söndag 19 oktober 2014

We could be heroes, but just for one day part one

Söndag i Amsterdam.
Då kan man ligga kvar i sängen och puffa upp kudden lite. Käka en frulle med en tidning som sällskap kanske? Kaffe någon?

Okej.
Man kan också gå upp i ottan och äta frulle utan någon spilltid och sedan dra direkt till Olympia stadion bara för att inse att Amsterdams bajamajaliga inte har varit där och sett till att det finns tokmånga bajamajor.
Nåja, det finns det kanske aldrig, tillräckligt med bajamajor. Ring mig om det inträffar.
Resultat?
Ladies får göra vad de behöver gör snett bakom de få bajamajor som fanns i startfållan så en annan har kissat på Olympiastadions gräsmatta. Joråsåatte...
Men sedan ska man ju springa också och mitt utgångsläge med skador och sjukdom detta år gav ju inte något toppenutgångsläge för ev tider att skriva hem om.
Jag gillar ju att springa ändå så aaaalright - det är bara att köra.
Att få starta inne på Olympiastadion var ju kul och i vanlig ordning var jag rejält nervös så det är så gott när man äntligen är iväg.
Inte några highlights som man springer förbi här, det var väl Rijksmuseum då som fick stå för det inslaget.
Här hojtade vi löpare eftersom man faktiskt springer i vackra valv under Rijksmuseum.
Banan går lite i slingor fram och tillbaka vilket gör att man möter andra löpare på andra sidan stängslet - och det kan vara liiiite knäckande. Man vill hellre vara på andra sidan, på väg bort, ut.


Inga kommentarer: