Ibland täääänjer man på gränserna. Det är olika för olika människor hur man önskar göra det. Jag t ex valde att springa en sväng i supervarmt väder - i sällskap med min man. Lite galet och jag hade inte ambitionen att hålla hans tempo, big nono. Jag släppte snart iväg honom och joggade på i eget tempo men löprundan blev längre än jag normalt brukar springa, visserligen bara 2 km längre men iih det kändes. Det var inte en uppvisning i snyggt löpsteg idag, nej det var ren j-a envishet som gjorde att jag orkade hela vägen hem.
Väl hemma drog jag nog i mig 1 liter saft, glugg glugg glugg.
1 kommentar:
Oh, det där lät verkligen hur jobbigt som helst. Duktigt av dig! Själv sitter jag i solstolen och funderar på om jag ska orka rensa ogräs i vår vildvuxna slänt...
Hoppas du får en härlig endorfinkick!
Skicka en kommentar