Ich bin ein Berliner 2

Hur var loppet?

Underbart! Jag håller för hög fart och skäller lite på mig själv.

Skärp dig kvinna, du kommer krokna.

Jag kan inte - min hjord springer här och jag måste följa med den.

Det är så vackert att jag får rysningar. När vi kommer runt en sväng och plötsligt ser Reichstag med dess maffiga kupol får jag se hur den breda gatan är precis proppad med löpare. Vi är så många i ett enda flöde utan slut. Vi bara måste få springa!

Jag ryyyyser.

Och alla nationaliteter! Jag springer bredvid tjejer från Venezuela! Killar från Mexiko, löpare från alla möjliga länder i Europa och vi bara springer och springer.

Och vilken publik.

Asså. Shit. Publiken hejade på alla!! Jag kände mig som värsta löpardrottningen och fick värsta egoboosten.

Ska vi ta alla underbara frivilliga funktionärer också? Värsta markservicen, langade fram som det var Nobelfesten. Och musik utmed banan förstås, bäst var som alltid de som trummar som besatta.

Och så fanns det lätt avsvalnat te att dricka. Behöver jag säga något mer? 

Ok. Jag skärper mig. Jag är fortfarande hög av min upplevelse och prestation. 

Jag kutar på, känner att farten, orken, glädjen - allt bara finns där. Och Berlin bara; taaaa för dig. 

Spring kvinna.

Und Libby lauft.

Tysken tycker det är kul att skämta om öl. Många som står utmed vägen ropar hur många kilometrar det är kvar innan man får öl (målgång. obs alkoholfri) eller har skyltar att "nu blir ölen varm, bäst att du springer på..."

Jag kollar klockan, jaha minsann. Inser att här finns ett PB att casha in. 

Om jag nu håller för det. 

Jag dricker te (seriöst det är så refreshing att jag tror det är raketbränsle i det) och äter äpple. Vid 30-32 drar jag i mig lite powermojs. Försiktigt - jag vet aldrig vad Libby-magen tycker om sånt. 

Här är jag tröööött. 

Kollar klockan, matar på med kilometrarna, överlägger med mig själv.

Orkar du? Konserthuset nästa, babe. 

I'm asking you woman; O.r.k.a.r.  d.u.?

Jag springer på. Nu vill jag nå mitt mål.

SUB 4

Jag ser Brandenburger Tor. Jag ser Brandenburger Tor. Jag ser Brandenburger Tor.

Ja, hjärnan hakar upp sig.

Jag vet att man måste springa liiite till efter det. Brandenburger Tor är inte mål.

Men nästan.

Nu springer Libby som det brann i häcken på henne. 

Nu ska jag f*n ha mitt SUB 4.

Jesus. Jag är trött. Jag känner det.

Orkar du?

Brandenburger Tor.

Jag är förbi. 

Ziel.

Mål på tyska och jag - är i mål.

SUB 4 - mina vänner.

...

här stapplar jag och får mitt gula plastskynke som ger mig överraskande värme då det stänger ute kylan nu när jag inte springer längre (känns som att det kan räcka på en stund).

Jag får mer te.

Jag får en påse. Jag piggnar till. Man piggnar till överraskande fort trots tröttheten.

Hela jag bubblar av endorfiner. Jag försöker hålla tillbaka tårarna och hämtar istället mina överdragskläder.

När jag lämnar detta område maxat av löpare i gula plaskskynken med trötta, glada, euforiska ansikten, när jag går därifrån stärkt av ännu mer te går jag förbi resultattälten.

Jag ber att få mitt "bevis" från loppet med alla mina tider och jag läser på detta "Urkund" (maffigt va?).

Jag ser att det verkligen ÄR SUB 4.

Då.

Lipar jag lite när jag går längs med Unter den Linden igen, hem till hotellet.

Ich bin ein Berliner 1

Berlin, Berlin!
Du har just givit mig en löpupplevelse över det vanliga. Och du gjorde det Berlin, du och alla Berlinbor och hejarklackar från andra håll.
Ska vi göra som vi brukar? Ta det från början?
Det var en halvtimmes promenad till start från vårt hotell och det kändes ok att promenera igång där på morgonen. Loppet skulle starta 8:45 så frukosten var tvunget att inmundigas tidigt. Kallt ute men solen steg så vackert över staden.
En stad som jag inte omedelbart tog till mig, den är märklig men jag gillar den för dess märklighet tror jag. Nu när jag fått springa runt i den och sett den från olika håll känns det som jag börjar gilla den.
Mycket.
Löparfest, trängsel, doft av liniment i luften, karlar som kissar överallt. Ja, är det fest det.
Från min spaning;
bordet intill på frullen - franskt sällskap. Äter ingen frukost men halar upp varsin rejäl kaka inpackad i folie, tänk modell kladdkaka men något torrare, och trycker i sig.
Intressant.
I fållan till start; man väljer att tända en cigg och röka lite så där innan loppet.
Hm.
Män kissar överallt. Min väninna och jag vill vara jämlika så vi ser också till att göra det samma ohämmat, typ mitt i en park. Kön till bajamajorna var kilometerlång så det var liksom uteslutet. Vi slår oss helt enkelt ned med andra tjejer och allesammans gapskrattar och erkänner att det här brukar vi normalt sett inte göra.
Samling i startfållor på Unter den Linden och man ser Segermonumentet långt där framme.
Maratonlopp - det genererar mycket skräp; flaskor, påsar man har på sig för att skydda mot kyla och vind, tröjor man river av sig innan start.
I startfållan; Libby fryser som en hund men jag vet att när jag väl börjar springa kommer jag att bli varm.
Man bredvid noterar att jag har cheetah-mönstrade byxor. Intressant val säger han glatt, det snabbaste landdjuret va? Bra inspiration, jag hakar på dig.
Hm. Det tänkte jag inte på när jag valde mina byxor....
Vi önskar varandra lycka till och så börjar Berlin maraton 2013.

