Gudars vilket finfint läsflöde man har haft de senaste veckorna.
Se här - Libbys semesterhög av pocketböcker. Krauss' Kärlekens historia måste jag verkligen tuffa för, det var som jag misstänkte när jag höll den i min hand, en riktigt bra berättelse. Jag har länge varit sugen på att läsa något av henne och jag blev inte besviken. Det kommer bli fler titlar av henne, jag lägger henne i min favvohög av synnerligen bra amerikanskor.
Nesser förnekar sig inte, en Nesser då och då måste man se till att få och Himmel över London är utmärkt. Gillar hans berättarsätt och stundtals galghumoristiska sätt att skriva. Deckaren Inkräktaren av Östlundh gick jag och vann hos Camilla. Jag som inte brukar läsa deckare tyckte att denna var precis lagom läskig för min smak och riktigt bra driv i storyn. Att det dessutom tilldrar sig på Gotland gör inte saken sämre (tusen tack Camilla!). Morgon i Jenin är bokcirkelns nästa bok så tillsvidare behåller jag vad jag tycker om den för mig själv (ska vi inte ses snart?!). Adichie - som jag gillar dig. Denna gång en novellsamling, läs och njut och så Vallgren. Ja, hm, det började bra, mycket bra. Sedan tyckte jag nog att han tappade lite på slutet. Det blir för mycket av allting liksom men jag hugger nog tag en ny titel av honom någon gång för jag tycker ändå att han har något...
Tre kvar i semesterhögen så här långt - den kan ju tack och lov fyllas på allt eftersom.
Jonas Karlsson ska bli kul att läsa igen och Stjärnlösa nätter av Asaad fick jag som sommarlovsbok på bokcirkelns avslutning - intressant!! Och tänka sig en deckare till! Ja, va fasen man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Så här på semestern vill jag vara storsint och slänger in en titel av Åsa Larsson.
7 kommentarer:
Vilken Vallgren läser du?
Tack för en massa fina tips! :)Ska kolla in Nicole Krauss.
Lisa: Den vidunderliga.... började som sagt bra men jag tyckte att den blev bra spretig mot slutet. Bitvis riktigt bra, andra delar mer som transport.
Linda: Krauss är min nya älskling!! Hoppas du gillar!
Oj, vad du har hunnit plöja böcker. Jag har läst Vallgrens, tyckte väl sådär. Läste den i bokcirkel som jag var med i, finns tyvärr inte kvar. Liten anekdot, han lånade min väninnas landställe i Sthlms skärgård och satt och skrev där... Typ "jag mötte Lassie".
Vad trevligt att ni har ett badhus där du kan dra liknelser med Grekland... Skulle jag aldrig kunna med vår isvak till simhall. Känt för att man blir blå och måste simma snabbt när man badar där!
Har idag sprungit lika långt som en halvmara! Överraskande fin norrländsk grusväg runt en sjö. Jag kan ju säga att när jag var klar så var jag ju inte så värst sugen på att springa lika mycket till. Alltså nere på jorden igen. Men löpningen gick fint! Det var de sista kilometrarna som benen började bli slöa. Liten blåsa på en tå har också dykt upp. Tack för tips om insmörjning med hudsalva, ska införskaffas. Klarade mig bra ändå idag och även tidigare men kan vara bra för längre sträckor.
Kul med dina dagens igen! Det går alltså att ha shorts på sig hos dig. Här är det tämligen svalt när solen är borta.
Tack för alla fina boktips!
Är det skådespelaren Jonas Karlsson som skriver böcker också?
Annika
Fliselin: ja, Vallgren höll inte ändå till slutet! (aha! på tal om kuriosadetaljen - fränt!)
Jag har förmånen att ha nära till en bassäng utomhus!! Men vid 10.30 blir det trängsel och då är jag långt därifrån, gillar inte det.
Löpning: ja, 4,2 mil är långt men det märkliga är att man kan vara så inställd på en sträcka och när jag har sprungit 2,1 så känns det TYDLIGT i hela min lekamen att nej, tack! Inte det dubbla. Som när man åker samma sträcka med bil och tänker shit, springer jag så HÄR långt?!
Annika: vassego, japp, den Jonas är det. Han är himla bra - läs!
Precis, det är i huvudet det sitter. Mentala inställningen, men inte bara där förstås! Minns Tjejvasan, 3 mil, gjorde samma jämförelse som du vid bilåkning. Redan idag funderar jag på när jag kan prova liite längre sträcka. Men innan dess intervaller och lite annan löpning.
Vi har också prins som fyller mitt i sommaren, 14/7. I år var vi hemma efter att han nogsamt deklarerat att han ville vara hemma. Annars blir det olika platser för honom också. Har aldrig reflekterat att mandeln på tårtan liknar naglar men nu blir det ju så... Ska inte nämna det för kidsen. Undrar var namnet Pinocciotårta kommer ifrån, har det med den växande marängen att göra? Det var den liknelsen jag kom på.
Ha ett fint födelsedagsfirande!
Vid dagens fiskafänge kände jag mig som familjen Storch i Sällskapsresan. Började med en unge som envetet satt och tjatatde och direkt ville någon annanstans. Maken kom gående och plurrade i till midjan vid tjärnkanten fast jag sagt att det inte gick att gå där. Efter det satt krok, lina och flöte högt upp i en björk. Så där fortsatte det ett tag till. Jag satte mig och läste bok och stängde av kaoset. Infödingarna måste ha undrat vad det var för blåbär som kom...
Skicka en kommentar