Idag har Lilla, vår allra yngsta tös tagit ett kliv.
Ett eget sådant. Och ett stort.
Hon har fått ta sig hem själv från fritidsaktivitet, åka spånkan hem.
Jo jo.
Hon är vår allra minsta som utrustats med hela tre storasystrar som i olika situationer fått ta hand om, se till och passat sin lillasyster ibland ofta, ibland mer sällan.
Hon är vår allra minsta som redan som liten bäbis fått åka med på allt möjligt och som inte är direkt känd i vår familj för att ha koll på läget, hon glider liksom med på ett soft vis och det har passat henne rätt bra om sanningen ska fram.
Men så blev det dags att Ta Ansvar.
Själv.
Alla i familjen var plötsligt busy, busy och då får man reda sig själv.
Det gick finemang att hålla reda på sig själv, kort, väska, telefon och att kliva av hemmavid.
Och som man växer med uppgiften.
Jag citerar Lilla;
- Andra gånger har jag varit en liten svans. Nu är jag min egen katt.
Och mammakatten spinner förtjust.
13 kommentarer:
Vilket underbart uttalande av den lilla. Värd att spara i minnet!
Haha, vilka underbara ord! Klok tjej ;)
Hur gamla är dina barn?
Fliselin: jaaa, man vill bara bädda in sådana kommentarer i hjärtat!
Iwillnot: hon är lite underfundig min yngsta...
mina girls är 17, 15, 13, 11!
Vilket toppenbra ordspråk! Det adopterar jag direkt! (Har själv erfarenhet av att ha varit en liten svans, men njuter nu alltmer av att vara min egen katt.)
Annika
Men åh verkligen ett klockrent uttryck!
Åh, vad härligt! En egen katt!
Åh, fantastiskt! Vilken liten poet!
Så underbart!! Ha ha, hon kommer alltid att klara sig : )
For en fin måte å si det på, jammen er hun klok! Det er rart når de klarer seg mer og mer selv... Både deilig, fint, skummelt og vemodig på en gang.
Annika: visst är det bra sagt! Och det är BRA att få vara sin egen katt! :D
Atomflickan: visst är det, hon är en liten filosof den där tösen!
Spader M: japp! Sin egen.
Camilla: inte sant?! Kommer ofta sådana där uttalanden av filosofisk el poetisk karaktär fr den tösen...
Hallin: ja, hon är t ex fenomenal på att smita undan städning ;D
Kjersti: ja, jag kan i förväg känna vemod över att kidsen ska flytta hemifrån en dag...
Underbar kommentar! Himla kul att våra barn är så samma årtal. Om det vore förritiden kunde vi gifta ihop dem rakt av och bli släkt, haha!
Mrs J: visst är den bra! Jaa, haha! Det är sant :D
Skicka en kommentar