At the dentist

Var hos tandläkaren i veckan.
Gillar inte det.
Jag hade tandsten.
Gillar inte det.
Hon skulle ta bort det.
Fi fasen. Men det gick.
Sedan skulle det användas något nytt för att riktigt bli av med tandsten.
FI FASEN.
Hon (tandläkaren) fasen blästrade tänderna på mig med något vitt sandaktigt pulver som gjorde mig fullkomligt snustorr i munnen, lämnade clownvitt damm i ansiktet trots att jag täcktes över (skriik) med munskydd över näsa och ögon samt toppade det med en huvudvärk och molande känsla i käkbenet för resten av dagen.
Thank you.
Sedan fick jag besked att visdomstand nummer 4 (alla andra är nu borta) också helst ska tas bort.
Mähähää (gråter inombords). Jag tycker sånt är
1. läskigt
2. smärtsamt för plånboken
3. ger mig åldernoja - tänderna liksom = ångest

Och att jag skulle få ett kostnadsförslag.
Ett förslag uppfattar jag som att det är just ett förslag. Kan jag då säga; nä, så där mycket vill jag inte betala, ge mig ett nytt förslag.
Vad jag fick var ett papper med kostnaden. Det kallar jag en prisuppgift, det är ju take it or leave it liksom - vad kan jag göra åt det där? Inte ett skit (morr, jag vill ha pengarna till annat men jag fattar ju att det är tandläkarens godhet som gör att visdomstanden ska ut.)
Ja, jag är grinig. Jag blir det av att vara hos tandläkaren.
Anledningen att jag morrar nu, flera dagar senare är att jag rev i handväskan nyss och hittade
kostnadsförslaget.