Diskbänken är blank fast egentligen handlar det här inlägget om löpning (igen)

och det är måndagkväll.
Tempot mina vänner, tempot.
Nu är det baske mig dags för en kopp te i soffhörnet.
Och en liiiten bit mörk choklad.

På tal om tempo;
i lördags när vi sprang Mannen och jag, sprang vi om en äldre gentleman som gick rask stavgång, vi sprang om honom två gånger.
Han hade en sådan fin toppluva och gick så målmedvetet och raskt.
När vi sedan stretchade vid bilen kom han knallandes, han hade sin bil bredvid vår.
Vi hejade igen och så sa han att han tyckte vi såg starka ut, att vi hade så lätta löpsteg (håhåjaja minsann) - vilket förstås var rejält fin boost och trevligt att höra, inte alltid att det känns så precis.
- Ja, jag sprang här också... förr ... men det var ett tag sedan, kluckade han förtjust.
Och så språkade vi en stund om träning och löpspåret och så fick vi till oss lite historia om området och löpträning på köpet.
Det var ett fint möte i spåret tycker jag.
Och det där med lätta löpsteg, det kapslar jag in och tar med mig.