Ränderna går aldrig ur (ja, det är ett slitet men mycket användbart uttryck)

Smala eller breda ränder - ränderna ska vara på längden alltså? Okej, jag fattar! 

Från vänster till höger; övre raden Zara, Lindex och undre... Mango och HM.

Och den som jag blev väldigt förtjust i (Mango) var förstås slut i den grå nyansen.

En lördag i huvudvärkens tecken

Jag gillar inte när jag måste ändra min planering, i det här fallet min löpplanering.
Jag skulle springa idag hade jag tänkt, efter en veckas vila efter marathon förra lördagen. Jag hade rätt så framarbetade planer på att köra lite intervaller.
Nattens massiva huvudvärk och det trista allmäntillståndet (jag har toppar det med avskaft nagellack och skitigt hår) gör att det känns som en dålig idé - medan jag vilar dammsugar jag istället.

För att undvika att bloggen fullkomligt svämmas över av mitt gnäll och mina i-landsproblem ser jag nu till att hålla mig ifrån bloggosfären tills the gnällmood har lagt sig.
Det brukar ta ungefär en rejäl städrunda och några koppar kaffe.

13:44

Jag inser nu hur svårt det kommer bli att få upp farten på ett tillfredsställande sätt när halva fredagen redan har gått åt till möten (2st), lätt tågförsening (1st) samt regnvåta jeans.
Jag har dessutom inte ätit riktig lunch utan endast dragit i mig en dessertliknande yoghurt samtidigt som jag gått igenom mejlen.
Uselt utgångsläge med andra ord.
How ever I shall try to do my very best.
(låter bättre på ääänglish)

Men hej fredag!

Som fredagen är välkommen! Den blir ju det när arbetsveckorna nu är vardag.
Vad knasigt det är; först räknar man ned hur många veckor det är kvar till semestern. Så har man semester och det händer att man räknar hur många veckor man har kvar.
Sedan, ja då räknar man hur många veckor som gått sedan man hade semester.
!
Jag som inte ens gillar att räkna.

dagens tischa och halsband från & Other Stories, kavaj HM, byxor Monki, brogues Din Sko, armband Hallins verkstad.

Strumplös torsdag

Denna strumplösa dag (som är som en fest) avrundas med tårta och te ute på Lilla Provence. 

Efter att ha jobbat jobbet, lagat mat rätt så fort, varit på föräldrarmöte, fått lite näsblod när jag kom hem tyckte jag att en liten meditationsstund skulle få avrunda torsdagen. 

Tårtan är en bonus - någon måste ju offra sig och köra i sig resterna.

Varje dag utan strumpor är en fest!

Det är himla trevligt att det fortfarande är så varmt ute, tycker jag.
Ingen kofta, inga strumpor kanske bara min jeansjacka när jag hojjar iväg till jobbet.

dagens klänning från Jeane Blush, skor Calvin Klein.

Liebe Teilnehmerin eller Det kom ett mejl

Liebe Teilnehmerin, lieber Teilnehmer!

Wir freuen uns, Sie als Aktive/Aktiven beim 40. BWM BERLIN MARATHON begrüßen zu können.

Ihre Anmeldebestätigung mit Eintrittskarten zur Messe BERLIN VITAL Herbst finden Sie hier:

Halleluja, jag är så lycklig, jag är så lycklig!

Google translate - visst är det Berlin calling?

Ja, natürlich!!

Personalvård

Inom kategorin "ta vara på..." och "treat yourself right" hamnar lyxlunch på egen hand. 

Efter intensivt och bra möte (som blixtsnabbt genererade arbetsuppgifter) behövde jag något... trevligt.

- Vad sägs om en utelunch, Libby?

- Jamen vilken bra idé, Libby! 

Jag full av bra idéer - ibland.

Soligt och skönt är det också. Man tackar, man tackar!

Lite kaffe på maten kanske?!

Mitt i arbetsveckan

Jag tyckte att jag hade fått in cykeltekniken på den cykelovänliga kjolen så den får åka på idag också. Förvisso en något ekivok upphissning av kjol för att kunna trampa på men det är sånt man får ta. Annars skulle ju kjolen hänga i garderoben större delen av året och vänta på vintriga, kolsvarta mornar vid spårvagnshållplatsen.
Brr.
Nej hoppla, tillbaka till nuet.
Mot tågstationen, grannstaden och möte!

kjol Mini for many, tischa i vinrött från InWear, grått från HM, skor Nelly shoes.

Det kändes lite grann som det var juli och man hade typ 3 veckor kvar av semestern

Det drar sig allt närmare slutet av augusti.
Då blir det september och jag måste helt enkelt acceptera att det kommer att bli höst.
Kanske är det då man dammar av det gamla mantrat "det gäller att ta tillvara kvällarna".
Kanske det.

