Tre från London

Månne lite utflyktskäk?!

Man går ju liksom runt och kollar.

The Redheads in London.
Vi promenerar sent, bro över Themsen.

För inte så många veckor sedan var det ju London som gällde!

Another sunny day i London

När vi är i London så går och går och gååååår vi. Långt.
Notting Hill på förmiddagen igår och sedan promenerade vi till Kensington Gardens. Då hade det verkligen hunnit bli dags för afternoon tea - igen!
Får jag rekommendera ett besök på cafeet vid palatset? Så fint placerat, så vacker miljö, smakfulla möbler både ute och inne och det var inget fel på deras scones heller.
Vi har inte testat att äta något gott i Orangeriet men någonting säger mig att man inte blir besviken där heller. Parkmiljön här med sina blomster och noggrant klippta buskar och träd är en fröjd för ögat.
Att sedan ta sig i sakta mak genom parken... ja ni hör. Vi gillar parkerna, både de som är putsade med nagelsax och de som är mer yviga.
Så vi går och går och går. Och kommer till Hyde Park men innan dess ser vi till att titta till Peter Pan- statyn i Kensington.
Sedan går vi igen och stannar inte förrän vi hittar ett bra ställe med fish and chips och då har vi hamnat i närheten av Charing Cross. Pjuuh, det blev en lång sväng men det var det värt!
Kan vi åka från London utan att ha på allvar sett Big Ben? Nä.
Så vi tog en buss och for ner till Westminister, beundrade Parlamentet och så en sväng över bron och så var vi igång och gick igen.
Det går liksom inte att sluta gå i London.
Det blev sent i säng.

Grönt är så skönt.

Hej!

Caféet vid Kensington Palace. Gofika.

Oh dear. Orangeriet där i bakgrunden.

Tiden går fort i London tycker jag.

En slags slapp dagens i London

Look left, look right. Jag spanar på husen i Notting Hill.
Dagens t-shirt In wear, shorts Lindex. 

Beundrar kexbutiken.

Notting Hill på förmiddagen

Färgglatt utmed gatan, skönt att traska bland hus med lagom höjd.

Kex bör ha egna butiker, det kan man sakna hemmavid ibland.

Ok. Jag kan väl ta någon av de där lägenheterna om ni tjatar....

....eller en lägenhet i ett grått hus går också bra, då får jag nära till postlådan.

 Rätt trevligt att bara gå runt i Notting Hill och kika. Visst, bland butikerna var det några av tjejerna som gjorde några fina shoppingfynd, själv gick jag mest runt och njöt av de vackra husen.

And do we run? Yes we do!

Efter Greenwich, vad passar bättre än en löprunda i parken.
Det ska erkännas att herr och fru Resenär var rätt seeega när de nådde vandrarhemmet med alla sina ungar på måndagkvällen.
Och att när man låg där utsträckt på de äppelgröna lakanen i våningssängen så kändes det lite svårt att föreställa sig att man skulle vilja ut och springa.
Och det ville man inte heller.
Men man gjorde det ändå.
Och det blev ju sååå himla najs. På med dojorna och så siktet inställt på Regents park så klart.
Mannen tyckte vi skulle dra till löparbanorna som finns i parken - så man kan få springa lite intervaller!
Men ååååh nej... åkej då.
Och det var så där galet jättekul att springa både i parken och på löparbanan och sedan fick vi världens fart och sprang som idioter på trottoarerna hela vägen hem till vandrarhemmet.
Kunde man konservera den där fartochflyghärkommerjagkänslan och sälja på burk skulle jag fanken vara rik.

Greenwich tur och retur

Jag gjorde en snabb undersökning av hur familjens medlemmar under 18 tyckte att dagen hade varit. Överraskande många tyckte ända att måndagen varit okej. Jag kände en viss osäkerhet eftersom entusiasmen inte var precis sprudlande när vi valde att ta pendeln till Greenwich för att kontrollera att medianlinjen ligger där den ska.