Ingen sovmorgon

Ligga kvar och dra sig denna söndag är inget för oss. Nu ska vi ner till frukosten och trängas med alla andra löparsugna.
Tschüss! Vi hörs senare!

Tempelhof

Att hämta sin nummerlapp på Tempelhof var ett litet maratonlopp i sig. Förstås massor av folk och jag har varken ro eller ork att kolla in löparprylar i det där stimmet - det gör jag aldrig på den här sortens evenemang. Orka prova löparskor i den där miljön liksom.
Mässan låg i Tempelhof som är en nedlagd flygplats i centrala Berlin. Det var visst här den här flygplatsen som användes när Berlinborna sattes i blockad strax efter andra världskriget. Hit flög man in förnödenheter till befolkningen och förutom dess historia är flygplatsen är rent arkitektoniskt mycket, mycket vacker.
Det var läckert att få gå runt på området precis utanför de olika gaterna. Bagagebandet, serveringar - allt är liksom lämnat kvar så det syns alltjämt att det har varit en flygplats.

Kön till själva nummerlappsuthämtningen var det inte lika mycket Ordnung över som resten av arrangemanget men när jag väl fått komma in på den arenan var själva kön till damernas nummerlappar väldigt kort i förhållande till herrarnas....
Med den tjusiga maratonpåsen på axeln kunde vi sedan vara lite turister under dagen.
Vi hamnade på Jüdische Museum som också var en vacker byggnad. Utställningarna var bitvis lite plottriga och det var bara delar som som var bra.
Deras café gav vi dock högsta poäng, vi såg till att både äta och fika gott.

Utanför Tempelhof.

Inne i Tempelhof. Libby gör en klassiker - poserar framför kartan över sträckan.
Ibland bara måste man.

Att flanera i en ny stad - det är något alldeles speciellt med det.

Vi strosade genom Berlin, längs med Friedrichstrasse och passerade förstås Checkpoint Charlie. Där intill fanns en utomhusutställning om Berlinmuren och vi begrundade detta märkliga, sorgliga kapitel i Europas historia.

Det var inte mycket trafik tyckte vi men hallå - stan är ju avspärrad och strax kom vi till en gata och här kom i hög fart de som körde maratonsträckan på inlines. 

Djisus - där gick det undan. Vi slet ivrigt upp vår karta över sträckan och kunde konstatera att i morgon, när man är där - då är det inte långt kvar till mål....! Det peppande beskedet gjorde att vi kunde strosa vidare för att tillåta oss en snabb rekning vid målområdet också...

Brandenburger Tor - vi ses imorgon!

Här ska vi springa i morgon, målet ligger strax där borta...!

I Berlin

Vaknar i Berlin.

Har jag drömt att jag åkt hit för att springa? Nä. Jag är ju här.
Har sovit gott på blankmanglade hotellakan och noterat vad varmt och skönt det är här på rummet.

Igår afton ramlade vi in på en Biergarten, vi tänkte ta en öl. Det ska man ju göra, i Berlin.

Och jädrar.

Vi hamnade m y c k e t  oväntat rakt i storpartyt bland dirdlklänningar, snörliv och lederhosen, spetsknästrumpor och rutiga skjortor, ompa ompamusik och synnerligen hög stämning. Kanske man värmde upp inför oktoberfesterna?!

Jag trodde för något ögonblick att alla i lederhosen och klänning à la Snövit jobbade där men nä. Det var gästerna, först en lätt bisarr känsla men vi vande oss rätt fort. Vänliga män i lederhosen och knästrumpor visade oss hur man fick sig en öl och sedan var det bara att sitta där och ta in stämningen.

Tv-tornet! Tv-tornet!
Libby är glad!

Äsch, fick ingen bra bild på klänningarna.

Nu väntar en dag i Berlin på oss. Först ska vi bara fixa allt det praktiska med maratonprylarna, hämta nummerlapp och sånt.