Vi tog den färdigpackade badväskan som stått stand-by i garderoben rätt länge och åkte till sjön.
Där var inte många filtar i gräset där precis.
Kvällen var varm och solen gav allt och det var överraskande varmt i vattnet!
Att få simma i en sensommarvarm liten sjö i slutet av augusti kändes som en värdig avrundning på sommaren 2013. Jag tror inte det blir någon mer badtur, säker kan jag ju inte vara men... troligtvis inte.
Medan ungarna trängdes på filten satt Mannen och jag precis vid sjö, vi satt där med våra kaffemuggar och spanade ut över sjön som blev helt stilla, vi satt där så länge att vi blev lite småfrusna.

Gårdagens

Låt oss summera gårdagens utmaningar;

• hinna med att sjunga vackert och få till en fin födelsedagsfrukostbricka till yngsta
• möta morgonkylan med ett leende
• inte frestas att ta hissen på jobbet utan gå i trapporna trots rätt stela lår
• klara av GIGANTISK D-ponny på stallet idag, utan min äldsta hästtjejs assistans

ett : gick bra tycker jag

två: likaså, mest en mental grej - augustiljuset blidkade mig

tre: åkte inte hiss en enda gång faktiskt

och 

fyra - över förväntan! Lilla tösen fick en C-ponny som heter Bella och Bella var toppen! Efter ridlektionen lyckades lilla tösen själv sadla av Bella inne i boxen (jag lär mig) med bara några få instruktioner av den så snälla ridfröken och jag, jaa jag kanske rent av klarar av detsamma en annan gång.

Och att få hem tårtan på cykel gick skapligt, tårtan klarade sig rätt bra med bara ett litet hack. 

Gråblå dagens

Jag blev visst helt gråblå idag.
Jag orkade inte tänka, jag måste spara allt tänkadet till jobbet för jag har fortfarande inte ändrat livsstil och går och lägger mig på tok för sent.
Ska bli en fin sensommardag idag så långärmat lär jag inte behöva, känns som jag vill hinna med en favorit från sommaren innan det är bokslut som gäller för Sommaren 2013.

Klänning Jackpot, tröja HM, skor & Other stories.

En till utmaning

Rosa tårta i kartong, handväska på styret och cykelovänlig kjol.
Dålig kombination.
Bra träning.

Måndagens utmaningar

• hinna med att sjunga vackert och få till en fin födelsedagsfrukostbricka till yngsta
• möta morgonkylan med ett leende
• inte frestas att ta hissen på jobbet utan gå i trapporna trots rätt stela lår
• klara av GIGANTISK D-ponny på stallet idag, utan min äldsta hästtjejs assistans

härligt med lite utmaningar, tycker ni inte?

MånDagens

Jag tänker på... att när höstmodet visas så är allt som oftast (ständigt?) bara ben. Har ni tänkt på det ?
Och jag brukar sucka och tänka; det är snyggt men hallå, på mina breddgrader går man inte med bara ben till höstkläderna.
Men så tänkte jag att jag kan väl ta boots jag med nu? Till bara ben. Inga mörka strumpor. Jag tar och gör en empirisk undersökning helt enkelt - om det känns underligt.
Eftersom det plötsligt är under 10 plus ute blir det ev långa byxor på cykelturen till jobbet. Det passar utmärkt eftersom dagens kjolval är allt annat är cykelvänlig i övrigt; bara ben ett tag till.

dagens ränder fr Lindex, kjol Mini for many, boots Vagabond.

Aptiten

Ja, det är få saker som får upp aptiten så bra som ett rejält marathon.
Det är som när jag väntade mina barn, då jag åt sådana portioner att manliga kollegor på jobbet blev imponerade när jag lassade in lunchen. Det var i det där läget när det ännu inte syntes att det var bebis på gång och jag inte hade riktigt lust att tuta ut det för alla utan gick runt och myste om det själv.
Nu gick jag igår och la mig hungrig till och med. Precis när jag hade borstat tänderna och ville krypa till kojs lät magen meddela att nu känns det lite hungrigt här.
Jag ignorerade det helt, lyckade mirakulöst somna (jo, man blir ju trött också).
Nu, denna morgon kunde inte mascaran komma på fort nog så jag fick springa till köket för att veva ihop den välsignade gröten.

In a galaxy, far far away

Nu har jag hållt mig i flera timmar från att lämna löparrapport, nu kan jag inte hålla mig längre.
Det är dags att jag tjatar hål i huvudet på ev. läsare om gårdagens utflykt.
Låt mig citera en för mig okänd löpare vars samtal jag överhörde när jag låg på britsen för lite välbehövlig massage efter loppet.
Okänd löpare och Mannen pratade om loppet.
- Marathon, det är nyckfull distans, man vet aldrig hur det ska gå eller kännas (och ändå var han en synnerligen erfaren löpare).
Själv drogs han med kramper som nu blivit ett hjärnspöke för honom. Han visste inte om det skulle smälla till och förstöra loppet helt.

