När jag vallar min flock

Så klart att det inte är samma likadant som när barnen var små, jag tänker på att det här med att rodda hela biten själv när käraste Mannen inte är hemma.
Verkligen inte.
Meeeen, det är ändå ett litet styrande och fixande trots att kidsen är stora och klarar skivan på egen hand. Man måste ändå har den där helikopterblicken över det hela, kanske inte med äldsta, där checkar man bara av men det är något i mammaskapet som gör att man hovrar över barnaskaran och stämmer av alla sinnesstämningar, to-dos, logistikfrågor och annat.
Jag märker att jag blir (om möjligt) ännu mera fokuserad på att "ha en plan" i förväg, ett ex är maten som jag planerar mycket noggrannare när jag kör solo än när vi är två om det.
Intressant.
Man får också lov att planera sin träning ännu mera nitiskt för att man ska hinna när man även ska kontrollera att studier har gjorts, laga käk och kolla att allt rullar som det ska.
Och märkligt nog, samma nöjda känsla som när da girls var små, små tjejer och man stoppade om dem, samma känsla infinner sig när man släcker sin lampa om kvällen och känner att man har dragit hela lasset själv och fått in alla sina små i deras fållor.

Den här måndagen

.....så har Mannen sms:at på förmiddagen och verkade på det hela taget nöjd och jag trodde det skulle råda total radiotystnad... ovant och lite konstigt... då sms:ar han igen nu i kväll och kan berätta att de har haft otur med de där övernattningsstugorna och hamnat på ett hotell.
Sicken otur, de blir väl tvungna att ta en öl och ta nya friska tag i morgon.

....och så står jag här med mina säckar av kläder som jag ville skänka och då har man stängt insamlingen!
Jag förstår om det blev för mycket att ta hand om.... men lite snopet känns det allt.

....har jag sprungit i skogen. Inte dumt alls det där att få sig en terrängrunda på måndagar. Denna veckodag som förut var min vilodag har nu blivit något annat. Skogsdag kanske. Jag kör på tills det blir för mörkt men jag måste ladda med varmare överdragskläder, det var baske mig ingen sommarvärme efter rundan.

Måndag

Vardagsrummet har senaste veckan varit belamrad av friluftsprylar. Det har varit ryggsäck och tunna fina ulltröjor, kartor och någon slags bälte med hakar och en... hjälm. Bland annat.
Nu är alltsammans nedpackat och har rest iväg tillsammans med Mannen.
Det är dags igen för lite vandring, ja för Mannen och hans vänner alltså.
Jag sitter hellre här och luktar på blommorna faktiskt. Jag menar förstås jobba jobbet men jag är glad för Mannens skull för denna gång blir det vandring de luxe har jag förstått.
Denna gång nöjer de sig inte med de svenska fjällen utan nu ska man upp och kliva och typ gå/krypklättra (inte platt utmed en bergsvägg) bland de slovenska bergstopparna, de julianska alperna är ett namn som fart omkring här sedan i somras.
Där får man vandra mellan vissa sovstugor och det finns så att säga inga telemaster eller wifi. Men det bjuds säkert på enastående utsikter som tar andan ur en och det lär vara gott om sten och berg.

Själv blir jag som sagt hemma och tar själv lite sats, ååååhej, inför en jobbajobbet-i-11-dagar-period.

Ur garderobens djup

Jag trodde att jag skulle sitta i soffan och läsa idag.
Så fel jag hade.
När jag vaknade fick jag garderobsflow! Dags att flytta sommarkläderna in i stora garderoben och baxa fram lite stickat.
Och se till att samla ihop vad vi kan skänka vidare.
Sagt och gjort, flickorna mina och jag gjorde gemensam sak, det tog oss så gott som hela dagen men fram emot kvällen gick vi i mål med uppgiften.
Delar av sommargarderoben är nu undanstuvad men bäst av allt; två säckar med kläder som ska hjälpa andra.

Garderobsrensning ger en också en tankeställare. Visst rensar vi bort det som är urvuxet men det ryker ju också en hel del som man bara har tröttnat på.
Jag mår bokstavligen illa att det faktiskt är så.
Och jag vet inte vilket som är värst; kicken jag får av att rensa (för det känns ju som någon slags katarsis att få städa ur garderoben) eller det faktum att jag inte kan vara riktigt säker på att jag lär mig något av dessa felköp eller för den delen; överkonsumtion.
Pjuk, skämsmössa på.

