Under mitt rätt så långa löpuppehåll i januari halkade jag in på en del träningsbloggar, vilket jag gör nu och då. Och fast jag ska läsa för att få inspiration är det så lätt att jag hamnar i ett negativt tänk - "fasen så där stark är inte jag, varför kommer jag aldrig upp i den farten/mängden/styrkan/spänsten, inte ens när jag är i form?"
Det blir samma fenomen som med inredningsmagasin som jag oftast undviker efter att under många år mer eller mindre ha knarkat den sortens läsning. Tills sist infann sig känslan av att ens egna bo inte dög, bisarrt eller hur?
Pure evil, som Mannen säger.
Men det kan vara svårt att värja sig. Nowadays blir man översköljd av bilder och tips och tyckanden - det är lätt att tappa bort sig.
Och nu infinner sig samma känsla när det gäller träning.
Löpningen - då är det mot mig själv jag tävlar, det är Libby versus Libby. Ingenting annat.
Jag löptränar för att det är skoj och samtidigt kan jag gott träna på att vara mindre självkritisk och mer nöjd med mig själv, i fler olika avseenden.
Det betyder inte att jag vill luta mig tillbaka och tycka att allt duger, inte alls.
Men jag kanske inte måste höja ribban i allt jag gör, hela tiden.
Gudars jag är ju snart gammal och vis, kan jag inte få in det tänket lite mer i skallen?
10 kommentarer:
Håller med dig där... och jag blir så stressad av att alla tränar så mycket hela tiden då man själv är skadad/sjuk. Då man själv är inne i ett träningsflow verkar man skrämma folk, som tycker att man är jättedryg (i alla fall på facebook, här på bloggen är vi ju mer de typerna som sporrar varandra).
Nej, man ska tävla/träna med sig själv och skjutsas på av lite extra pepp från bloggvänner.
Heja dig Libby!
Kram från jobbet
I morgon konverterar jag till mitt hurtigare jag igen. Hoppas jag.
Märkligt fenomen, det där. Istället för att ta det gottaste ur allt så tar man ibland för mycket och tycker att alla andra är bättre, snyggare, duktigare. Dumt. Som du säger, vi kan ju bara mäta oss mot oss själva. Och försöka göra det på ett bra sätt, så det inte blir för mycket press.
Ständigt denna tävling, men vi duger ju, eller hur. Behöver ju inte ens tävla mot sig själv,fast jag gör det hela tiden... Glad när jag är nöjd.
Jag har slutat tävla mot andra, men tävlar alltid mot mig själv. Började träna pole dance i höstas och där kan man helt enkelt inte tävla mot andras prestationer. Då hamnar man bara i ett negativt tänk och lägger av. Nu är det tack och lov en väldigt positiv och peppande stämning där jag tränar. Man får faktiskt vara sjukt nöjd över att sätta nya trick :-)
Camilla: ja, träningspepp och annan med för den delen är fin att få av bloggvänner!!! Det ska kännas inspirerande! Just när man är skadad/sjuk mår man ju inte bättre av att känna värsta looserkänslan.
I will not: måste tänka "jag är bra" :D
Fliselin: visst duger vi!! Vi är skitbra!! :D
Mrs J: När man tränar tillsammans är det så bra att peppa varandra. Den ensamme löparen får peppa sig själv... ;D
Jag håller med dig! Det är lätt att tappa bort sig i dessa tider. Men kom ihåg att några av oss sneglar mot din blogg för löpningsinspiration - och annat! :-) kram från Uppsala
Många kloka ord då skriver!
Anna: och jag hoppas verkligen att jag kan fungera som inspo och inget annat då ;D
Miasvardag: :D
jag har samma känsla och varje gång jag köper en inredningstidning intalar jag mig att det bara är inspiration vilket lyckas ibland och ibland inte....det är viktiga ord du skriver...viktiga och kloka!!
kram Åsa
Åsa: ja, inredningsmagasinen viskar till mig i butiken, attans vad jag får kämpa emot. Jag vet att jag tror att mitt hem inte duger om jag läser för mycket!!! kram till dig!!!
Skicka en kommentar