Vädret sköter sig ju precis som novemberväder ska.
Först ljust blyertsgrå himmel för att sakta glida över i mörkt och sedan svart.
Regnat har det gjort också.
Jag sprang min runda på 18 km i ett försök att mota undan vemodet och tänkte på att det är väldigt långt till vitsippetid i de fina backarna jag passerar... men det blir fint sen, när vi ses igen.
Det blev en bra runda, ett bra träningspass och när jag kommer hem kan jag kura ihop mig i soffhörnet efter att ha gjort en äppelpaj.
Det gäller att omfamna november, det finns en märklig rofylld känsla över denna månad.
Och när jag springer där ute bland blöta löv och nakna träd, där åkrarna är tomma och det är stilla,
då tänker jag på nära och kära, på hur livet kan vara stort och fint men också förunderligt svårt.
3 kommentarer:
Jag tror att hösten överhuvudtaget letar fram de där lite tyngre funderingarna?! Örsegn här nu också, ledig i morgon efter jobbhelg. Hoppas det blir lite bättre i morgon.
Tur att löpningen finns som kan hjälpa mot lite vemod. Önskar att jag kunde slippa undan vemodet när det är som tyngst, typ igår.
En norsk sang om årstidene har følgende vers om november: "November er så trist og grå, men nyttig likevel, for da må barna tenke på å lage moro selv." Og sånn er det kanskje for oss voksne også?
Jeg har tenkt å prøve å ta riktig godt vare på meg selv, så jeg ikke får noen bihulebetennelse i år igjen. Uff og uff, det var et mareritt i fjor...
Skicka en kommentar