Tårta UTAN naglar

Vi firar lite.
Har man en tösabit som är född precis mitt i sommaren så blir hon allt som oftast firad på bortaplan, än här än där. Damen i fråga är van, hon har funderat och tror sig ha firat sin 3:e födelsedag på hemmaplan, möjligen 4:e också men det är inte säkert. Annars har det blivit på annan ort, i Sverige eller Europa. Det finns vissa fördelar med det, både kända och okända brukar ju passa på att gratulera med sång, gratulationer, presenter, choklad eller varför inte sprakande tomtebloss i spontant ihopsvängda glassefterrätter på restaurang.
Men idag firar vi som sagt lite på hemmaplan därav tårtuppdraget.
Och det är Pinocchiotårtan som är beställd - passar ju bra, jag börjar ju få upp en viss rutin för den nu och tycker fortfarande att det är roligt att jag fått ett namn på den. Det ska enligt receptet vara mandelflarn på tårtan men det ser ju ut som naglar så det går fetbort tycker kidsen. Och jag opponerar mig inte, bara jordgubbarna och grädde är på plats så är jag med.
Solen har hittat hit också, Mannen storhandlar (YES!) och jag går och sjavar runt i sunkkläder. Ingen idé att byta om när man ändå ska dra på sig löparkläderna så snart tårtan är fixad.
Lördag och jag ska jobba på måndag.