fredag 25 september 2015

Det gick en hel vecka och nu är det hej Fredag!

En ovanlig syn numera, Libby blogging. Det här är när vi var i Köpenhamn i våras.
Well.
Hello.
Det var värst vad Librarybeth håller låg profil.
Ursäkta, det är inte utan att jag undrar om det är några timmar av dygnet som jag har förlagt någonstans. Jag hinner ju inte kludda här!
Och så tycker jag att det vore synd att kasta in handduken alldeles.... men sant är att jag inte lika flitig som förr och inte i närheten av lika underhållande höhö.
Lite olika orsaker till det men nu ältar vi inte det istället kan vi grotta i att det är fredag, det är nylackat och löparbrallorna framlagda, matsäck så gott som färdig och jag velar om jag ska springa i linne eller tischan från Amsterdam.
Japp, det är lopp på gång och jag tummar på tischan från Amsterdam.
Ack, det var ett skitlopp i Amsterdam (oktober förra året) men stan var ju kalas, sällskapet likaså och den finishertröjan* en av mina absoluta favoriter. Perfekt storlek och tunn och fin.
Nej, du kan ju inte ta den, sa Mannen. Den ska ju jag ha (han menar sin egen alltså).
Men hallå, vi kommer ju inte precis springa bredvid varandra (han startar ju i en grupp före mig).
Nä, men vi hänger ju ihop innan loppet!

Hm, jo ja. Det är ju sant förstås men det kan inte hjälpas, Amsterdamtröjan får det lov att bli om jag inte väljer linne.
Haha, for your information - jag har också packat ned min Berlintröja - precis som Mannen, att ha efter loppet. Den är så tät och varm, det är därför den åkte med inte för att härmas men jag antar att vi har kommit upp i sådan ålder att vi snart kommer ha likadana träningsoveraller när vi är ute och promenerar....

Oh well.... och så tänker jag för första gången på ett lopp ha mitt vätskebälte. Jag ska testa det, då kan jag fördela vätskeintaget på mitt vis och antagligen lite jämnare och så tappar jag inte en massa tid vid stationerna. Jag har kommit så pass långt nu i vätskebältebärandet att jag inte låter mig irriteras av bältet.
Vi testar så får vi se.
Och som sagt, vi får se hur det går. Jag vet ju att backar (banan är kuperad) är lite av min akilleshäl men ni vet;
det är som alltid Libby vs Libby.
May the best chick win.

*alltså tröjan man får när man går i mål

3 kommentarer:

Tantaugusta sa...

Lycka till! Maken kände inte riktigt att han studsade upp ur sängen i morse med fullt av spring i benen ;). Men det kommer väl, är ju några timmar till start. Jag tycker ni är galna men oerhört imponerande!

Camillas dagar sa...

Grattis till snyggt genomfört lopp! :)
Nä, inte kasta in handduken. Skulle sakna din blogg massor.
Kram!

Librarybeth sa...

Tant Augusta: tack! det var roligt i år, visst är det jobbigt men det är rooooligt när det är lite jobbigt!

Camilla: Thääänx!
jag matar på med lite inlägg men det är som att dygnen fått färre timmar!