Igår när vi kom in i stan med taxin såg vi hur man börjat sätta upp staket och avspärrningar... 

- Är det inte lite uppförsbacke här, noterade min väninna. Det ska inte vara några uppförsbackar här ju!

Vi blir varse imorgon hur det förhåller sig med den saken.

Eventuellt är bildflödet något bättre på insta, jag heter inte oväntat Librarybeth där också.

Fredagens gråa bidrag

Jag är som helt såld på grå tröjor.
Här är min senaste i samlingen, från Åhléns, med mörkgrå under från HM. Svarta jeansen från Monki (bra ppa på dem).
Sjalen okänt ursprung.
Jag har blivit lite basic och grå på sistone tycker jag...
Och frisören fick gå bananas och klippa av mig rätt rejält, det behövs ibland.
Nu har jag kollat packningen igen och velat klart vad gäller linne/kortärmat, linne/kortärmat, linne/kortärmat.
Jag tar förstås med båda.
Så kan man vela lite i Berlin också.
Och en sann maratonlöpare reser med handbagage och däri ligger skorna (kollat) - man vill inte veta av att ens bagage med skor kommer på avvägar.
Läste i den maratoninfon att man varnar för skostölder. Att man ska vara uppmärksam eftersom det sker skostölder i tälten där man kan byta om.
Fatta! Skostölder! Det beror på att i ena skon sätter man ju fast chipet som mäter ens tid och de är tydligen hårdvaluta för de som inte köpt sig  en egen biljett till Berlinmaraton. Tänk så fräckt! Sno någons skor med chip för att själv få springa!
Och jag som trodde inte att det fanns några elaka löpare - att alla löpare var snällisar....

Wichita

Tror att de här får stanna, japp - känns som att det var de här jag letade efter hela tiden.
Från Vagabond och de modellen heter Witchita.

Ledig fredag

Japp.
Snart dags för Berlin.
Men först ska jag gå här och skräpa lite och känna att jag är lite ledig.
Och så ska jag ta hojen till frisören vilket jag verkligen ser fram emot.
Inte bara klippningen utan att få bli schamponerad. Good shit säger jag bara. Finns det något ljuvligare än att bli masserad i hårbotten med lyxprodukter?
Jo ja - det gör det väl kanske  - men ni fattar.
Sedan ska jag dra i mig lite kaffe i total lugn och ro här hemma innan spridda medlemmar av Löparkollektivet åker mot flygplatsen.

Packat

Hur många gånger har jag kontrollerat att jag verkligen har packat ned mina löparskor?

Förresten... jag omformulerar mig.
Hur många gånger kan jag kontrollera att jag verkligen har packat ned mina löparskor?

Here we go again

Libby gör nytt försök på skofronten.

Ett Kinderegg till Libby

Igår sent efter kvällsjobb satt jag och studerade kartan över loppet så att jag vet vilken gata jag ska svänga in på.... ha ha, lär ju inte vara några problem att hitta på det här loppet. Här är man knappast solo när man springer som på mitt senaste maraton. Ni ser vad många fina monument och annat man kutar förbi. Jag kan alltså turista på samma gång. Himla praktiskt.

Och så läste jag förstås all information som kommit... och ja, nu är jag istället på level 4 av 5 möjliga vad gäller pirrigt kan man väl säga.

Jag tänker.... det blir ju en himla bra kombo det här. Tre roliga i en, resa, springa och umgås med vänner.

Lite torsdagskyligt här

Det har nog varit kallt i natt...
nej, det är inte frost i köket men det är.. ehum inte någon direkt högsommarvärme heller.
Och Mannen ligger kvar och drar sig i sängvärmen för han ska inte ha någon frukost. Han ska visst delta i någon hälsoundersökning -för forskningen kring mäns hälsa. Då fick han inte äta frulle innan, ack ack. Allt för konstens skull liksom.
Då sitter jag plötsligt här med extra mycket kaffe.
En slag vinn vinn- situation med andra ord.

dagens kavaj/jacka & jeans från Monki.

Lite svalt

Hur jag trodde att jag skulle kunna gå runt i detta hem så här med ett par dagar kvar till fjärrvärmehögtiden i bara en liten tunn blus övergår mitt förstånd. Drar på mig både tröja och sjal.

Brr.

Är allt jag har att säga. Och jag vet ju att det är kylskåpskallt på mitt arbetsrum också.

Tunn blus - ett stölligt val alltså.

Note to myself; påminna mormor om att ta med extra varm tröja när hon tar hand om kidsen i helgen.

Knäppa på fjärrvärmen? I förväg?

Inte då. Inte förrän högtiden infaller.

På tal om högtider, familjemedlemmar noterade att det var 3 månader kvar till jul igår. 

Eh?

Ja, backar man 3 månader bakåt hamnar man ju i försommartider istället.

Känns lika overkligt det.

Onsdagens

Onsdag.
Det är då jag börjar känna mig lite extra mosig när jag jobbat helgen innan.
Då behöver man superkrafter och då är det bra att jag plockat fram mina superwomanstövlar ur gömmorna. Mannen som döpt stövlarna, vem trodde något annat.

