Och söndagen avslutades med te och tårta.
Utgångsläget var att efter omkastade planer med släkta tidigare under söndagen stod vi plötsligt med en tårta i långpannestorlek.
Vad gör man då? (who you gonna call?)
Man messar Löparkollektivet! Så klart!
Och de kommer och äter upp så gott som hela rasket.
Nu blir'e jobbajobbet och eftersom jag knixat och bytte helg i september så har jag nu nöjet att se fram emot ännu en 11-dagars sejour med jobb. Häpp!
Och det är helt självförvållat så jag ska inte gnälla men lite synd är det om mig.
Fast bara lite.
dagens grå från HM, scarf Soaked in luxury
7 kommentarer:
Även om helgjobbet är pga byte så är det verkligen väldigt synd om dig. Ta det lugnt och kör inte för hårt vare sig på arbete eller med löpningen.
Var snäll mot dig själv, så gott det går!
/Annika
Jisses. Tycker väldigt synd om dig. Är helt slut efter en veckas jobb och då har jag inga milslånga rundor att springa. Var rädd om dig!
Lyssna på fliselin!
Fliselin: bara liiite synd om mig, lovar att ta det lite lugnt. Nu väntar åtminstone inget långpass!
Annika: absolut!!
Hallin: that's a promise! Ska inte springa långt nu, snart marathon så nu blir det korta turer iaf!
Mis(s)match: och dig!
Men fy så tungt det låter! 11 dagar igen? Du måste ju nästan ha tjänat in ett halvårs ledighet snart. ;)
Hoppas det går bra.
Camilla: ja, jag har som sagt mig själv att skylla. Bytte helg för att kunna springa Tjejmilen (och hur det gick med det vet vi ju!).
Ser 11-dagarspassen som träning av pannbenet ;D
Skicka en kommentar