...kommer dagens andra blogginlägg.
Jag vet inte vad det är med en del dagar. Men de liksom bara sätter av i 200 knyck direkt.
Inte för att världen väntar med spänning på Libbys inlägg i bloggosfären men ibland är det nätt och jämt man hinner med sig själv - eller nej, man hinner inte med sig själv. Fasen, så här mycket fartvind i håret orkar man inte alla veckor.
Nu tar jag till mitt hemliga vapen.
Jag lackar naglarna och varvar ner.
Imorgon väntar en kursstart, känns bra. Och imorgon bara ska jag ut och springa, det var tänkt idag men det fanns varken ork eller tidsutrymme för det idag.
4 kommentarer:
Visserligen är vi säkert många som ser fram emot dina blogginlägg, men det där att tillvaron ibland går i 200 knyck, det känner jag igen och har all förståelse för! Tur att du har dina oaser i tillvaron, i form av nagellackering och löpning bl.a. (Min oas är stickningen, som jag så smått har börjat veva igång igen, efter påtvingad paus i samband med "brotten" och gipset.)Annika
Annika: det glädjer mig att du har börjat sticka igen!!! Ja, man måste ha sina egna oaser!!! Och ta vara på dem!
Känner igen det där. Hoppas du fick komma ut och göra din löprunda ikväll. <3
Själv är jag glad om jag får till ett inlägg om dagen. :)
Kram!
Skicka en kommentar