Testar overnight oats till frulle också. Som den gröt och gryn-människa jag är tar jag genast till mig detta. Fast på svenska heter det väl ändå övernattagröt?

Dagens vita blus från Åhléns, kjolen likaså. Stövlar från Arch.

Fancy that - Libby vet hur man gör när man springer

Sprang en runda på 7,5 km för att bli av ned lite nervöst sprattel och fladdret av fjärilarna i magtrakten.

Kändes fint.

Walk-in-closet 2; Libby visar höstens hattmode

Hattavdelningen var också imponerande. Jag tog tillfället i akt att prova fyra olika stilar.

Trevlig färg på denna.

En sån här piffar ju upp de flesta outfits.

Kanske en kask så här till hösten?

Hm. Djurmönstrat. Det äger ju ändå.

Walk-in-closet

Vissa dagar på jobbet sticker liksom ut lite mot andra.

Jag har haft det stora nöjet att få kliva in i Östgötateaterns STORA klädkammare eller kostymförråd säger man nog. 

Oj.

Det var synnerligen roligt! Det fanns så mycket att titta på.

Anledningen? Bygget jag jobbar på fyller snart 100 år (jo jo!) och då ska personalen vara klädd i så tidstypiska kläder som möjligt.

Jag och två kollegor for dit för att leta bland alla klädställningar - en inte helt enkel uppgift men vi gjorde så gott vi kunde med att välja och hitta.

Väldigt kul arbetsdag var det.

Det här är en del av klädkammaren...

Jag fick prova en väldigt massa olika kläder.
Lila brukar ju vara populär färg bland bibliotekarier har jag hört.

Mera, mera.

Kjol med tillhörande kappa. Väldigt snyggt snitt på denna.

I provhytten

En rejäl sjömansklänning från 1900-talets början. 

Provar lite...

Internationellt värre

Ja, det dundrar in mejl på tyska i brevlådan - arrangörerna av Berlin marathon kan det här med
i.n.f.o.r.m.a.t.i.o.n.
Det är ett som är säkert. Gillar't.

Och nu, nu har det kommit mejl på franska också.
Benar ut att det handlar om vår bokning av boende inför kommande resa. Kör det genom google translate och även om det blir lite roligt hejsan översatt så, javisst!
Känns ju himla internationellt det här!

Magasin på hög

Suddig bild från morgonmörkret men det talar sitt tydliga språk ändå. När jag river efter något i min hög nu på morgonen hittar jag två (2) oöppnade DV. De ligger alltså kvar i sina små påsar.
Eeh
Jag kanske borde säga upp min prenumeration, jag hinner uppenbarligen inte ens öppna påsen.
Vad är det med 24-timmars dygnet? Var tar tiden vägen?
Inte heller Åhlénsmagasinet har jag bläddrat i. Ser annars så där trevligt bläddervänligt lovande ut.

Tisdagens

Och när man inte sitter och tänker på Berlin så kan man glädja sig åt att det snart är dags för fjärrvärmehögtiden*.
Redan om en liten vecka infaller den!
Det är inte utan att man tycker det ska bli
r i k t i g t  trevligt att fira det eftersom det börjar kännas lite svalt inomhus.

Dagens blir lurv från Jeane Blush, rutiga favoriter från Åhléns.

*fjärrvärmehögtiden infaller 1 oktober varje år då fjärrvärmen körs igång vid en enkel ceremoni hos Libby, Mannen och alla ungarna. Då blir det förutom varmare inomhusklimat, också liten fest!
Fjärrvärmehögtiden, ett slags miljövänligt försök om du frågar de vuxna, ren skär snålhet om du skulle fråga kidsen.

Little Bee

Medan jag sticker till stall och hästar kan ni ju få vet vad jag tyckte om Little Bee som läste ut för rätt många dagar sedan.
Ja hör ni, med stigande ålder har jag gått och blivit riktigt kräsen.
Det ska mycket till för att jag ska hoppa jämnfota av förtjusning när det kommer till läsning.
Låter det snobbigt?
Nej, det är så lite tid och så mycket att läsa så det måste vara bra. Och jag tycker allt som oftast att romaner börjar bra men håller liksom inte ända in i mål.
Och det vill jag trots allt att det ska göra.
Little Bee börjar bra och jag blir överraskad av att det är så mycket humor, det är ju trots allt ett rätt laddat ämne som behandlas; ung tjej som flytt sitt hemland, hamnat på en flyktingförläggning och man förstår att omständigheterna har varit synnerligen tuffa innan hon hamnade där.
Berättelsen är bra, tät. Berättartempot högt och jag dras med.
Little Bees bakgrund får man ta del av lite i taget och så växlar berättelsen mellan Little Bees umbäranden med det engelska paret som kämpar med sin relation och sitt vardagsliv. Så tar kopplingen mellan Little Bee och det engelska paret form, som läsare förstår man att dessa är för evigt sammanfogade genom en ödesdiger dag på en strand vid en kust någonstans i Afrika.
Men så tippar berättelsen tycker jag, det händer bra bit in i boken. Det är något som skaver, det känns inte längre trovärdigt och jag tappar kontakten med texten.
Jag läser ut boken - som är rätt snabbläst men jag fängslas inte längre på samma sätt av berättelsen som jag gjorde i början.  Sammanfattningsvis stannar den på omdömet helt okej men ännu en gång inser jag att jag gått och blivit svårflörtad läsare.

