Ny lakrits

Jag behöver en ny lakritssvart jacka.
Den andra is no more.
Även om det är dagens i-landsproblem så är det ändå trååååkigt.
Jag gillade den verkligen. Mycket.
Förutom att den lilla detaljen att den släppte dunet i parti och minut. Små, små dunfjädrar i ett moln runt omkring mig när jag minst anade det. Det är himla opraktiskt med en dunjacka utan dun, det kan jag försäkra er om. När ärmen längst ner var så gott som tom så fattade jag.
Jag måste göra slut med lakritsjackan och lämna tillbaka den.
Jag slog några försiktiga lovar runt disken inne på Åhléns först, jag är lite dålig på det här med att reklamera prylar och kläder. Dumt, eller hur. Har man köpt en vara som är mer eller mindre undermålig så ska man ju säga till.
Märkligt nog hade jag kvittot kvar från mitt köp, det brukar jag aldrig ha. Sparar kvitton till kläder - det är sällan jag gör det.
Inga som helst problem kan man väl sammanfatta min reklamation. Tjejen i kassan på Åhléns beklagade att lakritsjackan inte hållit måttet och det var pengarna tillbaka direkt utan tvekan. Förutom ett jättefint bemötande hann hon också visa på fina alternativ eftersom hon riktigt såg hur jag led av att skiljas från min vän i lakrtitssvart.
Så nu måste jag hitta en ny.

Vila - ladda

Jag tar numera klockans (läs ajfånens) väckning som en personlig förolämpning.
Lägg av. Jag vill sova.
Och då har ändå signalen blivit så mycket skojigare sedan jag uppdaterade telefonen (wow, kändes som jag fick en ny ajfån. Skitfrän ju och så slipper man Marimba-plonket).

Nej, jag känner mig mest som en trist müslipåse. Ni vet när allt det bästa är slut och bara det där trista böset längst ner på botten av påsen är kvar.
Det är det jag har kvar i bollen just nu, böset. Allt det bästa har liksom gått åt, tagit slut.
Det är känns ju inget vidare när man känner att det bara blir det där böset kvar, när man vill räcka till för alla runt omkring, hemma och på jobbet.
Så vänta lite, det är nog bäst att jag fyller på.
Fyller på med lite nytt av allt det som ligger högt upp i müslipåsen, det där extra goda.

Onsdagens

Får bli lite blommor idag, klänning och kofta från Indiska. Alltjämt Vagabond på fötterna.

Tisdag 2

Varför Libby inte bloggar/läser/löptränar - eller vad fasen som helst annat?
Hon väljer istället föräldrarmöte, läxkoll samt lite hemmakvällsrejs istället.
Hon är trött på't.

Tisdag

Ja, de där måndagarna är inte att leka med.
När det är aktivitet och läxläsningen kommer igång rätt sent då hinner man inte så mycket mer.
Och det är vackert så, jag lotsar gärna kidsen på deras fritidsprylar och hjälper till med läxor.
Det är inget gnäll (just nu) men lite trött kan man ju få tillstå att man blir.
Sedan har jag ju rätt stora kids nu, de reder ut rätt mycket själva... men då kommer det annat som har med stora kids att göra istället.
Tisdagar kan ju kännas lite tröga... bäst man ser till att kaffenivån hålls jämn och fin.

Tisdagsvart polo Sisters, rutor från Riley, uggla från Free Fashion.

I måndagsmörkret

Trots att jag vakande strax innan tre med en huvudvärk som hette duga känns det riktigt ok just nu.
Jag studsade (nåja) upp och tog en värktablett direkt, hade inga planer på att ligga där och vänta ut värken, nä nä. I med en tablett och så sova. Kanske min sovkampanj hjälpt lite för det känns som sagt helt ok.
Nu; kaffe och så det makalöst kolsvarta utanför fönstret (nyputsat).
Jag bara sitter här och funderar, sippar på kaffet, att titta ut är ju inte så stor idé.

Måndagens

Rutor från Bondelid idag och blanka brallor från Lindex.

