Enligt tradition

Valborg.
Det firar man med mormor & morfar. Alltså min mor & far.
Och det är Hemma hos dem för där är det rena rama landet och där ska man elda (om det inte blåser) och så äter man potatissallad och mormor gör den själv, en med och en utan purjolök (jag avskyr purjolök).
Så finns det korv, både för köttätare och vegetarianer.
Sedan blir det fika, då är det tuppkaka och kaffe.
Sån är lagen, den sk Valborgslagen och den ruckar man inte på för det har varit precis likadant sedan sisådär.... 1969 tror jag.
Jag har missat denna sortens Valborg några få gånger;
En gång när jag gick på gymnasiet och valde att tillbringade kvällen att bara gå runt, runt i en närbelägen ort och hänga vid typ korvkiosken på torget. Det regnade precis hela kvällen, många där var asfulla och jag avskydde varenda minut.
En annan gång när jag var student och pluggade i Umeå, Mannen som då var Pojkvännen, och jag hade inte råd att åka hem. Den kvällen var dock helt ok, men jag längtade efter Valborg på riktigt.
Och så när Mannens kusin i Tyskland gifte sig och valde just Valborgsmässoaftonen som sin bröllopsdag.
Annars tror jag att jag firat Valborg som sig bör.
Visst ja, en sak har förändrats. När min farmor levde och jag och brorsan var små och syrran ännu mindre, då fick man vattenchoklad också.
Jo, du läste rätt. Vattenchoklad skulle va, för så var det... förr? Det var min farmor som drev den linjen i Valborgslagen.
Så nu blir'e valborgsfirande med hela gänget - mot potatissalladen!
Trevlig Valborg till er!