Lite lagom nervös

Måndag.
Måndag och vanlig jobbardag och mindre än en vecka kvar till Berlin marathon.
Mindre?
iiiih
Tänker att det var attan vad det kom nära helt plötsligt.
Tänker att nu blev jag lite nervös. Igen.
Och att har jag tränat så det räcker dyker förstås upp direkt.
Det tycks sitta i reptilhjärnan det där.
Lite tröttsamt eftersom det har effekten att jag har känslan av att knappt minnas att jag har tränat.

Gissar att jag är tjatig.
Vi skyller det på marathonnerver.

Dagens kjol med hästar känns helt rätt en stallmåndag som denna, från HM, liksom tröjan. Förstås.

Söndagsseg

Söndag.
Alltid liiite segare att komma iväg till jobbet.
Inte blir det precis lättare av att
a) jag tror att jag har en finne på gång
b) höstregnet vräker ned utanför fönstret
c) jag har fått tillbaka yrseln från i våras
d) jag skulle verkligen behöva ligga i soffan och läsa

dagens blus (med gula rosor) Top Shop, bytte grå Monkijeans mot svarta.

En söt bagatell

Inget allvarligt och ingen tungviktare i genren komedi men helt OK att fördriva en lördagkväll med när man först jobbat, sedan skyndat på en konsert och sedan känt att jaa, lite soffhäng ska man väl ändå få. Colin Firth är som alltid trevligt sällskap och för första gången tyckte jag att Cameron Diaz var riktigt bra som comedienne.

Och spana in "filmplanschen" både den och berättarstuket på filmen andas 60-tal. Som sagt en söt bagatell om en konstsnubbe som vill lura sin dumma skithög till boss. Och så blandar du in en Texastjej i det och rör om, lite "öppna/stänga dörrar i hotellkorridor" och du har en okomplicerad stund framför dig.

All in på färgtemat

Här slarvar vi inte. Är det gult så är det.

Going to the bibliotek

Jobbarlördag här och vi har bestämt att det är gult som gäller på jobbet idag. Gult i som i gula höstlöv, det var en kollega i mitt helggäng som tyckte vi borde ha ett färgtema.
Ett utmärkt förslag! Jag har redan annonserat att när vi jobbar första advent måste vi köra rött... och gången där emellan kanske man kan föreslå djurmönstrat..?

Dagens gula från Åhléns, byxor Monki, topp från Simple.

Om att få resa

Vi kunde inte bestämma oss.
Visste inte vad vi ville.
Vi reste runt i hela Europa i tanken och funderade på olika utsikter, platser, vyer.
Först hade vi drömt om Istanbul, det föll på för dyra flygbiljetter. Det resmålet hade vi fantiserat om rätt länge så det tog några dagar innan vi smälte det faktum att det skulle bli för dyrt just nu.
Sedan rasslade huvudstäderna i Europa förbi och flera dagar gick och vi pratade vid kvällsmaten om ställen vi gillat eller ställen vi ville se.
Och så blev det plötsligt södra Frankrike och sedan valde vi... Narbonne.
Där ser man.
Där landade vi.

Präktig

Att städa badrum en fredagkväll.
Det är nästa samma lika som att springa intervaller.
Känns förfärligt motigt innan man satt igång, och när man håller på så känns det ibland som att det går riktigt bra, andra gånger är det uppförsbacke både fram och tillbaka.
Men efteråt.
Så j***a nöjd med sig själv.
Igår sprang jag intervaller - idag snyggade jag till badrummet.
Man har varit lite duktig med andra ord.

Libby räknar (dåligt)

Köpa ett par boots - inget bra.
Köpa ett par till - inte heller bra.
Lämna åter rubbet, cash in på kortet.
Känslan av att ha tjänat cash.
Libby-matte.

Kängorna eller skoköpet som kom av sig

I skoaffären i huvudstaden införskaffade jag för snart två veckor sedan ett par snygga boots. Jag är emellertid inte riktigt säker på mitt köp.
Åker hem.
Går till egna stadens skoaffär och provar nytt par.
Köper dem också.
Velar.
Klämmer de inte lite här över foten?
Velar lite till.
Bestämmer mig för att lämna tillbaka par numero 2.
Tänker lite till och lutar nu åt att även lämna tillbaka par numero 1.
Queen of Vel?

