För alltså, allvarligt talat.
Vad är det just nu?
Varför svarar inte kroppen? Varför kroknar jag vid 15 km? Får kämpa för varje (j-a) kilometer på tillbakavägen?
Varför blir jag så sketans trött? Varför krånglar magen? Och varför mäktar jag inte att hålla den fart jag klarat förr?
Jag har ju för tusan tränat. Okej, inte så bra, så länge som så här dags förra året men... vad är det?
Jag sprang alltså 30 km idag men jag var tvungen att gå (gud vad jag avskyr att göra det) för att det fanns liksom ingen spänst, ingen ork. Det brukar jag inte göra.
Pannbenet strejkade.
Loooooser.
Nog för att jag dragit ned på ambitionerna inför Amsterdam, men för tusan hur mycket ska jag dra ned?
Känner mig helt neddragen just nu. Vilken sopa.
Jag blir arg av'et.
När jag kom hem satt jag på trappan och åt försiktigt av min yoghurt, kaffe och macka.
Slickade såren lite grann, försökte peppa mig själv.
Gick så där.
Intressant att jag också varje gång tror att jag ska hinna med så mycket annat när jag väl kommit hem efter en sådan där lång runda. Haha, nu det är bevisat. Jag har verkligen ett minne som en guldfisk för efter den där sortens långrundor har jag i allmänhet och i synnerhet om det gått uselt, inte lust till något alls.
7 kommentarer:
Du om någon vet ju hur det kan se olika ut, dagsform, perioder, Du har ju lärt mig det. Jag hade också jobbig runda idag, tunga ben , kroppen svarade inte. Men, så helt plötsligt händer det, du vet, när man har krut i benen och känner sig oövervinnerlig. Jag tror att jag behövt att lära mig att inte ha för höga krav, att det är svårt att utvecklas tidsmässigt som löpare och att gilla läget och njuta ändå. Ibland får man slita hund men ibland är det lätta steg...
Du har i alla fall lärt mig en hel del
Kram.
Men Libby!
Du har sprungit 30 km, vilket är mer än en halvmara samtidigt som du jobbat en hel arbetsvecka!
Den här doktorn klarar inte ens av mer än 7km efter att ha jobbat (och har inte ens kunnat springa överhuvudtaget de sista 8 veckor pga hälseneproblem). Måste du verkligen göra så många km? är det inte bättre att köra intervaller på trötta dagar och sisådär 15 km som längre pass?
30 km slitar hårt på kroppen när den inte är helt utvilad!
Tänker också sim MissM, du var allt annat än utvilad för en sådan runda. Det blir tufft då. Jag funderar på att jag skulle vilja lära mig mer om varför det ser så olika ut i perioder, varför det blir trögt eller varför det går lätt.
Du är helt otrolig som sprungit 30 km. Men jag förstår din känsla, speciellt när en känner att en inte har kraft och är tvungen att gå. Ungefär som min känsla under Lidingöloppet förra lördage...
Fliselin: :D
sant, så sant. Det kommer ju alltid tillfällen när kroppen inte svarar. Jag har ju varit med om det så många gånger... Och förvisso fått belöningen när det stämmer! Och det intressant är att jag kan komma hem ef en skitrunda, så går det en timme och sedan tänker jag "hmmm, när kan jag springa nästa gång... det är så himla kul". :D
kram, tack för pepp, visste inte att jag lärt ngn ngt ;D
Miss M: true! Du är den smarta av oss! Jag borde nog ha valt en annan dag.
Jag är inte alltid så himla smart när jag ska få ihop löpandet med vardagen, jag vill hinna allt liksom.
Jag tänker nu att jag var helt enkelt inte utvilad nog. Och jag lider med dig! Inte springa alls - hoppas att hälseneproblematiken ger sig snaaart!!
Flisan: ja jo, det var ju ef rätt många arbetsdagar också... hm..
Mia: tvi, jag blir så himla frustrerad då, när det inte ens räcker med att jag drar ned på löpfarten liksom. Tänkte springa Lidingö nästa år, det var ngr år sedan nu.
Åh, förstår att viljan vill mer än orken ibland och då blir det en krock. Hade du inte jobbat 11 dagar i sträck.....?! Själv hade jag lagt in en vilodag. Förstår att du jagar kilometrar och tider inför Amsterdam. Jag hoppas du trots brytet kan vara nöjd för du är helt fantastisk som roddar allt. Kram!
Hallin: jagar är rätta ordet. Har känt mig lite jagad rent jobbmässigt och det gillar jag inte.
De här 11 dagars-passen är tuffa mot slutet men det går, jag är seg. :D
Skicka en kommentar