Det var då märkvärdigt vad man blir suddig i blogger... spelar ingen roll att man försöker strama upp bilden i skärpan... det är måndag helt enkelt.

SnällBeth

Eftersom jag fick springa i höstsolen idag blev jag så snäll, så snäll.
Det resulterade i att jag lagade två olika soppor, bakade eget fröknäcke och fixade en äppelpaj. Nu måste jag gå och lägga mig för annars blir de alldeles för bortskämda här.

Tebaks

Det var väl då för väl att jag fick springa en runda idag.
14 dagar sedan Berlin. Lite längt i bröstet där fortfarande, ja.
Och ska man nu prompt ha en okry period så är det väl lika gott att den kommer efter ett roligt och bra lopp.
Tack du store Löpargud för det.
Men nu så!
På't igen. Halleluja.
11 km kan göra underverk med mitt humör.
Tog finaste tröjan ur samlingen idag för att
peppa mig lite.

Snapshot from da livingroom so to speak

Ja, jag går fortfarande runt och suckar nöjt över mina nyputsade fönster.
Vilket ljus en oktobersol kan bjuda på!
Där ser man, det är bra att ha långt mellan fönsterputsningsvarven, det gör att man njuter så mycket mer när det är klart.
Till och med mina barn noterar förändringen. Vi tycker att hemmet känns.... ehum lite klarare på något vis.
Och minsann där finns några krukväxter som lever och har hälsan.

Bara roligt denna söndag

Gårdagen som började så bra blev sedan fullproppade med hushållsnära tjänster.
Fasen.
Och när Mannen kom hem från en heldag med fågeljakt och sedan direkt drog ut på en löprunda så rann sinnet till kan man väl säga.
- Om du inte storhandlar i morgon så blir jag.... förbannad, väste Libby.
Och det vill man ju inte, att Libby ska bli förbannad. Så det där kommer ordna sig.
Ska tänka ut något mer som pay back också.
Men idag är en annan dag.
Idag ska jag bara göra sådant jag tycker om och tycker är roligt.
Jag började med frukost och söndagens DN. Nu tänker jag baka lite.

Snapshot from da kitchen

Sannerligen.
En putsning av fönster och man känner sig som en ny människa.
Eller nåt.
Ser lite snett och vint ut men det är det i det här huset men nu kan vi se ut igen. Och fönstret blir som ett smycke som min farmor skulle ha sagt.
Nästan så att jag inte vill hänga upp mina gardiner igen, fast jo. De åker upp igen.
Men först bara går jag runt här och njuter.
Och körsbärsträdet där ute, det levererar i den långsamt sjunkande oktobersolens ljus.
Nu ska jag strax tjurrusa runt och efterfönsterputsstäda medan Mannen fixar pizza och sedan blir det nog ett glas rött.
Jag har varit väldigt trött den här veckan så på min att-göra-lista står det;
sovmorgon.

Side dishes

Tycker det är viktigt att få med alla delar från kostcirkeln. Typ.
Kompletterar dagens lunch något.

Det här med information - det är svårt

Friluftsdag.
Lilla ska ha orientering och samling sker vid minigolfbanan.
Hittar Lilla dit? Njaaaaaeeenä.
Okej, mamsen cyklar med.
Visst ska ni ses där? Det står minigolfbanan på infopappret men inget annat är sagt va?
Njaaaaeenä.
Åkej.
Cyklar dit.
Inte en människa där. Eller jo, en kille med två hundar.
Åkej. Vi väntar lite.
Vi väntar lite till.
Hm.
Inget annat är sagt va?
Njaaaeenä eller förresten jag vet inte.
Mamsen ringer kompisens mamma.
Ja, jo de skulle ses i klassrummet först.
Åkej.
Hade ni fått info av fröken att ni skulle ses i klassrummet? Lilla?
Cykla tillbaka, Mamsen cyklar med. Hittar du till skolan härifrån nu?
Ja.
Puh.
Mamsen kommer sent till jobbet men det var väldigt fint där bland träden vid minigolfbanan.
Notera att det är orientering Lilla ska syssla med under ett par timmar.
Sweet Djisus.
Hoppas det går bra.

