, för att använda ett mycket slitet uttryck.

Skoliosen skoliosen - på resa

Hur har det då gått att resa med Musslan?
Jodå. Musslan (nattkorsetten) tarvar ju lite plats om man säger så, så det blev till att lägga till en resväska till vår bokning.
Sedan ska ju dottern sova med Musslan och det tycks vara så att på varje nytt ställe så krävs det en smula invänjning.
Första natten vaknade dottern och tyckte att det verkligen sög det här med nattkorsett. Det blev inte så många timmar med Musslan men redan nästa natt gick det liiite bättre.
Återstoden av resan kämpade dottern verkligen och när hon vaknade i ottan räknade hon efter hur många Musslantimmar det blivit, helst ska det bli åtta, någon gång fick det räcka innan detta uppnåddes och Musslan åkte av.
Nu har vi testat att resa med Musslan och Musslan är nu något av en resekompis. Skapligt i alla fall.
Ska bli spännande att se hur det går att båtluffa med Musslan vilket vi har lite lösa planer på att göra i sommar.

Céntral Káveház

Vi måste ju ha lite bildbonanza från Céntral Káveház också. Caféet ligger på Károlyi utca9 och har generösa öppettider - jag tror de håller öppet till 23.

Här kan man också äta en bit mat om man så önskar, då blir man placerad i restaurangavdelningen.

Men vi ville avrunda vår dag med någon typ av bakverk, någon valde visst ett rejält glas öl istället - och en Americano. Det går ju det också. 

När vi kom in blev vi som vanligt visade till ett bord men vi fick syn på lädersoffan och frågade om vi kunde sitta där istället.

Svaret var kort och gott; Nej. 

Inget mer. Servitören sa inget om att det bordet skulle vara reserverat och vi såg ingen skylt på bordet.

Nähä, tänkte vi men vi blev snart varse. Det tog inte lång stund innan soffan blev upptagen av synnerligen uppklädda äldre gentlemen som på något vis kändes som caféets stamgäster. 

De satt där sedan hela aftonen tillsammans, tog varsin tjusig kopp kaffe och diskuterade. 

Vi njöt i vanlig ordning av både det som sattes fram på bordet och miljön som sådan.

Här var vi för övrigt de enda turisterna, i ett hörn satt en ensam man och såg svår ut (filosof?) à la 20-tal. Några par som småpratade och sippade vitt (vilket jag också testade, gick utmärkt).

Ah - mitt favoritcafé i Budapest!

Känns som att palmen är så rätt där den står.

Blåbärsmacaronsen var bäst enligt uppgift.

Det där är en Doboskaka.
Den är god.
Och precis lagom.

Kändisar.

Ja, fotografen tycker precis som jag att lampor - det är något alldeles extra det.

Ett synnerligen prisvärt cafébesök, här blir man inte skinnad som finfikafantast.

Fler cafétips läser du vältajmat nog om i lördagens DN (lördagsbilagan)! Där nämns bl a café New York på Erzsébet körút vilket vi struttade förbi men fann lite onödigt dyrt för vårt stora gäng. Dyrfika hade vi ju redan testat, vi gick istället på Szamos men mer om det i ett annat inlägg.

Vi badade också

Det här är saluhallen.

På tisdagen valde vi att bada. Det tycker jag man ska göra när man är i Budapest - här finns många vackra bad att välja på och vårt val föll på Széchenyibadet.

Därifrån har jag inga bilder då vi valde att lämna både kamera och telefoner hemma.

På Széchenyibadet finns det utomhusbassänger och i den stora vackra bassängen med de obligatoriska herrarna som spelar schack, håller vattnet en finfin temperatur på 37-38 grader.

Jag har svårt att tänka mig ligga här och löga mig en varm sommardag - för sommaren blir varm i Budapest, men så här - en lite småkall april dag då det var knappt 8 plusgrader i luften var det helt

u.n.d.e.r.b.a.r.t.

