... och kunde inte sluta springa. Jag vet inte vad jag ska skylla på, det fina vädret och Madonna i lurarna kanske.
När de där löparrundorna infaller, då man bara känner att allt stämmer och man tycks kunna springa hur länge och långt som helst då är det rena religionen att få springa, halleluja!
Jag sprang min egen höstmil idag (1,1 mil, yeah) och det var så himla gôtt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar