Jag råkade av en händelse trilla in i bokcirkelgruppen på jobbet som satt och hade lite idétorka vad de skulle välja för svensk titel av klassikerformat... jag drog till med Dvärgen av Lagerkvist. Vet egentligen inte varför, kanske för att jag tyckte så illa om den när jag skulle läsa den på gymnasiet för sisådär 100 år sedan. Under alla år som gymnasiebibliotekarie fnissade jag lite när jag lånade ut den till gymnasieelever som också "tvingades" läsa denna bok under stön och ojanden.
NU är det dags att läsa den med nya ögon för nu ska jag klämma den inför träff i bokcirkeln på jobbet. Ska bli intressant för jag anar att det kan bli en helt ny läsupplevelse.
4 kommentarer:
Det låter inte speciellt trivsamt att ge sig på "Dvärgen", men man kan ju kanske se den med nya ögon nu.
Jag kommer också ihåg den som en trist och träkig läsupplevelse (upplevelse?) från gymnasiet, däremot läste jag en hel del dikter av Lagerkvist i yngre dagar och gillade dem.
Agnes
Agnes: ja, det är med viss bävan jag tar mig an den. Jag känner den forna gymnasisten i mig protestera en smula.... ska bli intressant!
Alltås, jag gillade Dvärgen på gymnasiet. Gör det mig till en knäppis?
/Elisabeth
Elisabeth S: nope! tror snarare att det gör dig till en smarties! Asså jag menar att du var en gymnasist med öppet och klokt sinne. Jag ska försöka bli det i efterhand ;)
Skicka en kommentar