Ja, marathon är nyckfullt.
Det hinner vara kul, långtråkigt, tjatigt, euforiskt och eländigt så pass att lilla underläppen darrar och man vill likt ett grinigt barn bli hämtad av sin mamma.
Typ så.
Tacksam var jag när jag kom i mål efter mina fyra timmar och sju minuter samt 42 sekunder.
Sista backarna till mål är sannerligen ingen barnlek. När 40 km är avklarade och det är ynka 2 km kvar till mål kvarstår faktum. Det är svagt uppför, sedan blir det mycket uppför. Två (vidriga) backar inne i ett villaområde som bryter ned mitt psyke.
Det sitter håglösa ungdomar i neongröna funktionärsvästar och fipplar med sina telefoner.
När det kommer en ensam tant löpandes (läs; stapplandes) på sina stumma gnom-ben tittar de upp och pekar åt vilket håll målet ligger. Förvisso hittar jag men det är något trösterikt i det där, hur de kollar upp och pekar lite frånvarande med armen.

På sträckan är det farbröder i hemvärnskläder eller den där neonvästen. De har inte hällt upp cocacolan i förväg. På något ställe erbjuder sig en snubbe att gå och hämta cola-flaskan varpå jag suckar och säger; nej, det är inte nödvändigt, jag vill springa tillbaka till mål.
När man springer marathon är man inte ute och promenerar.
Men rätt skönt soft inställning, inte sant?

Men innan de där backarna kom då? Hur var det?
Det var i vanlig ordning lite nervigt men så snart jag är på plats känns det liiite bättre och när knallskottet vid start har brunnit av och man är iväg känns det ok.
Det här är ett lopp som inte drar horder av folk, det pågår samtidigt en stafett och det är den som drar löpare. I år var det fem damer och tjugofem herrar som pinnande iväg.
Libby hamnade obönhörligen sist av damerna vid start men jag upprepade för mig själv mitt mantra, ni vet; det är Libby vs Libby och ingenting annat.

Det tog en 2-3 km innan jag hittade mitt planerade tempo, först var vi en liten klunga och det kändes knasigt, antingen vill jag springa själv eller också ska det vara mycket folk.
Att springa så där med 5-7 för mig okända löpare kändes helt avigt, nästan så att jag var beredd att stanna och låta alla springa iväg men nää, så gör man ju inte. Man biter ihop och kutar på, någonstans blev jag plötsligt solo och kunde gå in i bubblan helt och fullt.
Som om jag var i en helt annan galax.
Naturskönt förstås och det räcker för humöret fram till vändningen vid 21 km. Mannen kom skenandes och vi hejade på varandra.
- Du ser stark ut, hojtade Mannen.
Just då kanske jag gjorde det. Vid 30 km kände jag mig inte så himla strong längre, då är det 12 km kvar.
12 km.
Det är då marathon börjar kan man säga.
Benen började bli stumma och jag ville så gärna att jag skulle få komma in på den tiden jag hoppats på.
Jag måste sänka farten trots att jag har rätt bra flyt. Jag springer om några damer men tror att de deltar i stafetten. Springer om några herrar också för den delen.
Nu börjar jag förhandla med mig själv. Om tiden, om orken, om det här med marathon är så himla kul.
Egentligen.
Okej, du får sänka farten lite till men bara om du biter ihop. Inget jävla gå i backen sedan.
Okej då.
Nämen hoppsan vilken bra låt det kom nu, spring spring din lata kvinna.
Men lägg av då, jag kämpar ju.
Aaah, bättre kan du. Titta där vilket vackert hus!
Nää, buhu, jag vill hem.

Jag ploppar ut från grönskan och ska springa asfalt hem till mål och här vet jag nu att backarna väntar på mig därborta. De bidar sin tid. Här kommer en v ä l d i g t  trött kvinna.
Vi ska knäcka henne.
Men nä'ru. Här kommer en kvinna som fan inte ger sig.
Hon stapplar upp och hon ser hur folk pekar, här ska du in på arenan det vet du va?
Jajamänsan.
Och här kommer hon!
Jag hör speakern säga mitt namn! Jag försöker mig på en slags rusch (ehum, nåja) och där är hon i mål.
Hon lämnar marathongalaxen och är plötsligt bland de vanliga levande igen.
Fast det tar en stund innan jag fattar. Mannen står där och tar emot med öppna famnen (bara saltsvettsnubbiga löpare törs krama varandra så) och jag frågar;
- Är jag i mål?
- Ja, det är du.