En tågresa genom Docklands gör att man rätt snart når Greenwich och åkturen som sådan är inte dum alls, vilka byggnader man passerar! Kändes väldigt... rymdstadsaktigt.
Blanka höööga hus och så den slingrade tågrälsen där emellan innan vi åter dök ner i underjorden, nådde Greenwich, tog rulltrappan upp och vips var man i en liten engelsk småstad. Lite kulissartad känsla faktiskt.
Greenwich är värt ett besök, vill man få lite lagom mycket "lantlig"känsla när man är i London är det perfekt, eftersom det inte tar mer än 20 minuter från centrala London. Vi började med köpa lite ätbart och slog oss sedan ned i parken innan vi gjorde ett får jag lov att säga grundligt besök på Royal Observatory och det var väl någonstans här kidsen kroknade och vi sjönk på poppisskalan för föräldrar i norra Europa.
Hur som helst, en glass är man värd efter en sådan lång museidag (igen) och den ska intas vid Themsen, det står i lagen.
National maritime museum finns här också liksom skeppet Cutty Shark men vissa gånger ska man inte ta i för mycket  - don't push it liksom när man har en smula reströtta ungar....

Och vill man variera sig (och det vill man ju - ibland) kan man ta gångtunneln under Themsen för att sedan kliva på rymdtåget tillbaka till stan - vilket vi gjorde. En gångtunnel byggd i början av 1900-talet för att underlätta för arbetare att förflytta sig mellan hem och arbetet i skeppsdockor och varv.
En inte särdeles lång promenad (400 meter?) och sedan var det raka spåret hem till vandrarhemmet.

En söndag i London part two

London på sommaren - en ny erfarenhet.
Med denna värme som nu gästar London blev det igår rena medelhavsvibbarna.
När vi kom ut från den så trevliga franska restaurangen Côte vid Charing Cross igår kväll var kvällen så ljum, så len och vacker.
Vi hade haft en riktigt fin middagsstund med god mat där vi plussade på tjejgänget med äldsta dotterns väninna. Efter middagen vinkade vi av väninnan och sedan strosade vi runt lite på Trafalgar Square och beundrade lejon och Nelson på sin staty. Ett fantastiskt folkvimmel och himlen var fortfarande ljus fast klockan var sen.
Ni vet, man liksom bara går runt och försöker ta in alltsammans. Att man är där med de man älskar mest i hela världen och det har varit en fin dag, att aftonen är så vacker.
Livet. Universum. Och allting.

Big Ben visar tiden i kvällen, vy ner från Trafalgar Square. 

Vi gick en sväng och hamnade på andra sidan Themsen innan vi tog en buss hem.

En söndag i London part one

Igår hann vi med både lite speedshopping och museum, långa promenader och en himla trevlig middag.
Museum of London var en väldigt snygg och intressant byggnad, placerad precis där ur-London ska ha legat, rester av stadsmuren fanns att beskåda. Primär uppgift; att berätta Londons historia.
Okej, en del museer hänfaller ju lätt till montrar och det gör ju ingen glad när monter nr 327 ska avverkas. Men Museum of London hamnar någonstans mitt emellan bra och sömnpiller. Här finns ju definitivt en historia att berätta och delar av utställningen var särskilt intressanta.
Som romarnas framfart, medeltid och i synnerhet 1800-tal då London v ä x e r  så det knakar.
Bra fik hade de också. Mannen och jag slog till på lite afternoon tea i all enkelhet, klockan var tre och det där med clotted cream, en liten scones och en nice cup of tea - det sitter fint så där dags.

Innan museibesöket hade vi lämnat äldsta dottern med hennes brittiska väninna. Jag gissar att de drog till Topshop direkt. Vi gick istället till Hamleys och därefter Size (där så många svenskar hänger) för att köpa Converse till några av döttrarna.
Sedan tyckte vi att vi var klara med shoppingen. Japp, du läste rätt. Libby avstod helt.

Med påsen i ett säkert grepp.

Rart porslin och himla gott te. 

När jag går runt i London; rätt vad det är dyker någon pampig byggnad upp bland allt det redan pampiga av stål och glas.
Det är en märklig mix av byggnader ibland. Här stack S:t Pauls cathedral oväntat fram bakom husen.

