måndag 5 oktober 2015

Projekt projekt

Vårt är projekt är för tillfället avslutat.
Nej, inte soffprojektet.
Och inte heller dörrprojektet.
Det där har fått stå tillbaka för.... (trumvirvel) Game of Thrones-projektet.
Japp, jag vet.
Vi är såååå himla sist på bollen men det finns en förklaring.

Först vill jag klargöra att jag inte är en fantasy-person, okej?!
Jag kan se lite fantasyfilm nu och då, men läser inte den genren.

Och till mitt försvar vill jag ha sagt, att anledningen till att jag först nu har tagit mig igenom denna omtalade tv-serie är, att när jag bänkade mig i soffan för att se avsnitt 1 den där gången när det hade varit BIG hausse om Game of Thrones med artiklar i DN, snack om fansen och haderittan, då blev jag så besviken att jag trodde att jag inte skulle ha några föraktfulla fnysningar kvar efter den timmen.
Det måste ju vara sisådär en fyra år sen för jag vill minnas att stora tösen satt här med sin brutna fot och vi var själva hemma och så skulle se första avsnittet av denna OMTALADE serie och vi bara glodde på varandra och jag sa;
- Va i helskotta vad det där för fantasyporn?
Sicket skräp.
Och sedan gav jag inte serien en andra chans.
Fnys.
Det var min kommentar när t ex Mannens kompis talade lyriskt om hur Faaaantastisk denna serie var och hur han var näst intill addicted.
Okej.
Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig så vi bestämde oss, Mannen och jag för att ta tag i det här och verkligen se hela jädra serien. Mannen som kan sin Tolkien och har goda erfarenheter av genren, har självfallet läst böckerna och tyckt att de är imponerande byggen.
Sagt och gjort, serien har lånats på biblioteket (sjääälvfallet) och vi har matat oss igenom, avsnitt för avsnitt säsong 1-4. Plikttroget har vi tittat, vissa kvällar ett avsnitt, andra fler.
Nej, jag kommer inte att tjyvtanka säsong 5, den kommer i januari (med bibliotekslicens) och så är det bara. Jag sitter inte och köper in film på bibblan och sedan går hem och tjyvtittar. Nope.

Men hur har det gått då?
Tackar som frågar, det har gått bra. Så pass bra att det rent av känns lite tomt nu utan alla knaspellar i Västeros. Första avsnitten var rätt lökiga, det får man nog lov att säga. Men sedan hände något, det blev bättre, intrigerna skarpa (fast jag har fortfarande svårt att hålla rätt på alla namn men har som tur en expert i soffan som kan sufflera om det kör ihop sig alldeles) och berättelsen vävdes fram så säkert.
Karaktärerna mejslades fram, det blev spännande, färre inslag av tramsigt omotiverat naket (men suck HBO, varför måste ni sälja in allt med kvinnliga stjärtar liksom).
Våld sparar man ju inte på men jag brukar gå ut i köket och hämta mer te om det blir så där dumt maxat för det orkar jag inte heller.

Men! Om vi då summerar intrycken; ja, "alla" har rätt, det blir verkligen bättre efter någon säsong, Mannens kompis har rätt, man fastnade. Och så är det så ovant att en författare är så totalt orädd att fimpa sina olika starka karaktärer, det verkar inte som författaren har någon han verkligen håller på och vill att det ska gå väl för... eller?
Nej, läsa böckerna kommer jag inte att göra men jag hänger på låset när nästa säsong finns tillgänglig.

Nu borde vi alltså kunna ägna mer tid åt soffprojektet och/eller dörrprojektet.
Ja ja, det blir nog bra med det.

2 kommentarer:

Anna lever i dag sa...

Hmm nu fick jag något att klura på...
Hade samma upplevelse som ni efter de första avsnitten, men nu behöver jag tips på serier att plöja när jag trampar på Zlatan (min cykel).
Kanske värt ett nytt försök?

Librarybeth sa...

Fru Fransson: du får lov att ge serien lite mer tid, den tog sig verkligen!!