Igår blev det stallet som ett första besök i verkligheten. Man kanske så här i efterhand kan tycka att det hade varit smartare att ta en tur till ICA.
Alltså seriöst.
Jag vet inte hur många gånger jag ska bevisa för mig själv att jag är så himla FEL när jag är i stallet. Igår skulle vi hänga på alla prylarna på Bella.
Bella är en snäll och söt fjording men jag vill fortfarande inte vara inne i lådan med en häst av den storleken och sedan "killa" hästen i mungipan för att få in den där pinnen de ska ha i munnen när man styr dem. Jag förväntas också samtidigt ha ett stadigt tag i hästens lugg för att hindra den från att fjanta sig och t ex vilja gå ut ur lådan. Bella gillar inte just momentet när man ska spänna fast sadeln runt magen och nafsade/bet min Lilla i benet. Tack för den.
Ingen anledning till oro, Bella är ingen dummis men ja. Det gör ju inte det lättare för AmatörBeth där hon står och kämpar i lådan och verkligen försöker få till det.
Ja, jag fick naturligtvis be om hjälp.
Jag ska säga som det är. Jag gillar't inte. Jag är obekväm, jag är skraj, jag är klumpig.
Och Lilla som egentligen bara gillar själva riddelen av hästerit är inte heller bekväm med hästarna när de ska ställas i ordning. Hon gillar att rida, inte sköta om hästar, inte hänga på prylarna. Och förresten hur skulle hon ens kunna hänga på sadeln, hon är en vante hög bredvid Bella. Så känns det i alla fall.
Och efter gårdagens trixande och fixande hade jag ont i magen.
Stallet är sååå långt från min naturliga miljö. Förut har jag känt mig malplacerad, nu känner jag mig dessutom skraj.
Nu börjar Lilla prata om att lägga av eftersom hon inte heller tycker att riggandet av hästen blir roligare och vi får inget flyt (AmatörMorsan). Nästäldsta som också rider tycker däremot att pysslandet med hästar är finemang och bara går in i lådor och säger "heeeej" till hästen bara så där.
Synd att hon inte rider måndagar.
Typiskt oflyt och okul.
9 kommentarer:
Åh, jag lider med dig! Jag är skiträdd för hästar och stretar emot när mina barn vill börja rida. Jag kommer inte att palla att vara i ett stall och göra sådana saker som du beskriver. Hu!
Obegripligt att du ens ger dig på att försöka få in pinnen i munnen på kusen, jag skulle inte fixa det. Jag har ridit några gånger men vill gärna att hästen ska fungera som en bil, inte vara så oberäknelig. Jag är ytterst obekväm med spattiga hästar. Kan inte syrran hänga med lilla?
Först, Be om hjälp om det känns för jobbigt, kan inte andr adottern komma med nån gång? Hästen känner din osäkerhet och passar på att utnyttja det. Kom ihåg att hästar framförallt läser kroppspråk! Så gå in med fasta steg ("gå som en karl :)"), känn att du står stadigt på marken och låt INTE hästen putta dig eller liknande. Viker du undan, väjer etc så känner hästen att den har övertaget! Finns det ingen mindre häst din dotter kan rida på om ni känner att fjordingen är stor?
Och tyvärr, sadlandet, mockandet, borstandet är en del av hästeriet...samtidigt kan jag inte komma på en enda hobby som framförallt tjejer växer så mycket med som hästar;ansvaret, kommunikationen, lyckan över att kunna umgås med detta fina djur....håll ut!!
hälsar Britta som haft hästar i hela sitt liv
Förstår dig. Antingen älskar man dem eller är väldigt rädd. De är ju så stora så det är verkligen inte konstigt. Tycker dock det är konstigt att detta måste ingå när man ska rida. Kan man inte få be om hjälp. Det är ju verkligen långt ifrån alla som klarar detta. Ingen blir ju hjälpt om man blir rädd. Då tappar man ju intresset för att rida!
Förstår dig. Antingen älskar man dem eller är väldigt rädd. De är ju så stora så det är verkligen inte konstigt. Tycker dock det är konstigt att detta måste ingå när man ska rida. Kan man inte få be om hjälp. Det är ju verkligen långt ifrån alla som klarar detta. Ingen blir ju hjälpt om man blir rädd. Då tappar man ju intresset för att rida!
Jag har själv varit hästtjej men jag har full förståelse för alla som är skraja. Klura lite om det är värt det... Kram!
Frida: jag är överraskad över vad jag faktiskt gjort hittills! Det är verkligen inte min miljö.
Fliselin: tidigare terminer hade jag det lyxigt då stortjejen hängde med och fixade allt. Så himla bra. Nu funkar inte det, jag funderar på att muta henne så hon kommer med och fixar iaf ;D
Britta: först; tack för råd! :D Det roliga var att den här gången tänkte jag verkligen "nu måste jag verka säker på min sak inför hästen Bella"... men det verkar som att hon kände mig bättre ;D
Min äldre dotter rider inte samma tider längre, men som sagt, jag har god lust att locka/muta henne så hon kommer med. När man rider på ridskolan så turas eleverna om att välja häst, det gör att man inte får samma häst två ggr i rad. Bra på ett sätt, dåligt på ett annat. Man (jag) lär mig aldrig vad en häst gillar, en annan ogillar.
Som tur är räds jag inte att be om hjälp, jag skäms inte för det. Jag är helt öppen med att jag inte är en hästtjjej, men jag börjar mattas av liksom. Jag fixar det inte.
Jag tror det är en mkt lärorik och danande miljö. Stora tjejen min gillar allt det där med stalljobb. Men det verkar inte locka minstingen ;D hon är lite mer bekväm av sig också :D
Hallin: ja, lilla gillar bara just själva ridandet. Det har hon analyserat fram själv nu. När hon var på ridläger tyckte hon det var på tok för mkt jobb i stallet, haha. Hon skulle helst se att hästen var riggade och klar och hon bara skulle rida.
Omentjej: vi tänker klura nu, lilla är inte längre säker på att hon vill fortsätta rida men jag vill inte påverka henne i den riktningen. Vill hon fortsätta så får jag väl bita ihop ;D kram
Jag får följa med till stallet om du tar mina träffar med Anders Szalkai...
Nähä...måste jag träna själv till Maran? Tänkte inte på det.
Karin
Karin: ja, så skulle vi kunna göra, förutom det där att du måste ha din egna träffar m Anders S. Annars blir han sur ;D
Skicka en kommentar