Klart man fotar de röda bussarna igen och igen. Här med fart.

Franskt i London

Himla bra sätt att spendera en söndagskväll; äta kvällsvarden på en fransk restaurang. 

Nyfiken på vad jag åt? Då hänvisar jag till insta.

MuseiSöndag?

Då äldsta idag har en träff med en kompis där ett visst mått av shopping lär ingå väljer resten av familjen att ta en mindre shoppingtur och därpå får det bli MuseiSöndag.
Men innan dess ska det serveras Coco pops till frulle - som jag sagt i tidigare inlägg;
vi ändrar ingenting på våra Londonrutiner.
Minsta är redan lite bekymrad över att Coco pops kanske inte kommer finnas som föda på kommande övernattningsställen.

Ett fönster åt gatan

Då vaknar man i London och här är klockan halv sju när jag vaknar i min vandrarhemssäng i hörnet.
På det här vandrarhemmet har vi bott flera gånger och jag tror baske mig att alla familjemedlemmar tog "sin" gamla vanliga säng bland våningssängarna.
Snacka om att vi är enformiga.
Och heltäckningsmattan är kvar liksom de äppelgröna vandrarhemslakanen, badrummet ser uppfräschat ut faktiskt och nätet! Yiiha - det är numera gratis för vandrarhemsmedlemmar vilket vi självfallet är. Och undan går det också.
Den unge mannen i receptionen fick lite att göra igår då samtliga familjemedlemmar langade upp sina vandrarhemskort för att få en kod till nätet (han var tvungen att knacka in medlemsnumret, det är långa nummer på korten...).
Utanför fönstret blir det aldrig någonsin helt tyst men jag somnade så gott till sirentjut och trafikbrus igår kväll.
Efter vår rosbonanza i Regents park och fina parkhäng i solstolorna (som kostade 15 spänn att hyra - bra att veta) har vi nu en lös plan över våra dagar här i London. På onsdag tänkte vi dra vidare, då hyr vi bil.
Och var käkade vi igår? Jo, vi gjorde några fruktlösa försök att hitta något annat än vårt vanliga ställe men... tja, var hamnade vi till sist i alla fall?
Just det, Carliccios inne på S:t Pancrasstationen. Där åt vi god italiensk mat innan vi traskade tillbaka till logementsrummet.
Vad då resa och upptäcka nya saker liksom?! Vi gör samma likadana som förra gången.
Och gångerna före det.

Rosbonanza!

Detta är ingen utpräglad trädgårdsblogg men löjligt många bilder på rosor kommer det nu...
Sist vi var i London och struttade runt i Regents park sa jag;
tänk att få vara här när rosorna blommar!
Men hallå! Nu är vi ju det!
I give you; rosbonanza! Eller som Mannen uttryckte det;
- Ibland när man går runt i parker eller tjusiga trädgårdar händer det att man tänker "så här skulle man ha det hemma". Det här (och här pekar han ut över roshavet) fattar man att man inte kan ha hemma. Och så är det inte mer med det.
Här ett axplock från kvällens rosrunda i parken, några doftande imponerande mycket, de flesta var höga och ståtliga - alla var undersköna på sitt vis, från knopp till bedagad överblommad.

 Aha, någon annan gillar också att fota rosorna! 

Nu är det Här och Nu som gäller

Svenska tår på luftning i Regents park.

Man kommer till London.
Man kanske är lite trött.
Man grejar det ändå.
Vi väljer att gå direkt till Regents park så snart vi kört enligt våra rutiner; käka på Burger King på flygplatsen, ta tåg, ladda Oyster card på Liverpool station, checka in på vandrarhemmet.
Regents park hör också till schemat, vi gillar att börja där.

Rutin? Men vi blir överraskade! Vi tänker inte på att det är sommar och över förväntan varmt i London. Det är dessutom lördag och inte en vanlig, låt säga tisdag som vi brukar komma.
Regents park är proppfull av Londonbor och turister, gräsmattorna är fullkomligt nedlusade av folk. Aha! Så här är London om sommaren! Vi som undrat!
Vi glider självfallet direkt till caféet vi gillar och tänker att... kanske är favoritkakorna slut? Närå, vi blir inte besvikna även om det sjukt mycket folk överallt. Vi tar med oss fikat ut i skuggan, bort från caféet. Det får bli solstolar och så sitter vi där och softar. Tar liksom in att nu är vi i London och det är varmt, vi är lediga, vi sitter här tillsammans.