Summering;
nej, jag klarade inte mitt önskade mål. Jag hade hoppats på 04:05 någonting. Nu blev det 04:07:42 och så är det bara.
Min lilla, lilla dröm om att närma mig och någon gång nå SUB 4 känns i dagsläget som i en helt annan galax. Jag gjorde mitt absolut yttersta igår, jag skulle inte ha orkat springa snabbare. Tyvärr.
Om jag ska nå SUB4 någon gång, hur mycket mer ska jag träna? Jag måste nu fundera på om det är värt det (jo, det är det säger en liten röst inom mig).
Men jag kom trea! Jojo.
Prispallen blev det.
Fick blommor och prispengar. Jag blev DM 3:a.
Tänka sig, kärringa hänger med.

bildbevis 1 - supersnabba ettan och väldigt snabba tvåan.
Och så jag. 

bildbevis 2

Jag tänker på det som en utflykt

Fint väder idag.
Riktigt fint lördagsväder.
Jag har laddat med en bra grötfrulle, ägg och kaffe.
Några nya låtar i spellistan som min dotter döpt till "snabb" - höhöhö, riktigt ironiskt tycker jag.
Jag har nerverna utanpå kroppen.
Jag tänker på det som att jag ska ut på utflykt. Lördagsutflykt och jag kommer inte få så himla mycket matsäck men desto mer av frisk luft och skönt landskap omkring mig.
Dags för ett marathonlopp och jag väljer självfallet mina leostrumpor till dagens outfit.
Ha en fin lördag!

Något för goodiebagen??? 4 snygga

Ups - det var inte dåligt vad mycket fint det finns för fåfänga på Zara, bara så där. Tralalallala, skulle gärna gå och svänga i en lite längre kjol i höst.

Det här blir inte lätt.

Vad ska hamna i Goodiebagen efter Tjejmilen?

Bara Gud vet.

En lång kjol - mm cykelvänlig som bara den.

Men åh! Så gul. Och fin!

Ränder. Japp. Man är fast.

Ååh. Alldeles. Alldeles.
Ljusblå.

Fredag i första riktiga jobbveckan

Det var värst vad den veckan stack iväg! Redan fredag?
(iih det betyder att det är lördag imorgon och då fladdrar det fjärilar i magen).

Dagens får bli tischa från Inwear, Kimonoliknande sak från Lindex, jeans Monki.

Leka semester

Men hur mycket kan man tillåta sig att slarva med sömnen?
Först hänga på bar efter jobbet och nu, våga vägra sova och hänga vid datorn.
Uppenbarligen leker jag semester alltjämt.

Tipsigt om fransigt

Sugen på fransar? Denna stickade finns till nedsatt pris just nu på webben hos HM.

Fransigt fräsigt.
hörde jag ett klick där?

In da garden

Fick en lugn hemmamorgon, trodde jag skulle få ligga i bassängen och köra några längder i tantfart men icke. Badet är stängt för säsongen, ack.
Istället hann jag städa köksfläkten, så kan det gå.

Fotar i trädgården, det bjuds på en fin augustidag med lite kriiiisp i luften - eller hur?
Hösten börjar nästa vecka, närmare bestämt på söndag tror jag.

Dagens; tröja med lite ponchostuk från COS, byxor HM, sedvanliga clogsen.

Före

Jag ska ju springa ett marathon i helgen så jag viiiilar mig i form men jag blir så himla konstig av det. Känns som jag har glömt hur man gör, hur man gör när man springer.
Nervös förstås (vem hade trott något annat) men också rastlös.
Prillig.
Jag bara måste göra något åt det.
Det är inget nytt fenomen så jag gör som jag brukar, tar en lugn och inte så lång runda (max 6 km annars tror jag att jag inte orkar på lördag och då blir jag prillig för det istället...) - det brukar hjälpa.
Och så ska jag pröva att hålla den kilometertid som jag fantiserar om att hålla på lördag.
Så får det bli.

Feelgood på högsta nivå

När man står där med sin lunchlåda och ska rusa tillbaka till arbetssysslorna, då ringer nästyngsta bara för att säga att hon älskar en och att man råkar vara Världens Bästa Mamma.
Bara så där, hon ville bara säga det, hejhej.
Då fylls man av en inre värme som bara sprider sig och sprider sig ut i hela kroppen och följs av en längtan efter gullungarna, allesammans.

Onsdagssvart

Uj, lite tröttmössa idag! Trevlig (och sen) kväll med bokcirkeln igår, det fanns mycket att prata om, både vad som hänt sedan sist och kvällens bok.
Nu ska jag göra matsäck. Dag 3 på terminen och det är redan dags för matsäck! Inte ligga på latsidan här inte.

dagens pärltröja från Monki, kjol HM.

Detaljbild idag också. Pärlhalsband känns inte nödvändigt idag...

