Och så lördagen så här långt:
jag och Mannen sprang bortåt 25 km i ett septemberväder som bara levererade! Underbart!
Från 18 km började vi tjata om mat vi ville laga.
Japp, vi hade för lite i magen innan vi stack ut. Djii det var så skönt att komma hem!
Fasen, sedan är man inte så sugen på att göra något mer den dagen - men det var bara att sätta igång med käk.
Nu blir det förresten ingen mer långtur innan det är dags för marathon om två veckor.
Jag tänker köra lite intervaller i veckan som kommer - innan det är dags för vila.
Sedan då?
Vi fixade med det som måste fixas med inför morgondagen då det är lite släktträff hos oss.
Mannen fick lite närapå en släng av stök-i-köket-inför-julafton-vibbar när vi donade där båda två med matlagning och ännu en chokladkaka (jag avskyr om det känns som att det inte räcker).
Vi körde Daft Punk på högsta volym så fönsterglaset skallrade.
Nu orkar vi inget mer idag.
2 kommentarer:
Och jag som är usel på att springa blir fett imponerad av att ni kan prata när ni springer. Jag kan ju knappt andas ;)
Iwillnot: ;D prattempo är ett skönt löptempo. Jag kan inte prata i alla tempon dock...!
Skicka en kommentar