fredag 7 november 2014

Oklart varför

Åker tåg (möte i grannstaden - igen). 
Jag ska vara ärlig, idag är jag lite trött faktiskt. Försöker därför peppa med musik och då kommer Bowies We could be heroes i lurarna. Och jag får lust att grina. Herregu, vet inte varför men den är ju så jäv.... jag menar otroligt bra och jag får väl någon slags melankolichock i kroppen. 
Musik gör ju så, försätter en i olika stämningar. Och så landskapet utanför tågfönstret, öschötaslätta i november liksom. Vad annat kan man känna?
Väldigt opraktiskt att känna sig gråtfärdig innan man ska på jobbmöte. 
Nog bäst man hoppar till en annan låt...

3 kommentarer:

Camillas dagar sa...

Åh, hoppas dagen blev bra ändå! Det kanske är lite övergående höstdepp bara. Det blir bra bara snön kommer. ;)
Kram och trevlig helg! Hoppas att du får vara ledig.

Omentjej sa...

Åh, den är bra! Jag börjar ofelbart gråta varje gång jag hör Brothers in arms med Dire Straits.
Säger som Camilla, hoppas dagen blev bra ändå! Kram!

Librarybeth sa...

Camilla: det blev den! Jag behövde byta spår men kunde ändå njuta av den låten och känslan på ngt vis.
Nu ska det bli väldigt skönt med helg.

Omentjej: ja, så otroligt bra.
Alla har väl en el flera låtar som berör en lite extra! Kram