Känns bra

Lördagen så här långt:
har sprungit 25 km i skogen som visade upp sig i skön septemberstil; grönt blandat med gult. Syremättad luft efter regnet och inte tokblött i spåret.
Kändes bra på alla sätt, två varv på milspåret och sedan kompletterade jag med ett varv på 5 kilometersspåret. Både spåren är kuperade varav det sistnämnda bjuder mig något mer motstånd med det är ju bara nyttigt.
Så det känns mer än helt okej att träna hemmavid denna lördag (ja, man måste ju post-älta lite också).

När jag kommer hem efter en lång löprunda är jag alltid full av stor dådkraft (hybris) vilken rinner av mig rätt så raskt så snart jag fått duscha och äta.
Då går jag över i någon slags sleep mode och för att få något, aldrig så litet, gjort måste jag ta fram piskan.
pisk pisk

Ack ja. Det går inte att leva i icke-valet

Så till slut fick jag ju lov att bestämma mig. Efter ca 35 timmars velande denna vecka.
Jag skämtar inte, jag har lagt många vakna timmar på att hoppas att mina löparkompisar skulle bli mirakulöst krya, att väga för- och nackdelar kring olika varianter av lösningar, hit och dit, fram och tillbaka. Så himla patetiskt för det är ju knappast ett superasviktigt beslut det handlar om.
Sedan kom offerten på ny dörr till huset och jag (hick! dra åt skogen vad montering kan kosta) kunde riktigt höra hur plånboken hickade till.
Det kändes plötsligt lite svårt att motivera en hotellvistelse när jag vägde in det bland alla andra parametrar.

Och så min löjliga hang up på att "har jag anmält mig, drar jag mig inte ur" - man ska göra som man sagt eller typ något så. Blir jag trött eller trött på mig själv?
Tills jag äntligen fattade att det smartaste naturligtvis är att satsa på en långrunda i skogen och gå all in för min träning inför Lidingöloppet, vara hemma hos familjen, softa och vila.
Så, jag blir hemma. Ingen Tjejmil.
Det sviiiider lite fortfarande men nu får det bli så.

Bra dag för bokcirkel också

Häj häj. Librarian in black, enklast så när man får klädbryt. 

Känner en tjej som behöver ringa din frisör....

COS, Lindex, Asos i skön mix.

Bra dag för ett utvecklingssamtal

Soligt väder.
Skapligt tömd mejlboxlåda på jobbet.
Då känns det mer än helt okej att logga ut tidigt från jobbet och gå på utvecklingssamtal.
Och den tösen liksom, går i nian och älskar alltjämt skolan, att plugga och lära sig. Visst är det gött att höra sånt.
Valt vilket program hon vill söka till i gymnasiet har ongen gjort också en knapp månad in på höstterminen.
Imponerande.
Jag vill minnas att jag var rätt feed up på grundskolan i samma ålder.

När en löpare ältar lite i sin ensamhet på onsdagkvällen

Tanken är att det ska springas Tjejmil i helgen. Hotell är bokat och planer lagda.
Nu har mina partners in crime gått och blivit sjuka och det hela hänger så att säga väääääldigt löst.
Om man är sjuk kan man inte springa och så är det inte mer med det.
Troligen måste de bäddas ned och jag måste hålla mig långt ifrån dem eftersom jag lider av svår bacillskräck.
Ack ja. Jag verkligen liiiider med dem och så kommer nästa fråga;
Hur ska nu jag resonera kring detta?
Fakta; förra året var jag svinsjuk och missade hela festen, låg hemma i sjukhörnet och orkade inte ens tycka synd om mig själv (bäst att inte kolla här på bloggen, troligtvis tyckte jag oerhört mycket synd om mig själv). I år var planen att vi skulle dit allihop.

Ska jag nu åka upp till Sthlm och springa själv?
Om svar ja, ska jag då åka bil eller annat transportmedel? Om jag inte övernattar då går dusch och tillsnyggning efter loppet bort, vilket i sin tur leder till att jag åker dit, springer, åker hem igen och så är det inte mer med det. Inte som jag hade tänkt mig men jag får i alla fall springa.
Okej.
Om jag tar med sällskap slutar alltihop med stor sannolikhet i trivsel men dyr sådan.
Om jag stannar hemma kan jag istället springa 25 km i skogen vilket egentligen är mer adekvat träning eftersom jag har ett terrränglopp comin' right up.
Ett inte lika fancy val men def billigare.
Om jag inte springer Tjejmilen får jag ett lopp med DNS vilket stör mig rätt så mycket, i synnerhet som jag aldrig har valt bort ett lopp förut, endast uteblivit pga sjukdom.
Jahupp.
Det där blev ju en riktig utmaning för en velpotta.

