Americanah

Hon är en författare jag gillar,
Chimamanda Ngozi Adichie.
Jag har läst och tyckt så mycket om hennes övriga romaner En halv gul sol och Lila hibiskus. Läs också hennes novellsamling; Det där som nästan kväver dig - också mycket bra.

Så man kan väl säga att jag såg fram emot att få läsa om Ifemelu och Obinze, två ungdomar som finner varandra och det är stark kärlek som uppstår. En kärlek som till en början inte tappas bort när omständigheterna gör att Ifemelu måste fara till Amerika och de skiljs åt. De försöker hålla kontakten och kärleken vid liv, planerna är att Obinze ska komma till USA han också, men det blir inte så, kontakten bryts.
Obinze hamnar i London och upplever livet som papperslös medan Ifemelu finner sig så sakta till rätta i sitt nya land. Hon jobbar, studerar, skaffar pojkvänner men blir också medveten om den dolda rasismen i det amerikanska samhället. Hennes upplevelser och iakttagelser gör att hon startar en blogg där hon bloggar om begrepp som ras, rasism, utanförskap och läsekretsen växer. Samtidigt finner sig Obinze till rätta igen, åter i Nigeria.
Adichie berättar lika mycket om Nigeria, från diktatur till demokrati genom Ifemelu och Obinze och också hur det är att vara svart kvinna i USA och då svart amerikan utan icke-amerikan.
Det är en väldigt bra och tänkvärd berättelse och har man läst Adichie förut känner man igen hennes "berättarröst".