Om det finns något som är bra med gnällveckan så är det att jag är en duktig kicka och går och lägger mig skapligt, ibland riktigt skapligt. Jag sover som aldrig förr.
Det är ju bra.
Men gnällveckan är inte bara gnällig och förkyld - den är osocial också.
På jobbet har jag tagit med mig kaffe till skrivbordet (jag har så satans mycket att göra så det är lika bra), äter lunch ute (trevligt) eller på konstiga tider (ekonomiskt) så jag inte ska sitta och vara förkyld och gnällig med kollegor.
Hemma lagar jag eventuellt mat (om inte Mannen gör det), torkar diskbänken, kollar läxor och sedan är det i regel godnatt (trist). Eller som igår, då låg jag och läste åtminstone en liten stund (kul!).
Nu är det ju inte meningen att en gnällvecka ska vara kul så det där sista får jag nog lägga av med.
5 kommentarer:
Hög igenkänningsfaktor på din beskrivning av den s.k. gnällveckan, möjligen minus att mannen lagar mat. (Det kanske han gör, men inte hemma hos mig!)
Tycker att jag har gnällveckor ofta. (Undrar om det är därför kollegan går på möten?) Snart åker i alla fall alla adventsbelysningar fram och det kommer att lysa upp!
Annika
Ha ha, rätt skönt med en gnällvecka ändå. Att bara få bestämma sig att det är OK att vara gnällig!
Annika: nästa vecka hoppas jag inte ska bli en gnällvecka - vi måste kämpa emot!!! :D
Hallin: precis så!!! :D En gnällvecka då och då sitter fint!
Så länge du håller efter diskbänken som vanligt, finns det hopp! ;)
Camilla: diskbänkstorket håller mig på banan ;D
Skicka en kommentar