Jag avslöjade just för min 10-åriga dotter att jag en gång i tiden ägde filmmusiken till Grease (som för övrigt var min första stora filmupplevelse). Hon vill att vi ska spela den för hon är så inne på Grease just nu, har både sett en musikalversion (äldre skolkamrater) och filmen (originalet). När jag förklarar att det var en LP-skiva och vad det är blir hon ännu mer imponerad.
Plötsligt inser hon att hennes mor är sprungen ur the old school typ.
Oj, sammanfattar hon denna information.
Jojo, sätt er här barn ska jag berätta för er om hur det var att bo i grottan med bara en skinnfäll att värma sig med....
Istället gick vi ut på youtube och sjöng med i You are the one that I want.
5 kommentarer:
Tänk vilken skatt youtube är då! Som jag gapat när jag hittat sådant som jag aldrig kunde ana att någon annan än jag själv höll varmt. Fast Grease finns det väl en hel fan-rörelse kring, förstås? Och det är förstås förståeligt (trots lätt unket kvinnoideal...;))!
Eller hur. Grease var ju hetare än High scool musical, anyday. Alla gillade.
...och vi hade bara kottar och kåda att leka med! Jag har visst också Grease på LP. Men jag vet inte alls vart.
Haha, älska LP. Men youtube är inte så tokigt det heller... :)
k: Grease i hjärtat trots verkligen superunket kvinnoideal!!!
Spader Madame: Å ja ba typ High school what?! ;)
Mrs J: kottar är underskattat som leksak, mer kottar åt barnen ;)
Omentjej: LP-skivorna kommer säkert tillbaka, kanske 90-talisterna diggar dem?
Skicka en kommentar