Laddar för att springa terräng 2 mil.
På slingan som jag älskar att hata. Jag blir alltid lynnig av att springa där, i värsta fall redan innan jag börjat springa. Det är smalt och upp och ned över hälleberget, rötter, stenar och stockar - inget för mig. Ni har hört mig säga det förut men jag säger det igen; egentligen är jag ingen terrängtjej.
Fast jag vande mig och ändrade mig men jag som gillar blanka saker, när det går smooooth, går igång på att löpa lite mer tillrättalagda spår, typ sådana där fixade motionsspår. Inte stock&sten-löpspår.
Och ändå gör du't? Javisst! Det är en liten ovana jag har. Jag morrar över den där löpslingan men jag tänker fan inte låta den vinna över mig.
Gränsen drar jag vid sådan där militärträning, åla i lera, ännu tyngre stock&sten och sådant lockar mig inte alls. Det får räcka med att jag utmanar mig själv vad gäller trädrötterna.
Till kvällen vankas det grillfest hos goda vänner - det ser jag fram emot utan att bli det minsta lynnig.
5 kommentarer:
May the terräng be with you :)
Hatten av för 2 mil terräng!
hedgehogsara: shit - den var emot mig!
Karin LG: tackar, jag fick kämpa! :D
Hatkärlek till löpning är underbart!
Miasvardag: ja, märkligt nog är det så!
Skicka en kommentar