Nästan nyttig. Mannen och Libby's choice at da café. Loaded med våra favoritfrön OCH mojs av fikon - tror vi.

Museimåndagen

Vad vi gjorde innan vi for hem från London?
Jo, det kan jag berätta; nästyngsta dottern propsade på att få gå in på British Library igen (har vi besökt tidigare) eftersom "det är så himla fint där". Så då gjorde vid det innan vi promenerade genom kvarteren till British Museum. Detta museum som tar andan ur en när man träder in och sedan tar orken ur en när man vandrat förbi sjuttioelva montrar. Där finns mycket att se men man orkar bara en liten bit i taget. Montrar kan ju bli lite enahanda om jag får uttrycka mig en smula vanvördigt, även om det de innehåller är aldrig så spännande - så det gäller att man väljer sina montrar med omsorg. Vi började som sist med mumierna och diskuterade igen detta med att lägga dessa i montrar... Självfallet fikade vi där men bilder när vi fikar har ni väl sett tillräckligt av....!

Packat och klart. 

 

Mmmm, vilket bibliotekscafé.....!

Böckerna på höjden.

Coco Pops

Då blir det sista frullen med Coco pops då - för de som gillar sånt.
Det börjar dra ihop sig för hemresa och jag kan tänka mig att stanna ett par dagar till.
Vi är redan inne på vad vi ska hitta på till nästa resa och nästa och nästa igen.... och det behöver ju inte betyda att vi åker hit igen nästa vår, kanske någon annan storstad i Europa?!
Som alltid ger resandet mersmak.
Men än har vi inte åkt hem, vi har drygt en halv dag att spendera innan vi drar hem till vardagen (och gröten).

En söndag i maj

Avslutade söndagen med att ta en löptur i Regents Park, Mannen och jag.
Det var inte dumt alls.
Och innan dess då? Vi tuffade direkt till Imperial War Museum och fick både första och andra världskrigshistoria. Återigen kunde vi göra kopplingar till när vi var på Cabinet War Rooms här i London förra året och allt vi upplevde när vi besökte Normandie i höstas.
Så mycket uppoffringar människor har gjort - och gör. Jag kan bli helt förstummad av det.
Lika förfärad blir jag också över människans uppfinningsrikedom som används till att tillverka de mest snillrika vapen och bomber.
Imperial War Museum var ett mer traditionellt museum med montrar och många föremål men absolut inte tråkigt, bra åskådliggjort tycker jag som i och för sig hade min egen guide, Mannen med mig. Som alltid blir det mycket på en gång och vi såg inte allt. Fika och museishoppen hoppade vi dock inte över.

Jaha, att fika intill en stridsvagn har vi inte gjort tidigare vad jag vet.

Favorit i repris, ville inte välja något nytt när den här fanns. 

Och vi är väldigt vana vid att tränga ihop oss....

... och plötsligt var vi själva på en station! Ödsligt!

Åååkej, vart ska vi?

Hit kanske?

Mannen väljer

Idag ska museifansen göra stan.
Vi satsar på Imperial War Museum först.
Jag undrar vem av oss som valde det???

