Vilken helg! Vilket trevligt gäng löparkollektivets damsektion är!
Att springa tjejmilen är verkligen kul, banan är som sagt fin och lättsprungen men och nu kommer ett stort MEN.
Varför väljer så många att ställa sig i startgrupper för löpning om man inte har ambitionen att springa runt banan? Varför sätter man igång och promenera när det är tänkt att man ska springa? Det finns ju en startgrupp för promenad runt banan. Det fattar jag inte. Det är väl toppenbra om man vill gå runt den fina slingan men man kan väl göra det i rätt startgrupp. Sträckan blir inte kortare och går ju inte snabbare bara för att man ställer sig långt fram. Det blir värsta proppen av alla promenadsugna deltagare - i helt fel startgrupp.
Resultat? Man förvandlas till LöparBitchen. Så är det.
Jag är den första att erkänna det. I år förvandlades jag till en sådan LöparBitch.
Shit! Vad gör en LöparBitch? Jo, hon morrar lite smålågt (lagom högt så att hon ändå hör sig själv trots att hon spelar musik i lurarna). Hon försöker desperat kryssa mellan klungorna, hon kan t o m välja att rusa ut från själva banan, ut i gräsvegetationen och kuta på sidan av vägen. Ja, så är det. Och det värsta av allt; hon svär högt när hon stoppas upp av stora klungor som går till vänster där man ska springa och inte till höger... uj uj. Inte bra.
Jag tror det tog nästan 7 km innan LöparBitchen återgick till LöparBeth.
LöparBeth hade liksom en tid att passa och hon fick inte löpningen att flyta när hon var tvungen att tjurrusa vissa sträckor för att sedan småsteppa. LöparBeth är ingen löparstjärna men hon vill kunna kuta när tillfälle ges och denna gång var det ingen rolig löpning i början av loppet.
Blir man trött, vill sakta in, kanske gå ska man hålla till höööööger...
Bortsett från detta (som i och för sig är en rätt stor del av upplevelsen av loppet) så var det skoj att delta i Tjejmilen. Lite kan man ju filosofera över varför arrangörerna ställer upp så få bajamajor när det är över 30 000 brudar som ska träffas på ett fält och sedan springa lite. Ni vet tjejer och toakön liksom.....
Helgen i övrigt då? Bästa möjliga!! God god mat och fruktstunderna har väl ingen missat. Mycket löparsnack och så lite loj shopping hann vi också med idag söndag. Libby höll på att komma hem utan påse men det ordnade sig strax innan hemfärd.
Nu får det bli bingen direkt för nu vips, väntar en arbetsvecka!
7 kommentarer:
Åh, så irri...!
Förstår dig verkligen. Jag blir också så där fokuserad på en viss tid man vill klara och så störs man av en massa folk överallt.
Du fixade ju västa bästa tiden ändå. Hur fort hade du tagit dig runt utan störningsmoment undrar jag?
Jag börjar från ruta 1 i dag igen. Har ju 360 dagar kvar nu att träna, så om jag så ska anmäla mig varje år och få ställa in flera år till, så ska jag runt någon gång i alla fall. Basta!
Välkommen hem! Vad blev det för shopping, undrar jag ju nyfiket... :)
Camilla: :D jag kände mig förfärlig som LöparBitch men det var värsta Jekyll/Hyde över mig!!!! Du kommer igen!!! Det blev något stickat med lurv ;)
Nice! Och jag ställer mig alltid i rätt startgrupp!
Tjejmilen kan vara en riktig mardröm. Tycker inte det är någon vidare stämning och man snubblar, precis som du säger, över promenerande damer mest hela tiden.
Spader Madame: Bra! Gilla på det! :)
Loppanlej: jag är böjd att hålla med dig.. i år var det väldigt mycket av den varan; promenerande damer....
Ja, många tankar finns det. Som när jag sprang i fjol. VArför gå med stavar i startgrupp 2 t ex? Varför starta långt fram när man har fun run?
Trångt som tusan och tiden blir inte perfekt, fast arrangemanget är roligt!
Miasvardag: instämmer! såg på jogg.se att det var flera som upplevde lördagen likadant! En del är där som om det vore en liten utflykt! Man måste ju inte springa men man kan väl tänka på de som vill!
Skicka en kommentar