Igår; stallet

Vi testar nytt stall.
Inte för att det inte var bra där vi, dvs två av mina döttrar - red förut utan för att det körde ihop sig med tider och vardagen.
Så nu är vi på ett nytt ställe och stallet ligger fint, folket där verkar vänligt men djiiiisus!
Hästarna! Och lådor som hästarna bor i!!!
Jag ska förklara mig; hästen som min lilla, lilla, lilla skulle hoppa upp på igår var en D-ponny. Och det är inte jag som besitter den sortens kunskap, det är den äldre av mina hästintresserade barn som vet att det heter så.
Jag tyckte den ponnyhästen var...ehum väldigt stor.
Det tyckte min lilla, lilla, lilla tös också men det hon gjorde sin ridlektion med bravur.
Och så det här med lådorna.
- Mamma, det heter box, rättar min stora och lilla hästtjej som inte tyckte det var något konstigt med hästlådor. På förra stallet står ponnyhästarna i spiltor... visst heter det så?!
En box är en stor stall-låda med skjutdörr i det här fallet. Hästen är inte fastknuten någonstans, det märkte vi när vi skulle få stänga om Kasper igår. Han försökte gå ut i stallgången.
Kasper är alltså hästen, eller D-ponnyn då. Jag kände att det där med att peta in hästar tillbaka till sina egna rum, det är inte riktigt min grej. I vanlig ordning var jag mycket tacksam att min stora hästtjej var med.
Lilla, lilla, lilla tösen och jag vet inte vad vi tycker om hela arrangemanget. Lilla tyckte dessutom att Kasper hade en dålig dag eftersom han försökte fuska och lata sig under lektionen men det finns ju andra skitstora ponnyhästar man kanske får testa nästa gång.
Jag vet bara att jag kommer vara lite knäsvag nästa måndag också.

Dagens

Blommar till tisdagen, Miss Li-klänningen får ju inte hänga och blomma för sig själv i garderoben. Nä, det vore för tråkigt.
Torpatoffeln på fötterna och så kör vi tisdag.

Måndagkväll innan man hinner blinka

Om vardagen fullkomligt slukade mig?
Kan man lugnt säga.
Och nu ska jag försöka hålla mig vaken och det är för din skull, Peggy.

...eller Elisabeth Moss som hon ju egentligen heter - det är tv-serien Top of the lake jag tänkte se.

Dagens

Dagens klänning från COS, liksom armbandet. Halsband från & Other stories, svarta brogues Din Sko.
Och som alltid när man fotar svart blir det bara... typ svart. Så jag dristar mig till en detaljbild, klänningen har lite skojsiga detaljer och dess lösa, lite raka form och skärning får mig att associera till 1920-tal.

Vakna tidigt

Men åh. Suck.
Varför blir det så där? Att jag vaknar aptidigt, vid tre-hugget? Så måste jag ligga där och först tänka ut allt och sedan läsa hela internet på mobilen för att inte få alldeles spader.
Och sedan när man väl somnar om, ja då ringer ju förstås klockan som på beställning och så börjar man snooza och då vet man ju hur mosig man kommer känna sig senare.
Då, när man väl stirrar på sig själv i badrumsspegeln.
Hungrig blir jag också så där dags, av att tänka.
Nu, en gröttallrik senare så är jag väl någorlunda människa.
Hej måndag!

Och där kom en dagens också

Leoshorten (vem hade trott något annat?) från Lindex och tischa Cheap Monday, väska Björn Borg och så en grå gammal skön sak från HM runt halsen. Keensandalerna minsann.

Idag - en söndag i bilder

Vi gjorde en walkabout på hemmaplan, sista dagen på sommarlovet kändes det som det enda rätta.
Det blev en lång promenad och vi försatt självfallet inte tillfället att fika också. 

Det kom några regnstänk då men vi satt under ett träd och kunde lugnt smutta vidare på kaffet... 

Nu är sommarlovet obönhörligen slut, likaså min semester.

Känns okej.

Vägen är målet. 

Kollar in hällristningarna, vi har sett dem förut men man måste ju checka av dem lite då och då.

Noterar; mycket rönnbär, betyder det att vintern blir så där festligt svinkall igen? 

Ett stopp vid brostugan med tillhörande örtagård.

Och så får jag för mig (igen) att det är örter jag borde ha i min egen trädgård, yes yes....

And a river runs through it.

Man kan njuta av Strömmen på nära håll.
Utan att bli våt.

Fotografen fångar morsan på bild. 

Coffee time. Några i sällskapet tyckte vi hade gått väldigt långt.

But it was worth it. I en rejäl pöl av vaniljsås - I give you; äppelknyte. Sockerbonanza!

Sommaren klänger sig kvar. Hösten börjar om ca 2 veckor.

Och som så många gånger förr; jag fick låna bilderna av hovfotografen Nora.