Nu ska vi snart kunna se ut igen

Om ni tror att jag satt på min bak och filosoferade igår tror ni fel.
Jag multitaskade djärvt och körde både multiplikationstabellen med yngsta samt rusade runt för att ta ner gardiner och rensa alla fönster.
Hojta; 3x7 - vad är det? Och sedan ner med gardinerna. Visst är jag en exemplarisk pedagog?

Idag kommer nämligen räddarna; det vill säga fönsterputsare och gör alla fönster skinande fina.
Ja, jag beställer proffs som kommer och gör den delen. Vi har bott 15 år i huset och en enda gång har jag putsat alla fönster. Jag säger bara, aldrig mer.
Det är fanken fönster överallt och det ska borras upp för att komma åt alla sidor och det ska... nej.
Jag förlorar förståndet om jag börjar älta det.
När jag tog in proffs första gången och såg hur fort det gick och  hur jädra bra det blev så var jag för evigt förlorad. Det är värt varenda krona.

Nu brukar jag istället oja mig över att jag måste röja bort allt i fönstren. Voj voj då, som om jag skulle ha så mycket där att röja, jag som bara tar kål på alla krukväxter och därför har minimalt av den varan. Lite lampor och snäckor typ....
Gardinerna är redan tvättade och i eftermiddag är det jag som rusar runt och slänger upp allting igen.

Hur gör du? Lejer du bort något typiskt hushållsarbete?

Fredagens

Dji, va gött att det är fredag.
Fredagens kavaj från HM så klart, spräckliga ränder från Sisters och så byxor från Monki.

Ett försvarstal

Superbroccoli, det kan jag sannerligen behöva.

Idag har jag varit medarbetaren du inte vill ha. 

Jag har varit på jobbet och inte varit direkt superkry - vad tycker vi om sådana medarbetare? Jag - kvinnan som gett bacillskräcken ett ansikte går och omkring och är okry på jobbet.

Ja, jag får sitta med dum (eller snarare sjuk)-struten på mig.

Heaven forgive. Jag har så in i helskotta mycket att göra just nu att jag helt enkelt inte vågade stanna hemma. Det hade gett sådana vidriga effekter på nästa vecka att jag helst inte vill tänka på det.

Imorgon ska jag sitta i karantän (ja, jag tänker gå dit igen) på kammaren och sedan gå hem vid lunch.

Superbroccoli - jag befaller dig.

Ge mig kraft och styrka, jag vill springa.

Torsdagens

Intensiv.
Så kan man beskriva denna vecka som rullar på. Igår toppade jag det hela med att få ett krånglande Wordprogram som hela tiden stängde och kastade ut mig så fort jag försökte mig på att vara flitig.
Fasen, då håller man sig för skratt alltså. I synnerhet när man sitter och jobbar och har ett dokument med mycket text i..... Datahjälp (den ack så utmärkta) tillkallades och nu hoppas jag att det ska rulla som vanligt. Jag är inte in the mood för krångel om jag får uttrycka mig milt.
Kan ha att göra med att jag känner mig rätt trött.
Men torsdagen ska också fixas, jajamän!

Dagens då? En lovely liten kofta från & Other Stories, kjolen är en gammal en, från Lindex kanske?

Så lite jag begär

Onsdagkväll, efter kvällsjobbet.
Det är så lite jag begär då.
En kopp te, ett kokt ägg och en macka typ.
Och ett avtorkat köksbord när jag kommer hem.
Inte mer än så.

Och när jag ändå är igång och önskar (som om det vore att jag ber någon ta ned månen åt mig)
Kan någon förbarma sig över den överdöda växten i badrummet och helt sonika kasta ut den?

Jag gissar att någon är lika med Libby.

Far far away från min lunchlåda

How convenient, jag glömmer min lunchlåda, stora tycker vi ska äta lunch efter utvecklingssamtal.

Min nya ambition att inte slarva med lunchlådan utan vara snål och ta med kommer helt på skam. 

Gött.