Ich bin ein Berliner 1

Berlin, Berlin!
Du har just givit mig en löpupplevelse över det vanliga. Och du gjorde det Berlin, du och alla Berlinbor och hejarklackar från andra håll.
Ska vi göra som vi brukar? Ta det från början?
Det var en halvtimmes promenad till start från vårt hotell och det kändes ok att promenera igång där på morgonen. Loppet skulle starta 8:45 så frukosten var tvunget att inmundigas tidigt. Kallt ute men solen steg så vackert över staden.
En stad som jag inte omedelbart tog till mig, den är märklig men jag gillar den för dess märklighet tror jag. Nu när jag fått springa runt i den och sett den från olika håll känns det som jag börjar gilla den.
Mycket.
Löparfest, trängsel, doft av liniment i luften, karlar som kissar överallt. Ja, är det fest det.
Från min spaning;
bordet intill på frullen - franskt sällskap. Äter ingen frukost men halar upp varsin rejäl kaka inpackad i folie, tänk modell kladdkaka men något torrare, och trycker i sig.
Intressant.
I fållan till start; man väljer att tända en cigg och röka lite så där innan loppet.
Hm.
Män kissar överallt. Min väninna och jag vill vara jämlika så vi ser också till att göra det samma ohämmat, typ mitt i en park. Kön till bajamajorna var kilometerlång så det var liksom uteslutet. Vi slår oss helt enkelt ned med andra tjejer och allesammans gapskrattar och erkänner att det här brukar vi normalt sett inte göra.
Samling i startfållor på Unter den Linden och man ser Segermonumentet långt där framme.
Maratonlopp - det genererar mycket skräp; flaskor, påsar man har på sig för att skydda mot kyla och vind, tröjor man river av sig innan start.
I startfållan; Libby fryser som en hund men jag vet att när jag väl börjar springa kommer jag att bli varm.
Man bredvid noterar att jag har cheetah-mönstrade byxor. Intressant val säger han glatt, det snabbaste landdjuret va? Bra inspiration, jag hakar på dig.
Hm. Det tänkte jag inte på när jag valde mina byxor....
Vi önskar varandra lycka till och så börjar Berlin maraton 2013.