Igår - orkar ni?

Nervositeten.
Min ständiga följeslagare när jag ska ut på lopp - fasen det är inte kul alltså.
Men den släppte.
Vi lämnade tomtgränsen typ 20 minuter innan starten på loppet skulle gå.
Det var både lyxigt, man har väldigt nära, och galet, man vill ju försöka komma i tid till starten liksom.
Vi hann.
Sedan sprang jag och Mannen, nä inte tillsammans, var för sig.
Det där loppet har en väldigt fin bansträcka (hemmakär eller?!), den slingrar sig genom staden och sedan blir det väldigt småsega backar tillbaka till målet.
Ni kan tro jag blev tröööööött. Eftersom jag ska springa ett marathon på lördag så ville jag inte piska skiten ur mig själv. Okej, jag gjorde det ändå.
Jag är ingen sprinter, det är många fruntimmer som springer både snabbare (och snyggare) men jag spöade mig själv med en hel minut när jag äntligen (prisa LöparGuden) kom i mål.
Ett PB alltså, synnerligen överraskande och framför allt; kul!
Med resultat att jag förstås vill, just det.
Springa ännu snabbare.

Jag har ett mål för mig själv. Jag uppnådde inte det, hade varken räknat eller hoppats på det denna gång men kanske kommer det en dag när jag gör det.
Når målet.

En lördag i augusti

Och Libby är så freaking glad. 

Nerver

Jag ska springa ett lopp idag och i vanlig ordning känner jag av mina usla springa-lopp-nerver.
Shit, vad trött jag blir på mig själv!
Jag försöker säga till mig själv att det ÄR ingenting som står på spel, du SKA bara springa.
Och ändå.
Förresten så är jag lite gnällig eftersom jag känner mig som lilla snigel idag, seeeg i kroppen, trööög i tanken så huuuur ska det gå liksom.
Jag försöker varva ned med att städa badrum.

Leo på en fredag

Blev en ärendefredag efter mina simtag i bassängen.
Det finns inte ord för hur ökentråkigt jag tycker det är med att storhandla mat.
Nu har jag det bakom mig sedan flera timmar och ska ta en kopp kaffe på Lilla Provence, kvällen kräver en extratröja...

Fredagens leoskjorta från HM och så jeansshorten från Lindex.

Sommarläsningen

Men läser inte människan något? Hon är ju för höge farao bibliotekarie.

Jorå, men denna sommar går inte till historien som den mest innehållsrika när det gäller läsning. Känns som jag inte fick något läsflow, boken Agaat slukade för mycket av min lästid misstänker jag. Här är min lilla sommarhög i alla fall, läser just nu Little Bee.

Agaat ska avhandlas i bokcirkeln snart... som alltid blir det intressant att höra av de andra tjejerna tycker.... därpå grep jag tag i Förlåtelsen av Holst som levererade en bra berättelse.

Den rätt så omsnackade Stål av Avallone föll jag inte som en sten för, sorry men jag tyckte den bitvis var lite hmmm jobbig att läsa rent berättarmässig. Det var mer delar av boken som var bra för det är ju intressanta levnadsöden, dessa två unga flickor och deras väg in i något slags vuxenliv men i sin helhet det var något i berättarformen som jag inte tyckte så mycket om.  Jag hade lite förväntningar på den och de infriades inte. Inga höga betyg från Libby med andra ord. 

Det får däremot Sommarsquash tokolosh av Zadock. Den författarinnan ska jag hålla utkik efter, den här romanen var riktigt bra. Handlar om Faith, hon är i litet barn runt 6-7 år och hon och hennes märkliga mamma med försmak för andeväsen blir lämnade av pappan. De lever isolerade på en lantgård, det är 80-tal i Sydafrika. Hela hennes tillvaro styrs av mamman och hennes sakta glidande in i galenskap, ljuset i Faiths liv blir Nomsa som möter sitt öde på gården. Stark berättelse som fångade mig direkt.

Har du läst något bra i sommar?

Mmmmyes

Klänning från Monki, väska och boots från Wera.

Jag får ingenting gjort, jag bara leker på nätet.

Två nya

För många ljuslyktor? Tror inte det.

Och några grå i marmor har jag inte sedan tidigare - fann dessa två på second hand-affären igår. 20 pix tyckte jag definitivt var prisvärt.

Gårdagen

Sista chansen för prickiga sommarshorts?
En fin torsdag blev det med både simning (morgon) och intervaller (kväll).
Och så där emellan det bästa dagen med lillasyster och hennes fina två små, alla mina brudar och så mormor och gammelmormor.
Vi inledde med fikabonanza hos gammelmormor innan vi gick en rejäl sväng i den lilla staden. Lunch på restaurang och så lite shopping och pyssel för de minsta, avrundade det hela med en lakritsglass i sensommarvärmen.
Bara att vandra runt och lyssna på alla, se storkusinerna hand i hand med småkusinerna, mormor och gammelmormor - det gjorde gott i själen.

