Little Bee

Medan jag sticker till stall och hästar kan ni ju få vet vad jag tyckte om Little Bee som läste ut för rätt många dagar sedan.
Ja hör ni, med stigande ålder har jag gått och blivit riktigt kräsen.
Det ska mycket till för att jag ska hoppa jämnfota av förtjusning när det kommer till läsning.
Låter det snobbigt?
Nej, det är så lite tid och så mycket att läsa så det måste vara bra. Och jag tycker allt som oftast att romaner börjar bra men håller liksom inte ända in i mål.
Och det vill jag trots allt att det ska göra.
Little Bee börjar bra och jag blir överraskad av att det är så mycket humor, det är ju trots allt ett rätt laddat ämne som behandlas; ung tjej som flytt sitt hemland, hamnat på en flyktingförläggning och man förstår att omständigheterna har varit synnerligen tuffa innan hon hamnade där.
Berättelsen är bra, tät. Berättartempot högt och jag dras med.
Little Bees bakgrund får man ta del av lite i taget och så växlar berättelsen mellan Little Bees umbäranden med det engelska paret som kämpar med sin relation och sitt vardagsliv. Så tar kopplingen mellan Little Bee och det engelska paret form, som läsare förstår man att dessa är för evigt sammanfogade genom en ödesdiger dag på en strand vid en kust någonstans i Afrika.
Men så tippar berättelsen tycker jag, det händer bra bit in i boken. Det är något som skaver, det känns inte längre trovärdigt och jag tappar kontakten med texten.
Jag läser ut boken - som är rätt snabbläst men jag fängslas inte längre på samma sätt av berättelsen som jag gjorde i början.  Sammanfattningsvis stannar den på omdömet helt okej men ännu en gång inser jag att jag gått och blivit svårflörtad läsare.