Efter kurs

Hemma igen. Lite lätt utmattad, som jan bli efter en kurs. Känner mig nästan yr, tror jag måste springa en kortis faktiskt. 

Ränder från COS, brallor Lindex.

På kurs, på kurs

Då var det dags för kursdag numera två, gårdagen gick fort. Kändes lite som jag tappade fokus där på eftermiddagen men jag kommer igen idag.

Jag hann springa en sväng före middagen och det kändes som hösten gick all in. Sommarkänslan - puff borta.

Lite marigt att träna nu, jag tränar för alla möjliga sorters lopp, millopp, terräng och långdistans och allt i en enda röra.

Det blir lite hejsan, det är ju trots allt lite olika fokus när det handlar om olika distanser. 

Ja ja, det blir lite som det blir för mest springer jag ju för att det är så kul och jag mår så bra av det.

Nu blir det frulle.

Första september

Kära Didrikson åkte på idag. Och så lite prickigt å jeans. Allt direkt ur minnenas garderob. 

Höst

Första september sätter ned foten direkt och tjafsar inte, nu ere höst som gäller. 

Det har regnat hela natten och jag fick en klädkris när jag klev upp. Vägrar släppa träskorna så jag kör barfota lite till.

Annars är det kurs i dagarna två. 

Världens snabbaste

Den helgen tog nog priset som den snabbaste på länge.
Jag hann klämma in både Ica t/r 4 gånger (glömde en massa hela tiden), städ, tvätt, ett trädköp, 25 km terräng, buffématsfix, kakbak och ett finfint kalas för farsan med barn och barnbarn.
Det var fint som snus men jädrar vad trött jag kände mig imorse.
Idag efter jobbajobbet fick det bli 7,5 km löpning i skogen medan lilla hade ridlektion så nu kommer jag garanterat somna ovaggad.
När jag bläddrar i almanackan inser jag att första helgen utan något inbokat ligger väääääldigt långt fram, det kan göra mig både glad och lite matt faktiskt. Bara en sån sak som att det är september imorgon...
Och så har solen gått ned redan vid freakin' 19:59.
Tycker det går lite väl undan här nu.

Veckan är igång

Vi tar väl en måndagens. 

Jobbat jobbet och på väg till stall/löprunda. 

Kortärmat från Zara, kjol & Other stories, kappa Asos.

Fredag och ledig dessutom

...och ändå känner jag gnället ligga på lur.
Jag är så trött. Så inåt helskotta.
Och den lediga fredagen är precis fullproppad med ärenden, städ och fix och och...
shit.
Jag fattar inte varför den lediga fredagen alltid blir så tjyvtjock med to-dos.
Å andra sidan, vem är jag och klaga. Gnällig medelålderskvinna i i-land.
Fy fasen, skärp dig.
Men jag ska ändå försöka lägga in lite sån där miiiindfulness inkl kaffe i trägdgården.

Förberedelser

Förutom att jag förstås tränar innebär det här med NY marathon också andra förberedelser.
Inför NY marathon skulle man göra ett viktigt val; välja antingen värmande foliefilt eller att hämta sina överdragskläder. När jag sprungit andra lopp har det ena inte uteslutit det andra.
Alternativ 1 sålde man in som ett relativt smidigt sätt att hålla värmen och kunna lämna målgången skapligt snabbt.
Alternativ 2 är bra men tar lite längre tid och kanske mer för den som inte har någon som kan möta upp med överdragskläder.
Foliefilt (vanligt att man får efter målgång, mycket effektivt) eller köa för att få sina kläder?
Hmmm.
Efter noggrant övervägande valde jag foliefilten och så ger jag min väninna tillika NY-coach uppdraget att bära mina överdragskläder så ses vi snabbare efter målgång.
Jaha, då var det bara att träna vidare alltså.

Onsdagmorgon

Här har vi hunnit med födelsedagsbarn på morgonen. Middagen planeras till imorgon då alla inkl födelsedagsbarnet har en lång onsdag.

Är inte liiiite höst i luften idag?