Gårdagens blev linne Topshop, tröja HM, prickiga shorten från Lindex.

En chokladkartong

Jag är så förtjust i förpackningar.
Eller man kan säga att jag när ett slags hatkärlek till dem. Förpackningar som bara blir skräp gör mig nedstämd (tänk inköp på en hamburgerkedja och jag blir svett över hur många förpackningar bara min familj förbrukar...)

Nej, jag talar om vackra kartonger och askar. Gärna om de har en historia, dessvärre är jag också svag för askarna som mascaran kommer i.... fånigt, jag vet. Jag rensar emellanåt mina märkliga förråd av förpackningar som jag inte haft hjärta att kasta.

Dessa två pryder dock sin plats på min byrå och jag ser dem varje dag.
Den undre har troligtvis innehållit en vacker scarf en gång och den gula asken är en gammal chokladkartong!

Jag hoppas att choklad var god.

Nytt in

Snyggingar som kommer kräva lite av mig.

Reaälsklingar från & Other stories. Skorna kommer kräva en viss ingångstid så jag vågar inte riktigt trampa runt med dem några längre stunder just nu. Det är några lopp som jag vill springa och potentiella skoskav skall undvikas.

Bling som inte kommer kräva något av mig.

Oh dear

Jag skämmer bort dem.
Familjen. Jag lagar mat och jag lagar mat. Bakar tårta, fina pastan, smaskens hitochdit.
Nu tror de väl att det alltid kommer vara så här.
Men det funkar inte så, snart är det vardag på freaking riktigt och då är'e slut med gullandet.
Fast idag vete fasen om alla ropar hurra.
Blomkålssoppa brukar inte ge många utslag på mätaren för populäraste mamman.
För att inte halka ned alldeles på tio-i-topplistan har jag gjort mig besväret och fixat till en äppelkaka.
Och jag ska be att få tala om att det var en krånglig sådan. Jag malde till och med sötmandeln till nästan fint mjöl (skållade innan också).
Joråsåatte.

Höstfin!

Än så länge varmt och skönt här på Lilla Provence.

Sitter faktiskt och tänker på stickat. Grått.

Och skorstenskrage.

Då vill jag tipsa om den här fina som du hittar hos Lindex.

Höstfin!

Bild från Lindex online shop.

Att springa lopp - mer tankar om min löpning

Att springa lopp
Måste man springa lopp? Nä. Verkligen inte.
Ska jag berätta när jag började med att springa olika lopp?
Jag ville absolut INTE springa lopp när mitt intresse för löpning tog fart. Själva grejen med löpningen för mig var ju att få vara ensam. Inte sjutton ville jag trängas med andra då.
Och jag ville sannerligen inte bli tittad på när jag sprang.
Men så var det en väninna som tyckte jag kunde vara med i deras lag i Vårruset.
- Kom igen, Libby! Du kan väl vara med, då får vi ju picknickkorgen, va 17 - du springer ju i alla fall liksom.
Och jag värjde mig, nej, nej. Jag fixar inte det! Usch folk kommer stirra.
- Stirra? Libby, det är över 3000 chicks som springer, inte stirrar någon på dej! Kom igen nu!
Och ja, så blev jag övertalad.
Jag tränade inget extra, jag sprang mina rundor som jag brukade, i den takt jag ville och när jag hade tid. Jag visste inget om nummerlappar och start och hejsan hoppsan.
Jag var ehum skitnervös när jag cyklade dit. Vuxna människan.
På plats var det fullt med tjejer och fin stämning och olika startfållor.
Ställ dig i springafållan, sa Mannen innan jag lämnade hemmet.
Aldrig i livet tänkte jag. Men till start kom jag och jag sprang och sprang. Och jösses! Man fick medalj när man kom i mål (och en banan va?). Milda makter - det var ju..... jättekul det här!
Jag var glad som ett litet barn, jag tyckte det var som en fest! (Tack Åsa, för att du övertalade mig!)
Sedan var jag hooked som man säger.
Nästa steg blev Tjejmilen. Ja, jag var darrig då också. Ännu mera folk, större arrangemang och kö för att hämta sin nummerlapp men löparfestkänslan höll i sig!
Nu tycker jag oftast (eller är det alltid?) att det är superkul med lopp även om jag inte är direkt utrustad med det som kallas tävlingsnerver. Inte alltid som jag bestämt mig för vad jag ska hålla för fart eller vilket humör jag är på, jag brukar gå på känsla men att vara på lopp är kul.

