Så klart att det inte är samma likadant som när barnen var små, jag tänker på att det här med att rodda hela biten själv när käraste Mannen inte är hemma.
Verkligen inte.
Meeeen, det är ändå ett litet styrande och fixande trots att kidsen är stora och klarar skivan på egen hand. Man måste ändå har den där helikopterblicken över det hela, kanske inte med äldsta, där checkar man bara av men det är något i mammaskapet som gör att man hovrar över barnaskaran och stämmer av alla sinnesstämningar, to-dos, logistikfrågor och annat.
Jag märker att jag blir (om möjligt) ännu mera fokuserad på att "ha en plan" i förväg, ett ex är maten som jag planerar mycket noggrannare när jag kör solo än när vi är två om det.
Intressant.
Man får också lov att planera sin träning ännu mera nitiskt för att man ska hinna när man även ska kontrollera att studier har gjorts, laga käk och kolla att allt rullar som det ska.
Och märkligt nog, samma nöjda känsla som när da girls var små, små tjejer och man stoppade om dem, samma känsla infinner sig när man släcker sin lampa om kvällen och känner att man har dragit hela lasset själv och fått in alla sina små i deras fållor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar