Valborg minsann, himla najs tycker jag även om april gick lite fort (och inte var så skoj på träningsfronten) så är det ju en väldigt, väldigt fin tid det här.
Från april och framåt är en tid på året som jag tycker otroligt mycket om. Bara roligt i Bullerbyn typ.
Och Valborg ska firas traditionsenligt med egen brasa hos mams&paps, tidigare också min farmor och ändå längre tillbaka i tiden, farfar, på deras ställe. Det är fin samvaro, ingen direkt sång och samma förtäring sedan vääääldigt många år tillbaka.
Det ska vara korv med bröd, potatissallad, tuppkaka till kaffet.
Här ändrar vi inte ett enda dugg.
Firat Valborg på detta vis har jag gjort sedan koltåldern med några få undantag; något år var jag fattig student och hade inte råd att åka hem.
Ett annat år blev det istället bröllop i Tyskland (Mannens kusin) och det var väl då ett himla dumt datum att välja tyckte jag först.
Mitt, som jag minns det, enda avhopp under tonåren var när jag gick första året i gymnasiet och kände någon slags yttre press att jag borde göra något annat, mer ungdomsbetonat. Eftersom supasupasupa inte var min stil och inte heller fanns i min umgängeskrets, landade det hela i att jag hängde med en kompis i en närbelägen bruksort med absolut inget som helst nöjesutbud för min målgrupp.
Vi ägnade kvällen åt att traska runt i en regnig, kall och rätt öde bruksort i hopp om att det skulle uppenbara sig några snygga killar på någon parkeringsplats.
Typ så.
Vi fick emellertid ge upp, både pga av risk för att bli nedkylda och insikten om att snygga killar sällan/aldrig uppenbarar sig så där på parkeringsplatser (och att oddsen att de skulle vilja snacka med oss måste ha varit tämligen låga). Vi gick istället hem till kompisen och lyssnade på Bruce Springsteen.
Bruce var inte mitt val men eftersom min kompis var djupt, djupt förälskad i Bruce fick det bli kvällens musik.
Det här tilldrog sig på 80-talet som sagt en iskall valborgskväll och för två rätt desillusionerade unga damer var Springsteens stämma ett helt ok sätt att fira in våren på.
Men året därpå vill jag minnas att jag firade med mor&far&syskon&farmor igen.
4 kommentarer:
Härligt med traditioner, tycker jag. Man vet liksom vad man ska göra och det är fint när de förs vidare. Men vad är tuppkaka?
Den här tuppkakan verkar spännande. VAD har man i den? Säkert skulle många - liksom jag - bli glada om du vill släppa ifrån dig receptet. (Kanske är det din Mammas?)
/Annika
Jag lämnar också långa, jobbiga april bakom mig med glädje! Nu får maj bli bättre för oss båda.
Hoppas att ni hade en mysig kväll i går, här orkade vi ingenting. Jag drack alkoholfritt rosé och så beställde vi hem pizza.
Iwillnot: ja Valborgsfirandet kan vi aldrig ändra på. Och tuppkakan ska jag avslöja i ett eget inlägg, den har säkert ngt annat namn å då känner alla igen den :D
Annika: tupp comin' right up!
Camilla: ja, det var en konstig månad ;D Nu går vi all in för Maj!!!
Låter som en bra kväll tycker jag!
Skicka en kommentar