Men frågan var ju om man måste springa lopp för att hitta motivationen för sin träning?
Både ja och nej, det är nog väldigt individuellt. För en del blir loppen en sporre, ett tydligt mål med tränandet som gör att man kommer ut i spåret.
Jag behövde definitivt inte några lopp i början, jag ville springa för "springandets" skull, må bra och bara få komma ut med löparskorna på fötterna.
På sätt och vis gäller den inställningen fortfarande men jag skulle förmodligen inte vara lika noggrann med planerandet av min träning utan lopp att träna inför.
Vilket gör att loppen kanske faktiskt ibland "tvingar" ut mig på rundor som jag annars skulle ha valt bort. Å andra sidan kan det framstå som att träningen styr mycket i min vardag.
Och så kan det nog vara, i perioder så "tar" den tid men så länge det är en god cirkel så må det vara hänt.
Olika sorters lopp har emellertid gjort att jag tvingats att träna på olika vis, annars hade jag nog bara fortsatt mala samma runda till jag lessnat alldeles och sedan kanske rent av lagt ned löpandet...?!
För mig har loppen gjort mig mer medveten med vad jag vill med min träning. Uh, det låter så fånigt men man kan väl få ha den inställningen även om man är en glad motionär?
Men låt oss konstatera att löpträna kan man göra utan att betala för att få ha en nummerlapp på bröstet! Det går utmärkt att springa utan den ;D

Två viktiga följeslagare - tankar om min löpning

Hur bra skor jag än har; två ack så viktiga komponenter för mitt välbefinnande;
fotsmörj och vaselin.
Fötterna blir ena riktiga torrisar av allt springande; botemedel för det stavas fotvårdssalva.
Ett absolut måste för att hålla fötterna på bra humör och framför allt i god form, ett rejält smörj för läggdags och torra löparfötter känns (nästan) som nya dagen därpå.
Och för långa löprundor är vaselin ens bästa vän. Det fuskar man inte med, skavsår kan man få lite varstans när man springer riktigt långt. Tvättrådslappar i löparkläderna kan vara eliminerade och ändå skaver sömmen när man lagt några mil bakom sig - bästa motattack är att smeta med vaselin före avgång. Tårna ska definitivt få sin beskärda del samt armhålor (testat skavsår där? jäääädrar vad det sviiider).
Jag har lyckats få fräcka ärr på armen efter i-phonefodralet eftersom jag ofta har musik med mig ut på långa turer. Jag får nog ta som rutin att kleta lite vaselin där också.

En lyxhustrus onsdagsrapport

Men så fint det här går.
Jag stiger upp tidigt, äter min gröt, trampar bort till bassängen, simmar mina längder och så hem för lite mellis och kaffe på Lilla Provence.
Kanske läsa, kanske lunch med väninna (så blev gårdagens program).
Städning blir superlightversionen.
Lagar mat med noll stressfaktor, hänger lite i bakgrunden med de kids som så önskar.
Sedan filosofera lite och plocka vissna blommor från pelargonerna typ. Fundera över nästa löprunda.
Jaa, vore det inte för problematiken av finansieringen av den här sortens leverne så skulle jag absolut kunna tuffa på i den här modellen ett bra tag till.

Tisdagsledig

Tänkte att lite simning skulle sitta fint för min av långlöptur, lite stumma lekamen. Sagt och gjort.

Inte någon trängsel i bassängen idag, gott. Nu lite småpyssel, ni vet, viktiga saker som måla naglarna. Köpa någon blomma till köksfönstret.

Jag har sagt det förut, jag säger det igen;

Shit - jag äger på att vara ledig.

Njuter av att hänga på Lilla Provence.

En ledig dagens

Kvinnan på bilden känner sig sååå himla ledig - igen.
Och jeansshortsen som varit mina ständiga följeslagare för lediga dagar, fick snabbt konkurrens av leoshorten.

dagens; tröja HM, shorts Lindex

Utflykt

Dags för 30 igen.
Kilometrar.
Nu har jag försökt fördröja mig själv med att bädda sängen extremt noga, torka av diskbänken 3 gånger och sedan smörja tårna (vilket i och för sig är absolut nödvändigt, det där sista ialla fall).
Nu får såsandet vara klart.
Lite motvillig? Mmm.
Men jag tänker på det som en utflykt helt enkelt.
Så. Nu ska jag utflykta mig i ett par timmar.

Rätt så söndagsseg...

Seg, segare, Libby typ.
Men avslutning och hämtning av hästintresserad dotter på ridläger - check!
Och nu då? Vad ska vi hitta på att göra denna söndag? Jobbajobbet! Hoppla liksom.

Söndagens top Inwear, byxor HM, clogs Moheda, lite bling från Indiska.

På väg till jobbet, snart

Jag kan ju inte springa omkring och vara tokblommig jämnt.
Dagens stickat (!) från Zara och kjol från Å.
Snabba ryck nu - ska till jobbet.