Dagens t-shirt ingår i min uppladdning inför NY marathon :) Kommer från HM, brallor Monki

The Door

Idag;
Tittat på en snygg dörr och så gott som lagt en beställning.
Sedan; provsuttit soffor på Ikea, konstaterat att vi trots dess slitna uppenbarelse ändå älskar den befintliga soffan som redan står i vårt tv-rum.
Insett att det är ju himla tursamt eftersom den där ytterdörren kommer kosta.
Kikat på skrivbord åt ett barn, upptäckte att man satt skitkass vid det vi spetsat in oss på.
Insett att det kom rätt lägligt eftersom den där ytterdörren kommer kosta. Mycket.
Och så har vi verkligen försökt hitta ett nytt badrumsskåp, ett som kan ersätta det trasiga bara för att upptäcka att vi tycker alla badrumsskåp är så fula och att vi så gärna vill ha kvar det gamla (lite pensiovarning där) bara det kunde förstå att självlaga sig.
Och då förstås insett att det är ju också himla tursamt eftersom den där ytterdörren.... ja ja, ni fattar.

Cyklingen - gillar't

Här har inte ältats löpning på flera timmar säkert!
Min milrunda i torsdags blev ju ännu en tung historia. Vet inte vad det var med kroppen just då, förvisso var det smällvarmt ute men ändåååå.
Jag var i vilket fall som helst rätt mör när jag kom hem, trött på ett utmattat vis, inte för att jag hade tränat hårt eller.. what ever. Jag kan inte riktigt förklara känslan. Den var i varje fall inget bra, känslan. Men så blev söndagsrundan så mycket roligare, för att inte tala om mina 7 km i terräng igår, kändes helt okej.

Något annat som också roligt är min senaste och hittills coolaste cykelupplevelse!
Vi var ute med räserhojarna för någon vecka sedan innan vi började jobba, Mannen och jag och Mannens projekt är att försöka få mig att våga cykla nära honom så jag ska dra nytta över att han tar ev vind före mig, ja, ni vet så där som cyklister gör, cyklar i klunga å typ sånt.
Man kan väl milt uttryckt säga att jag inte varit så där superbekväm med det men jag har ändå testat mina gränser.
Först och främst; det är läskigt.
Och därpå; man blir lite lätt hypnotiserad av framförvarande cykeldäck om man ligger riktigt nära och håller blicken på den som är framför.
Det där med att ha koll känns vrålviktigt för bums är vi tillbaka på läge ett; det blir himla läskigt om man inte är uppmärksam.
Okej, men jag har som sagt testat och försökt och för varje gång har det känts något bättre, obs! jag är inte på långt när bekväm med att ligga nära men i nu senast var jag riktigt duktig.

Vi kom i alla fall cyklandes i det übervackra landskapet och låååångt där framme såg vi en annan räserhojscyklist. Till sist kom vi sas ifatt cyklisten på vilken vi förstås hejade.
För det gör cyklister, man hälsar på varandra. Det räcker med en cool rörelse med handen från styret eller så släpper man ur sig ett hej alt en artig nick när man möts eller för all del cyklar om.
(hejar gör inte löpare längre i någon större utsträckning, förut för länge sedan gjorde vi det, det kanske var när vi inte var så där jättemånga som var ute och kutade, men det händer fortfarande att man nickar till varandra, lite uppskattande och peppande liksom - okej tebaks till cyklandet).

Vi cyklar förbi den manliga och proffsiga cyklisten och säger hej.
Inte mer med det, vi trampar på, Mannen drar iväg, han börjar pressa lite och jag är fanken inte sen att haka på. När jag ligger där som en rem bakom så tycker jag precis att... hm, låter det inte som en till cykel som snurrar.... är det...?
Jag vågar inte vända mig om, jag bara vrider huvudet svagt och försöker mig på ett slags snett ögonkast och... jädrar! Proffsiga cyklisten har hakat på oss!
Han ligger som en rem efter mig. Shit! Här gäller det att cykla snyggt!

Och då behövs det en förklaring här; det där är kutym har jag fått lära mig, att man hakar på andra cyklister, det är helt okej.
Och jag kan tänka mig att han hade kanske trampat där i motvinden mol allena och hade lite tråkigt och så kom vi där och då kanske han tänkte "aah, jag hakar på" och så fick vi bli harar.
Jääädrar, vad fränt det kändes att cykla som en liten klunga! Tänk! Jag! Nästan som en riktig cyklist ju! Hög coolhetsfaktor på den, mina vänner!
Vi trampade på där under tystnad och jag sneglade bara lite vagt bakåt någon gång då och då och jorå, han låg på efter mig.
Sedan när vi kom till en skiljeväg, vi skulle åt ena hållet, han åt det andra. Då bara saktade vi farten valde varsin väg, dockade ut ur klungan och så hejjade vi på varandra igen och cyklade åt var sitt håll.
Intressant. En slags tyst gemenskap där.