Lördag i London part two

I något svagt ögonblick hade det lovats ett besök på leksaksbutiken Hamleys så vi tog bussen tillbaka till Regents street efter vår promenad i Hyde Park. Big mistake!!! Inte att åka buss men att besöka Hamleys. Sweet lord - där inne var det toktjockt med folk och inte var butiken särskilt trevlig heller. Lågt i tak, trånga ytor, tramsigt och trist helt enkelt. Och jag vet att det ska stå personal som visar leksaker och hojtar men här var det ju för höge farao folk som bara stod och gjorde oväsen helt i onödan.
Vad sägs om en ung man som hade en papperskorgsliknande sak med plastpåse om som framkallade en hög smäll varje gång han drog i påsen? Den smällde han väldigt gärna med, högt och oroande ofta (jag tänker på hans hörsel!).
Meeeh! För fasen lägg ned innan jag smäller till dig med handväskan, ungarna kan ju för sjutton inte kolla in leksakerna!
Nej, det sa jag inte men det var väldigt nära.
Mina kids drog direkt till Harry Potter-hörnan (nähä?!) och jag väntade på infarkten ungefär. Knappt 30 minuter stod vi ut, barn så väl som vuxna, innan vi bara måste ut ur detta helveteshål.
Kidsen var besvikna efteråt, inte heller de gillade Hamleys. De störde sig apmycket på den så tillrättalagda rosa avdelningen och drog därifrån rätt snabbt, jag stod en stund och beundrade de ruggiga barbiedockskopiorna av förra årets kungliga brittiska brudpar. Himmel, han såg ju ut som en galen yxmördare.
Nä, vi har kanske haft tur och inte varit i värsta rusningen... men tidigare har vi glidit runt lite och kikat på leksaker på Harrods och där har det varit betydligt lugnare, behagligare atmosfär och de har också glada stimmiga leksakspresentatörer dock utan papperskorgssmällare...

Shoppingen då? Nä, det gick väl inte så vidare värst bra med den heller är jag rädd. När vi sammanstrålat med stortösen och hennes väninna for hem till sitt var vi tokhungriga och valde att käka i China town. Jädrar i min lilla låda, därifrån gick vi mätta för det bara kom in fler och fler rätter på vårt bord.....

Så gjorde vi ett nytt försök vad gäller shopping och tänkte att vi kunde välja någon butik att kika i innan vi alla skulle vara allt för trötta. Vi ramlade in i en Zarabutik men då var det någon som måste på toa (Mannen rusar två kvarter bort till McDo med lilla) och en annan som behövde hjälp att hitta rätt storlek på kavajen (det blev skitsnyggt) och sedan tystnade musiken och försäljarna såg jagade ut och vips så stängde de butiken så då hann inte Libby.
Surt.
Då var det sannerligen dags att åka hem till vårt vandrarhem där heltäckningsmattan känns som hemma.

På väg in i leksaksbutiken. Förväntningarna på topp.

Jag vet, fota mat och i synnerhet kinamat snyggt är svårt. 

Gilla på den skyltningen i fönstret, här går vi alltid i och köper något som vi inte alltid vet vad det är.

Bara fotar lite, stan liksom.

Lördag i London part one

Alla dagar blir ju som bekant inte som man tänkt sig. T ex kan man tro att man ska få besöka Parlamentet bara för att upptäcka att biljetterna är slutsålda och det inte kommer några fler chanser den här resan.
Surt.
Och eftersom vi hade en tid att passa på annat håll fick vi plötsligt en märklig tidsficka där vi inte hann särskilt långt men inte heller bara ville slå dank. Nåja, i London blir det ju knappast långtråkigt.
Vi slank in på Household Cavalry museum - dvs hästarna och snubbarna som vaktar drottningen. Ett museum som inte la något emellan när det gällde att sjunga soldatlivets lov. Blankputsade hjälmar, svärd och så lite av dagens soldathjälmar samt hästar fick vi ta del av.
Vi skyndade dock vidare eftersom stortösen hade en date med en kompis hon har som bor strax utanför London. De skulle umgås ett par timmar så vi hastade till Bond street.
Där var vi inte ensamma om jag säger så. Fullt med lördagsshoppande turister och Londonbor - så vi vände in i Hyde Park så snart vi vinkat hej då till stortös med väninna. Fika på ett café vi gillar där kändes som det enda rätta och sedan en näst intill obligatorisk promenad genom parken.

Väntar och tror glatt att vi ska få komma in.

Va? En blygsam sockerkaka till fikat?  Ripplad med citron och vansinnigt god säger jag.

En favoritslinga i Hyde Park, på väg till Peter Pan-statyn.

Dagens; jacka Sisters, sjal Rabalder, högblank hjälm med tofs Kavalleriet i London.