Leucate plage

Efter klosterbesök nummer 238 åkte vi en sväng, lite halvt planlöst.
Vi väljer småvägar och ser ut över landskapet. På vår att-göra-lista stod definitivt att få åka till havet, nästäldsta såg till att det inte tappades bort.
- Jag måste till havet, ok?
Ok.
Det ständigt närvarande havet. Jag behöver inte åka ut på det, det behöver jag verkligen inte.
Men jag står gärna på stranden, nära havet.
Vi åkte till den lilla byn Leucate, en riktigt rar liten by som så många andra byar utmed havet nu slumrar sin törnrosasömn i väntan på nästa sommar och de badgäster som kommer då.
Byn var inte helt stilla dock, några kaféer vid stadens torg hade faktiskt öppet så vi slog oss ned. Familjer drog runt med sina Halloweenutspökade små telingar - de tiggde godis och här är det helt ok att traska in i lilla butiken eller kaféet och göra det, man känner varandra och de små gick inte lottlösa.  Behöver jag säga att det var fint att sitta där, bland locals och smutta på sin cafe creme?
Här följer en bildbonanza från Leucate village och Leucate plage.
En by jag faktiskt var nära att boka sommarboende i en gång för länge sedan... det var så vi hittade hit till denna trakt.

de eminenta bilderna lånar jag av Nora