Varenda trött muskel av löping bara mjukades upp sakta men säkert. Vi testade också bassänger inomhus, med lite olika temperaturer men föredrog bassängen utomhus. 

Vill man simma hålls man i simbassängen och där måste man ha badmössa. Turister javisst men locals också, entré för en vuxen går loss på 150 pix, då kan man stanna läääänge. Det finns också möjlighet att köpa en biljett för endast 2 timmars bad. Vill man ha massage kostar det någon hundralapp.

Hade vi haft fler dagar på oss i Budapest hade vi testat något mer bad, medan man ligger där och känner hur avslappnad man blir kan man ju höja blicken och beundra miljön. 

Efter badet mellanlandade vi snabbt "hemma" i lägenheten - sedan kvickt ut igen. Vi var lite lagom mosiga och bestämde oss för att kika på Stora saluhallen vid Fövamter. Vacker både på ut- och insida men jag får nog tillstå att vi tyckte t ex saluhallen i Riga var lite skojsigare...!

Stiligt är det.

Jamen vi tar väl några hus också.

Sedan drog vi runt på stan lite planlöst och inget är väl så trevligt som den helt oplanerade shoppingen när man plötsligt hittar ett par riiiiktigt vida brallor med prickar. Bara så där.

Påse påse!

Och nu är vi fikasugna. Igen.

Och här har ni universitetsbibliotekets ehum..."lilla" kupol.

Bäst man knäpper en bild.

Om du bara tänkt gå till ett café i Budapest, vilket i sig är dumt men okej, låt säga att du vill bara gå till ett - då tycker jag att du ska gå till Café Central eller Centrál Kávéhaz som det heter på ungerska.
Det är inte ett café som flörtar tokmycket med turisterna. Nope.
Det är betydligt mer ekonomiskt att gå hit också, går inte att jämföra t ex med Gerbeaud (som är dyyyyrt, jag betalade medan Mannen var på herrarnas och det var nog bra det).

I måndags.

Att bara gå runt är ju en stor del av nöjet i en ny stad, nu var det ju ett tag sedan vi var i Budapest, Mannen och jag, och kanske är det så att man rent av ser på saker och ting på olika vis beroende på vilken ålder man är i?

Gotta love en stad med gula spånkor.

Vi kunde inte komma ihåg att Budapest levererade så här pass när vi tänker på när vi var här sist det begav sig i början av nittiotalet. Jag minns att jag hade det trevligt och att jag gillade stan men nu - mer än bara "gilla" definitivt.

Vi går runt, kallt men trivsamt - här är vi vid Parlamentet.

Szt István basilikan - väl värt ett besök, Saint Stefan alltså! Ska finnas en helig högerhand därinne, vi bommade den för den avdelningen var stängd för dagen. Sånt får man ta när man går och drar benen efter sig.

Gata.
Ja, det framgår ju av bilden.

Gotta instagramma.

Och här rekar vi menyn. Den är till belåtenhet.

Låt mig få tipsa om en riktigt fin och trevlig restaurang; Gerloczy Kavehaz. Här äter du gott till rimliga priser, jag käkade fisk som vanligt och den kostade ca 115 pix. Miljön är så läcker och man kan också boka rum här - vilket jag skulle kunna tänka mig är en rätt trevlig historia också.
Du hittar restaurangen på Gerloczy gatan.

Den har ni sett på mitt insta - vacker eller hur?

Underbar miljö - inte så stor restaurang. Pianokillen kunde ha spelat lite tystare men annars var det prima liv här.

Vi tar väl några matbilder också.

Min mat.
Nöjd.

Och så tar vi en kaffe på maten också.

Lämnar den mysiga miljön.

De är redo för utesäsongen!

Jag sa ju att det var fint där.

Himlen hade mörknat när vi tog oss hem.
Det hindrade inte fotografen och your truly fortsatte med sitt eviga hustittande.

Och borta vid Gerbeaud lyste de fina bollarna upp himlen.