Efter Greenwich, vad passar bättre än en löprunda i parken.
Det ska erkännas att herr och fru Resenär var rätt seeega när de nådde vandrarhemmet med alla sina ungar på måndagkvällen.
Och att när man låg där utsträckt på de äppelgröna lakanen i våningssängen så kändes det lite svårt att föreställa sig att man skulle vilja ut och springa.
Och det ville man inte heller.
Men man gjorde det ändå.
Och det blev ju sååå himla najs. På med dojorna och så siktet inställt på Regents park så klart.
Mannen tyckte vi skulle dra till löparbanorna som finns i parken - så man kan få springa lite intervaller!
Men ååååh nej... åkej då.
Och det var så där galet jättekul att springa både i parken och på löparbanan och sedan fick vi världens fart och sprang som idioter på trottoarerna hela vägen hem till vandrarhemmet.
Kunde man konservera den där fartochflyghärkommerjagkänslan och sälja på burk skulle jag fanken vara rik.
4 kommentarer:
Och jag skulle köpa! :-)
Vad härligt det låter. Duktiga ni som motiverar er att springa fastän ni inte vill ;)
Jag tycker att ni mest är tokiga, men skulle också gärna köpa en burk! :)
Spader Madame: se där! Min första kund :D
Villa Freja: för när man börjat vill man nästan inte sluta!
Camilla: aha! En till som vill ha! :D
Skicka en kommentar