FredagsDenim

Snurr.
Kände mig helt borta när jag vaknade tidigt idag. Min sovkampanj har fastnat någonstans tidigare i veckan och jag slarvar med sömnen igen.
Jag ska bättra mig.
Igen.
Men värst är att jag vaknade så där riktigt illamående och stapplade runt tills jag åt lite yoghurt. No gröt men nu kanske jag snart är på banan igen.
Fredagsbanan.
Jobbahelgbanan är det också.

fredagsdenim från hovleverantören HM är dagens.

Torsdagens

Hänger på mig en bekväm favoritklänning från HM, inget fancy men skön. Men å andra sidan gillar jag det.
Halsband & Other stories.

Möten

Vilken dag det blev igår. Konferens och surr och så en väääldigt lång hemresa, jag hamnade på tåget som låg direkt efter det tåg vars bistrovagn fattade eld. Mitt tåg blev ståendes länge i vad jag gissar var skogarna och hem kom jag inte förrän vid strax efter halv tolv på natten. På biljetten stod det ankomst 18:30. Men jag får nog lov att säga att stämningen ombord på tåget var rätt god ändå, vad ska man göra liksom. Man småpratade lite med folk, jag hade en trevlig ung tjej bredvid mig som jag surrade med då och då och så läste jag i min bok (tack och lov att jag tog med mig den!). 

Jag tänkte istället på de som satt i tåget där det varit brand och rök. De hade det ju inte så festligt precis. Dessa passagerare fick mitt tåg rulla fram och evakuera, tror jag läste i någonstans i nyhetsflödet att det var runt 600 pers som klämde in sig. När vi rullade upp jämsides med det skadade tåget så såg vi att passagerarna satt i totalt mörker och hade gjort det en god stund. 

Bara mobiltelefonerna lyste i mörkret....

Trött som attan förstås när man äntligen kommer hem men det hade ju kunnat vara värre. Viktigast är att ingen har skadat sig farligt. Vår konduktör var förresten världens stjärnkonduktör - jag ska skriva till SJ och säga att de har en stjärnkonduktör i sin personalstyrka.

Men om man lägger konferens och tågresa åt sidan så är det mötet med min kära väninna från långt bak i tiden som gör mig varm i själen. Vi sprang på varandra på konferensen, jag skummade listan över deltagare och hoppade till när jag såg hennes namn men när jag spanade över folkvimlet kunde jag inte hitta henne och trodde hon fått förhinder.
Men! Efter lunchen stod hon där framför mig och jag blev så otroligt glad över att se henne - nu hade det gått flera år sedan vi hördes av sedan sist!

Märkligt fin känsla det där, att man bara plockar upp allt som var och allt känns precis som det gjorde för länge sedan och så har det hunnit förflutit massor av dagar, veckor, månader.... oceaner av tid.

En kort repetition kring barn och familj och sedan kan man bara prata på... 

Kafferasten ägnade vi åt att surra och sedan hann vi med en kort, kort stund innan vi var tvungna att rusa åt var sitt håll...

Nu tänker jag.... det ska inte få ta så lång tid innan vi ses igen.

Åka tåg

...eller inte.

Här sitter Libby och kan inte annat. Tåget står stilla sedan ett par timmar tillbaka. 

Nu har det hunnit bli kväll utanför tågfönstret. 

Jag läser i bokcirkelns bok och kommer ifatt fint, jag som låg efter så med läsningen. 

Vaken

Efter gårdagens trevliga kvällsmat på stan med Agnes, som jag lärde känna när hon vikarierade för mig när jag fick mitt andra barn (vi har så lätt för att komma ihåg hur länge vi känt varandra...! ) så cyklade jag rätt hem till sängen!
Plötsligt var jag kollapstrött så det var bara att marschera direkt i säng - min sovkampanj måste fortsätta länge till.
När jag vaknar ser jag ut som jag sovit i en grotta och inte sett dagsljus de senaste 200 åren.
Jag ser helt slut ut.
Nu har jag krypit ut ur grottan och ska till och med åka tåg till huvudstaden för en konferensdag!

dagens som jag fann i grottans mynning; tröja från Lindex, kjol Frk och leoskor Din Sko.

Det slår aldrig fel

Så fort jag får ett skolmejl om att det går löss i vårt arbetslag/klass/skola...
så börjar det klia.
Cyberlöss?

Fy fasen - jag får, förutom klåda, värsta paniken av sånt där.
Har ni testat löss någon gång?
Jag vet att det är ofarligt men hur kul på en skala var det att luskamma fyra (4) långhåriga skönheter i 14 dagar på den tiden då mina skönheter fortfarande var dagisbrudar?
Om jag säger så här;
jag höll mig för skratt.

Bara tisdag är inte så bara

Tisdagar.
Kan vara tuffa (i-landsproblem).
Eller så är de bara som andra dagar.
Troligtvis är de det, som andra dagar.
Men jag ser ändå till att försäkra mig om att tisdagen kan få innehålla en trevlig kväll, det vankas kvällsmat på stan. Eller som det kan uttryckas lite mer flashigt AW och på svenska EJ; Efter Jobb.

dagens plisserade från Lindex med Monkibyxorna till och favoriter från La Stampa på fötterna.

