Så till slut fick jag ju lov att bestämma mig. Efter ca 35 timmars velande denna vecka.
Jag skämtar inte, jag har lagt många vakna timmar på att hoppas att mina löparkompisar skulle bli mirakulöst krya, att väga för- och nackdelar kring olika varianter av lösningar, hit och dit, fram och tillbaka. Så himla patetiskt för det är ju knappast ett superasviktigt beslut det handlar om.
Sedan kom offerten på ny dörr till huset och jag (hick! dra åt skogen vad montering kan kosta) kunde riktigt höra hur plånboken hickade till.
Det kändes plötsligt lite svårt att motivera en hotellvistelse när jag vägde in det bland alla andra parametrar.
Och så min löjliga hang up på att "har jag anmält mig, drar jag mig inte ur" - man ska göra som man sagt eller typ något så. Blir jag trött eller trött på mig själv?
Tills jag äntligen fattade att det smartaste naturligtvis är att satsa på en långrunda i skogen och gå all in för min träning inför Lidingöloppet, vara hemma hos familjen, softa och vila.
Så, jag blir hemma. Ingen Tjejmil.
Det sviiiider lite fortfarande men nu får det bli så.
2 kommentarer:
Vi människor är inte helt rationella alla gånger ;)
Men, för en utomstående, låter det som rätt val. Bra gjort!
Iwillnot: nej, en är ju inte det, rationell.
Fast jag tog ett bra beslut även om det satt lite väl långt inne (en massa ält framför). Nöjd med utfallet av lördagen.
Skicka en kommentar