Lördagen så här långt:
har sprungit 25 km i skogen som visade upp sig i skön septemberstil; grönt blandat med gult. Syremättad luft efter regnet och inte tokblött i spåret.
Kändes bra på alla sätt, två varv på milspåret och sedan kompletterade jag med ett varv på 5 kilometersspåret. Både spåren är kuperade varav det sistnämnda bjuder mig något mer motstånd med det är ju bara nyttigt.
Så det känns mer än helt okej att träna hemmavid denna lördag (ja, man måste ju post-älta lite också).
När jag kommer hem efter en lång löprunda är jag alltid full av stor dådkraft (hybris) vilken rinner av mig rätt så raskt så snart jag fått duscha och äta.
Då går jag över i någon slags sleep mode och för att få något, aldrig så litet, gjort måste jag ta fram piskan.
pisk pisk
2 kommentarer:
2,5 mil är väldigt imponerande. Maken springer samma sträcka på Lidingö just nu, något inför-lidingöloppet-lopp/träning. Själv snörvlar jag här hemma och hoppas på en mkt kort och lugn liten tur i spåret i morgon. Om bara hostan ger med sig lite.
Tant Augusta: hoppas på bättring! Krya på dig! 2,5 mil är ju en bit, ibland blir jag förvånad att jag faktiskt springer så långt.
Skicka en kommentar