Måndag betyder häst

Kan man säga att jag hänger i stallet?

Njaaa.

Måste man inte vara mer häst-tjej då?!

Nåja, jag är här i alla fall  - i stallet.

Hej, hej hästen där!

Det är måndagmorgon

Fotografera en riktigt ljus blus, det gör inte den glada amatören utan ett visst mått av misslyckande. Hur som helst överlever bloggen det denna måndag när jag trodde att jag hade ställt klockan alldeles galet; det var ju mörkt som i en säck när jag skulle kliva upp. Visst det ljusnade snart men ÄNDÅ!
dagens svårfotograferade blus från Wera, leofläckar HM. Gamla schletna stövletter Din Sko.

Reflexvästen åkte på

Idag körde vi fin familjeträff med tillhörande utflykt.
Höstvarm dag med godmaten, kaffe, kaka och sedan kändes det som att man fyllt kvoten för födointag.
Och när familjeträffen var avslutad och diskbänken avtorkad så bytte jag blixtsnabbt från prickig kofta till reflexväst och drog på löparskorna.
Den där lite kliande känslan av att vilja springa av sig fanns där trots gårdagens långtur, lika bra och köra på då.
Drog en milrunda och sedan var det plötsligt sen söndagkväll.
Det var attan vad fort en helg kan gå.

En söndagens

Jag har för ögonblicket övergivit min annars så givna helg-uniform; mina leoshorts och en grå tröja. En uniform jag har svårt att släppa, jag trivs finemang i den men idag bjuder jag till.
Det är ju ändå familymeeting, prickig kofta Lindex, svarta brallor Monki.

Lördagen 2

Och så lördagen så här långt:
jag och Mannen sprang bortåt 25 km i ett septemberväder som bara levererade! Underbart!
Från 18 km började vi tjata om mat vi ville laga.
Japp, vi hade för lite i magen innan vi stack ut. Djii det var så skönt att komma hem!
Fasen, sedan är man inte så sugen på att göra något mer den dagen - men det var bara att sätta igång med käk.

Nu blir det förresten ingen mer långtur innan det är dags för marathon om två veckor.
Jag tänker köra lite intervaller i veckan som kommer - innan det är dags för vila.

Sedan då?
Vi fixade med det som måste fixas med inför morgondagen då det är lite släktträff hos oss.
Mannen fick lite närapå en släng av stök-i-köket-inför-julafton-vibbar när vi donade där båda två med matlagning och ännu en chokladkaka (jag avskyr om det känns som att det inte räcker).
Vi körde Daft Punk på högsta volym så fönsterglaset skallrade.
Nu orkar vi inget mer idag.

Lördagen

Lördagen så här långt; bakat en chokladkaka för söndagens familje-get-together.
En kaka maxad med mörk choklad, kakao och lite starkt kaffe i.
Och nu ....
borde; dammsuga
tänker göra istället;
springa 25-26 km.

Nämen

Hej fredag! 

Drar tidigt från jobbet och fikar på stan med största tösen. 

Det är något magiskt

...över min cykelväg till jobbet idag.

Cykelvägen

Det är höst i min park.

Definitivt.

Och det är så vackert.

Fredagens

Gräver igen i garderoben, inte behöver jag införskaffa en pennkjol när jag har denna gamla trotjänare från sent 80-tal.
Kjol Inwear, leoblus Vila.

Sovkampanjen

Jaha.
Jag väntar fortfarande på någon slags effekt av mitt nya liv där sömn är en stor del.
Hitintills tycker jag inte att jag blivit direkt piggare fast jag är jordens största tråkmåns och går och lägger mig efter kvällsmat och diskbänksrallyt. Orkar inte ens hålla i pocketboken och se på film finns inte på kartan.
Men pigg? Nä, inte direkt.
Nu är det i alla fall fredag (halleluja) så jag satsar på en längre sovmorgon imorgon, om det går.
Annars kan man alltid gå tillbaka till sin gamla livsstil och vara uppe på kvällarna - tröttmössa har jag ju i vilket fall som helst.

Lakrits

Lakritsjackan är nu i en påse nära mig.
Fick beslutshjälp av kollega på lunchen.
Sånt är bra.

Nu blev jag sugen på lakrits i annan form än dunjacka.
Det finns inte i en påse nära mig.
Sånt är inte bra.

When you work at bibliotek

Gode Gud.
Jag har just skrattat så att det stänkte om det.
Det är så spot on - vardagen på bibliotek.

Ordinary torsdag

Fiskade fram prickar från Lindex och en manchesterkjol från frk som inte fått lufta sig på ett bra tag.
Blev nästan sugen på svarta strumpor när jag såg den.
Jag sa nästan.

Klackar från Vagabond.

I provhytten - lakritssvart

Hm.

Har haft funderingar på en sån här svart täckjacka ett tag.

Lakritssvart vill jag ha den. Och så vill jag inte känna mig "bullig" i den. 

Lakritssvart - check! Återstår att känna in det där med bulligheten då...

Rätt frän är den här, den värmer väl bra hoppas jag?!

Onsdagens

Röda prickar på vinrött - det är dagens blus från HM, linne Topshop, jeans Ésprit, klackar La Stampa.
Nu - dags för bibblan.

Intervaller i dimman

Perfekt.

Musiken, underlaget, inga insekter (att svälja), stillheten, löpslingan. Farten.

Till och med dimman var perfekt.

Ibland har man tur.

Sovmorgon

Sovmorgon - bra grej.
Några av kidsen har studiedag vilket öppnade upp för ännu en lucka; mor fick lite sovmorgon... typ 30 minuter för sedan var hon ändå vaken och hungrig på gröt.
Nu laddar jag för ett intervallpass... medan jag laddar surfar jag på resmål.
Resesuget ligger där och drar och jag vet inte vart vi ska styra vår kosa... än!

Kan själv

Idag har Lilla, vår allra yngsta tös tagit ett kliv.
Ett eget sådant. Och ett stort.
Hon har fått ta sig hem själv från fritidsaktivitet, åka spånkan hem.
Jo jo.
Hon är vår allra minsta som utrustats med hela tre storasystrar som i olika situationer fått ta hand om, se till och passat sin lillasyster ibland ofta, ibland mer sällan.
Hon är vår allra minsta som redan som liten bäbis fått åka med på allt möjligt och som inte är direkt känd i vår familj för att ha koll på läget, hon glider liksom med på ett soft vis och det har passat henne rätt bra om sanningen ska fram.
Men så blev det dags att Ta Ansvar.
Själv.
Alla i familjen var plötsligt busy, busy och då får man reda sig själv.
Det gick finemang att hålla reda på sig själv, kort, väska, telefon och att kliva av hemmavid.
Och som man växer med uppgiften.
Jag citerar Lilla;
- Andra gånger har jag varit en liten svans. Nu är jag min egen katt.

Och mammakatten spinner förtjust.

Lucka

Det blir så märkligt när det uppstår tidsluckor.
När jag plötsligt inte behöver skynda utan istället sakta ned.
Från jobb och så direkt till något annat, som ikväll då något annat är föräldrarmöte.
Men det är bra. Mycket bra.
Jag hann både få ett litet mellis, tänka lite och blogga om det.

Tisdag - ready for action

Så vidare värst spirituell kände jag mig inte fram emot måndagkvällen igår. Inte särdeles pigg heller.
Efter stall (vi fick Bella-hästen), matlagning, läxläsning och iordningsställande av hem var det rätt okej att sömn ska vara min nya hobby.
Lite småtråkigt bara eftersom allt som läsning av bok alt. bloggar, film el tv-serie då går fetbort.
Jaha.
Och tränar gör vi inte heller.
Här finns det anledning att oroa sig. Shape up! Jag ska boka in ett intervallpass med mig själv a.s.a.p.
Men inte ikväll.
Då är det föräldrarmöte.

dagens blus från HM, jeans Monki, clogs Torpatoffeln.

Impulskontroll och annat

Dji.
Vilken fin helg som passerat. Jag vaknade förstås redan vid tre-hugget i natt och malde lite jobbtankar och i vanlig ordning ser man inte ut som att man bara har softat och haft det allmänt behagligt i helgen som passerat. Nej. Man ser ut som man härjat på stan natten lång.
Synd tycker jag.
Härjat bland butikerna då? Självfallet tog vi tag i shoppingen efter avslutad frukost. Vi hade en agenda som vi följde och mitt i den agendan övade jag mig på att styra mina impulser.
Det ingår i mitt nya liv.
Inga tokiga impulsköp här nu.
Jag lyckade stå emot flera tröjor, kjolar och nagellack. Kom istället hem med ett par boots i goodiebagen. Ett förmodat bra köp eftersom ett par favoriter med säkert över 20 år på sulan är så gott som färdiga för skohimlen.
Jag ska bara prova lite hemma också, fundera lite över mitt val.
Gick förresten och la mig tidigt igår och det ska också ingå i mitt nya liv.
Jag måste. lära. mig. Jajamän.
Och så endast nyttigheter från och med nu. Jäpp.
Så att jag blir studsande pigg inför Berlin.
(det är någon här som är missnöjd med sin Tjejmilentid, tror jag bestämt)

Visst ja, en lampskärm införskaffades också.
Det kan uppfattas som ett impulsköp men det var noga övervägt och malt av mitt undermedvetna under en längre tid.

MånDagens

Alldeles för kort klänning HM och stickiga skor från Nelly shoes.
Några dagar till med bara ben, några dagar till - sedan kommer nog regnet.

Hej då Sthlm

Nu måste vi åka hem. Tack för denna gång!